Under andra världskriget och Tysklands ockupation av Paris tömdes Louvren och konstverken gömdes för att skyddas från väntade bombräder såväl som Hitler och Görings långa fingrar. Den ryske regissören Aleksandr Sokurov, som ju tidigare förärat Eremitaget ett besök i Den ryska arken, har nu valt att berätta om det franska nationalmuseet i en slags hybridfilm som varken är ett konventionellt drama eller en dokumentär, utan snarare en essäistisk dubbelexponering av historiska skeenden.
Här blandas arkivbilder från Paris gatuliv under ockupationen med dramatiseringar av museiintendenten Jacques Jaujards (Louis-Do de Lencquesaing) möten med greve Franz von Wolff-Metternich (Benjamin Utzerath). Den senare utsänd av ockupationsmakten för att omhänderta Louvrens skatter. Vi bjuds bland mycket annat även på böljande närbilder på museets konstverk liksom en prettovariant av Natt på museet när Napoleon Bonapartes (Vincent Nemeth) vålnad gäckas av nymfen Marianne (Johanna Korthals Altes), som med viskande stämma skanderar ”liberté, égalité, fraternité”.
Det är en intressant liksom vital, om än något relativiserande, historieskrivning där Louvrens skatter är en central del inte bara av Paris utan även av det franska nationsbygget. Exempelvis påminner oss Napoleons pompösa närvaro om att mycket av den konst Jaujard försökte skydda från tysken redan var krigsbyten.
Francofonia – Louvren under ockupation är ofta formmässigt eggande och innehållsmässigt tänkvärd i sitt förhållande till konst såväl som historia. Men ibland blir Sokurovs excentriska lapptäcke av fakta, film, politik och dikt väl tilltagen. Allra helst när den röda tråden läggs ut tvärs över Europa för en avstickare till östfronten och Eremitaget. I Sokurovs annars så kontemplativa stämma märks plötsligt en något mer polemisk ton.
Frånsett vad som visar sig vara en retoriskt slug men intellektuellt sett något oklädsam agenda bjuds det på ett dynamiskt museibesök som väcker en längtan efter att inte bara återbesöka Louvren, men också lära mer om den historia till vilken filmen fungerar som behaglig aperitif.
