1940 kom Walt Disneys [I]Fantasia[/I], åtta klassiska musikstycken
som Disneys tecknare satt bilder till, allt från Musse Pigg-klassikern
[I]Trollkarlens lärling[/I] till rent abstrakta animationer. Nu har Disney, 60 år efter första filmen, fullföljt gamle Walts planer på [I]Fantasia[/I] som ett föränderligt och återkommande verk - Musse-filmen finns med även i 2000-versionen, resten är nytecknat till musik av Dukas, Stravinsky och Beethoven, för att nämna några. Även denna gång så har man satsat på bredd - från flygande späckhuggare och naturromantik till Musse Pigg och Kalle Anka.
Bäst fungerar den konstnärliga friheten när man tar ut svängarna, och är antingen bombastisk eller stiliserad - som i filmen där man lånar den amerikanske tecknaren Al Hirschfelds stil för att göra en New York-film till Gershwins [I]Rhapsody in Blue[/I]. Sämst blir det när man utnyttjar friheten för att göra en film om Kalle Anka på Noaks Ark - med musik från Pomp and Cirkumstance.
För istället för att ha en imponerande spännvidd så känns [I]Fantasia 2000[/I] ojämn. I föregångaren från 40-talet har filmerna mer av en gemensam ton, och en harmoni mellan uttrycken som känns betydligt mer samlad, experimentell och vacker än 2000-modellen. Tyvärr har man också spolat originalets anonyma siluettorkester och magiska skuggspel till förmån för inhyrda gästvärdar som Steve Martin och Bette Midler som på ett osedvanligt krystat sätt introducerar filmerna.
Det är inte direkt överskott på den här typen av film, och Buena Vistas beslut att göra en 2000-version känns minst lika modigt som 1940. Men även om det fortfarande känns som en udda och unik upplevelse att se [I]Fantasia 2000[/I] så får man nog dessvärre vänta på DVD-släppet av originalversionen för att få uppleva den riktiga magin.
(Fantasia 2000)
Regi:
