Tvillingbröderna Pang kommer ursprungligen från Hongkong, men har fått sitt internationella genombrott som filmskapare inom den thailändska filmindustrin. Bangkok Dangerous är deras första gemensamma projekt, och med ett makalöst bildberättande har de lyckats förvandla en ganska simpel actionhistoria till stor filmkonst.
Intrigen är enkel, inte särskilt omfattande eller ens originell. Huvudperson är Kong, en dövstum hitman som på ett apotek träffar en kvinna som han blir kär i. Kärleken förhindras dock av yrkeslivet - Kong har lovat att ta ut en blodig hämnd på de som dödat hans bäste vän, och dessutom jagas han av en före detta uppdragsgivare.
Att Kong varken hör eller talar påverkar förstås filmen på ett rätt så handfast sätt - av rent tvång minimeras repliker och dialoger. Men begränsningen utnyttjas till det yttersta av upphovsmännen, som lägger ner all sin kraft på det visuella. Bildspråket är extremt stiliserat, vackert och kraftfullt - och fyllt av finesser som helt försvinner om man inte ser filmen på bio (vänta alltså inte på videoreleasen!). Stora delar av filmen berättas dessutom enbart med musik och bilder, något som bara gör den än mer suggestiv.
Jag fastnar också för filmens ständiga kast mellan det naiva och det brutala. Den dövstumme Kong har, trots ett antal liv på sitt samvete, lyckats behålla en nästan barnsligt oskyldig sida inuti sin döva bubbla. Tydligast kommer den fram när han tafatt och förälskad träffar sin flickvän under något som bara kan betecknas som skir förälskelse, och sen på bara några sekunder förvandlas till en effektiv likvidationsmaskin.
Visst hade bröderna Pang kunnat skippa några "förklarande" tillbakablickar på Kongs barndom, och den mest övertydliga symboliken - men allt finner sin logiska upplösning i slutscenerna som blir till filmisk opera där de stora känslorna regerar. Stora regndroppar faller i slow motion på Kongs sammanbitna ansikte innan historien fullbordas i ett dramatiskt och tragiskt slut - en värdig final på ett äventyr för ögat.Skådespelare:
Regi:
