The Hot Chick

Oräkneliga är de stunder som Rob Schneider tillbringat utanför sin 165 cm korta kropp. Metamorfoskomik har blivit hans grej så här post-SNL - och en mer monoton typecasting kan man ju ha. Efter att ha förvandlats från sunkig liten akvariumtvättare till avlönad sexmaskin i [I]Hollywood Gigolo[/I] och från refuserat polisskolematerial till hårig supersnut full av djuriska reservdelar i [I]The Animal[/I], har nu turen kommit till Rob Schneider som pimpinett cheerleader-tjej. [I]The Hot Chick[/I] spelar direkt upp två små subkulturer. I det ena hörnet cyniska highschool-bitchen Jessica (Rachel McAdams) och hennes posse av storögda beundrerskor. I det andra småligisten Clive (Schneider), en sjavig 30-plus-man som gillar att talla sig i skrevet och råna närbutiker. Det är två världar som aldrig kan mötas - men som förstås kommer göra det ändå. Närmare bestämt när - och jag uppskattar verkligen enkelheten här - brudarna tappar en multikulti-ring (inhandlad av producerande Adam Sandler i "rolig" rastautstyrsel), Clive plockar upp den, för att vid nästa morgonpiss inse att han och Jessica bytt kroppar med varandra. Manusförfattaren Schneider drar den ödmjuka slutsatsen att det är Jessica som dragit den stora nitlotten. Resten av [I]The Hot Chick[/I] blir därför en toahumor-inramad undersökning av hur skolans prom queen finner sig till rätta i en kropp som inte ens en mor kan älska. Som vällustig flirt med 80-talets populära body switching-genre à la [I]Big[/I] och [I]18 Again[/I], har [I]The Hot Chick[/I] sina givna meriter. Följdploten där "Jessica" blir tänd på bästisen April (Anna Faris från de vid en jämförelse närmast intellektuellt överlastade [I]Scary Movie[/I]-filmerna), kunde tagits längre, men det är ändå tillräckligt för att man ska hålla intresset vid liv till nästa slapstick. Nätt och jämt, dock. För det som blir så tydligt i [I]The Hot Chick[/I] är just hur mycket Rob Schneider är en genial sketchkille och hur lite han är en uthållig leading man. När Schneider jönsat runt med bh-inlägg och panikångest i över en timme börjar man längta intensivt efter snabba SNL-grejer som "The Richmeister" och "The Orgasm Guy". Steget till Murray, Carrey och Chase är med andra ord fortfarande ganska långt.