Hurricane Streets

Marcus (Brendan Sexton) är en gatusmart ung kille som hänger sig åt att snatta och sälja allt tyngre saker tillsammans med gänget i klubbhuset i New Yorks utkanter. Han träffar den rullskridskoburna Melena (Isidra Vega) och kommer efterhand att bli allt mer påverkad av hennes mjukare attityd och hennes förmåga att få honom känslomässigt engagerad. Marcus funderar mycket på framtiden. Han vill åka tillbaka till New Mexico för att söka efter en trygghet och sina rötter, och helst vill han göra det tillsammans med sin mamma, som sitter i fängelse för att ha smugglat in mexikanska flyktingar. Saker och ting ställs på sin spets och Marcus blir tvungen att ta ett val och ansvar för en situation som man som publik länge kan grunna över om han egentligen har skapat själv. När [I]Hurricane Streets[/I] visades på den amerikanska independentfilmfestivalen Sundance lyckades den att nalla till sig tre av de största priserna, och Morgan J Freeman har blivit lite av en gullegris. [I]Hurricane Streets[/I] är nämligen inte på några områden en fulländad eller banbrytande film utan manar snarare till höga förväntningar och en längtan efter mer. Det har talats mycket om Freemans förmåga att skildra en amerikansk vardag som sällan syns i amerikansk mainstreamfilm, men egentligen gör han inget speciellt. Han bara letar sig ut. Förbi och bakom kulisserna och sällar sig till det som idag mer eller mindre blivit mainstream inom amerikansk independentfilm: att skildra ett personligt öde som inte sällan är på kant med samhället och sig själv. Men trots att [I]Hurricane Streets[/I] stundtals lider brist på visioner, och framför allt tempo till en början, lyckas den beröra. Skådespeleriet, med Brendan Sextons insats i spetsen, är stundtals briljant, avslappnat och nära. Sexton, som för övrigt är aktuell på repertoaren i [I]Boys don't cry[/I], lyckas på pricken fånga in den trevande, lite godtrogna och rastlösa Marcus och han bärs upp på ett förvånansvärt sätt av sina kollegor. [I]Hurricane Streets[/I], som från början ger intrycket av att vara ännu en "boys in the hood"-film, vecklar sakta men säkert ut sina blad, och när filmen så är slut börjar det riktiga äventyret.