Ben X

Om ens enda branschmerit är att man spelat okrediterad reporter i en brylcremésdokumentär från mitten av 90-talet, ska det förstås mycket till för att man plötsligt ska slå till med Belgiens Oscarsbidrag.Om ens enda branschmerit är att man spelat okrediterad reporter i en brylcremésdokumentär från mitten av 90-talet, ska det förstås mycket till för att man plötsligt ska slå till med Belgiens Oscarsbidrag. Det är vad debutanten Nic Balthazar mäktat med, och så långt lyfter jag på hatten. Ben X, om en autistisk yngling som maniskt spelar online-spel istället för att bli pissad på på skolgården, är tyvärr bitvis plågsamt ojämn. Finurligt korsberättande mellan digital och analog verklighet blandas med en direkt parodisk gestaltning av utanförskap. På amerikansk mark brukar man vara tokig i den här typen av platt euro-exotism. Själv sätter jag mig hellre nere på Zkills och insuper atmosfären.