Grabbarna Grus är efter två år tillbaka med, grovt uttryckt, en uppföljare till succéen [I]Adam & Eva[/I]. Huvudpersonerna har mognat i jämntakt med regissörerna och tampas nu med föräldrarollen. Josefin Nilsson gör mellansystern i en skara av tre och har i filmens inledning råkat bli gravid - kämpigt nog med en annan man än den hon är ihop med. Lillasyster har två barn medan den äldsta (en mycket närvarande Marie Richardson) har kämpat med sin bristande fruktbarhet i sju år. Trion, och deras män, är alla övervakade av den allseende och passivt dominanta mamman (Bibi Andersson) vars goda vilja hotar att kväva dem alla.
Det råder ingen tvekan om att Herngren & Holm har ett försvarbart antal släktträffar i ryggraden, de har utan tvekan en mycket god känsla för de situationer, traditioner och skeenden som är förknippade med släkt- och föräldraskap. Påtvingad samvaro, obligatorium, aldrig utredda skuldförhållanden, vita undanflykter och svarta livslögner - det finns sannerligen många smärtsamma igenkänningspunkter, undertecknad nickar i pinsamt erkännande åt mången emotionellt krävande scen. Detta är med andra ord en relationskomedi som vågar ta itu med det sorgsamma, som satsar mer krut på relationerna än komedin och som inte likt duons förra lutar sig tungt mot tokiga (men i och för sig roliga) infall utan i stället låter realismen komma på besök.
Allt detta vore självklart enbart av godo om det inte vore för den sista aktens stämningsförskjutning då ett glödande och, tack vare nämnda igenkänning, underhållande inferno plötsligt ändas i ett coitus interruptus. Ingen av de tre huvudpersonerna har egentligen utvecklas åt endera hållet, de stampar fortfarande högljutt i sina av egoism ingärdade domäner, men de skissartade slutsekvenserna försöker ändå övertala oss om att allt plötsligt är frid och fröjd och att McDonald´s finns runt hörnet för alla hungriga barn - stora som små.
Nej, det luktar knappast ironi, som i yngre bror Herngrens svartsynta slutbilder i Vuxna människor, snarare tippar jag på att det är en eftergift till publikvänliga producenter - vilket i så fall skulle tala för att den krassa (monetära) verkligheten tagit ett alltför stort grepp om den tidigare yviga duon.
Skådespelare:
Regi:
