I Am Number Four

Niklas Eriksson 16:59 31 Mar 2011

Undrar just vad Oprah Winfrey tycker om att hennes ex-gunstling/ex-fiende James Frey är helt öppen med att han slängt in ett lass nya fräscha vapentyper, inte för att de behövs i handlingen, utan för att de skulle göra sig bra som framtida spinoff-produkter på Toys R Us.

Hur som helst. Personligen har jag inga problem med att I Am Number Four, både som bästsäljande fjortis-sci-fi på papper och som – vi får väl se lite – bästsäljande fjortis-sci-fi på skärm, är det mest inställsamt målgruppsanpassade sedan Maud Olofssons dialekt i valtider. James Frey har velat skapa en ny Harry Potter, lika stor som fenomen, bara lite mindre skoluniforms-corny. Och vem fan vill inte det?
Tyvärr kan vem som helst se att resultatet – oavsett tillkomsthistoria – är rätt blekt. Det är framför allt från Twilight man lånat, åtminstone vad gäller övergripande temperament. Britten Alex Pettyfer (Strormbreaker) är John Smith, en extraterrestriellt bördig super power-tonåring med utvaldhetstrauma som rymmer från en, likaledes utomjordisk, invaderande ras och under tiden uttalar högtravande floskler om sin situation. Det är fyrkantigt och kärlekslöst. Alla demografiska studier har tydligt anvisat att en sådan här film bör produceras av Michael Bay, för det pålitligt storvulna, medan manusbearbetningen bör göras av folk med solida Joss Whedon-kopplingar (Marti Noxon), samt att man för allt i världen inte får glömma att plocka in någon feja från Glee (Dianna Agron), som John i den bästa av världar förstås bör bli kär i.
Allt detta har man fått. Ingen kan klaga. By the book-fjortis-sci-fi har sällan varit mer stringent formulerad.
 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler filmrecensioner

Blair Witch

"Skrämseleffekterna består i första hand av att det omotiverat ofta är personer som plötsligt dyker upp i bild"

Filmrecension: Snowden

Trots stjärnspäckad rollbesättning och effektivit manus lyckas Oliver Stone aldrig väcka samma intresse för Edward Snowden som för informationen han läckte.

Recension: Elvis & Nixon

Michael Shannon och Kevin Spacey trivs ihop som ikoner ur led med tiden. Men enligt Calle Wahlström blir nya Elvis & Nixon aldrig mer än en kuriös bagatell.

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!