Broken English

Låt oss med en gång slå fast följande: detta är inte Krigarens själ 2. Ursprungslandet är det samma, Nya Zeeland, producenten likaså och en av huvudrollerna görs av Julian Arahanga som gjorde storebrodern i nämnda socialbrutala känsloexplosion. Ovanstående kan vara bra att veta när någon reklammakare inom kort hävdar filmernas syskonskap. För det kommer de att göra. Detta även om jämförelsen är lika absurd som att likställa Lucky Luke och Apacheklyftan med knivskarpt samhällskritiska Clearcut (1991) på basis av att de båda handlar om indianer och Amerika.Nina och hennes kroatiska familj har flytt kriget för en relativ trygghet i en nedgången förort till Auckland. Hennes alkoholiserade och grovhuggne far (Rade Serbedzija, från bland annat När regnet faller) är en riktig husfascist och uppfostrar barnen enligt den gamla seden som säger att kvinnan ska stå vid spisen och mannen ska bråka med grannarna- speciellt nu i det nya landet då dessa dessutom råkar vara färgade. Nina blir mot bättre vetande kär i en maorier och eftersom vi redan tidigare sett fadern rasa mot den andra dottern, som ändå "bara" legat med en landsman, vet vi att detta inte kommer att göra någon större succé kring middagsbordet. Tesen att utsatta grupper oftare går lös på andra i samma situation än överheten är, enligt ideliga verkliga bevis, sann och också ett angeläget stoff att göra film på. Men i Gregor Nicholas regi blir det som till en början såg ut som en realismens spelplan till pittoresk fond för en fyrkantigt schablonfylld Romeo och Julia-berättelse som missbrukar, om än kanske inte i ont uppsåt, åskådarens sociala engagemang. Bilden av kroater, och i periferin även kineser, är därtill milt sagt oroande men största obehagskänslan skapas ändå av den intelligensföraktande symboliken där, bland annat, tuffa maoris sitter och kramar krukväxter eftersom de är planterade i fädernas jord (de är uppenbart att dessa urinvånare, när de nu plötsligt anses vara fotogeniska, lider samma naivt mytsurfandebehandling som indianerna har fått stå ut med sedan Dansar med vargar). Symbolikhysterin når sin patetiska peripeti då den påstått sensuellt jordbundna Nina följer med sin älskare på delfinsafari och blir jättebundis med Flipper. Var är Greenpeace när man bäst behöver dem?