Bandits

Det finns mycket att glädjas över med [I]Bandits[/I]. Dels att jag slipper, som annars brukligt, såga ytterligare en ny film av Barry Levinson - som med [I]Sphere, Bugsy, Toys, Rain Man, Avalon[/I] och inte minst skamfläcken [I]Skamgrepp[/I]. Mycket skräp har det kommit ur den mannens händer. Okej, [I]Wag the Dog, Sleepers[/I] och debuten [I]Diner[/I] är bra filmer. Om sanningen ska fram. Men det är sällan Barry Levinson presenterar något intressant, sällan han sätter ett personligt avtryck, kort sagt sällan som karln faktiskt verkar ha något att säga. Jag är inte så säker på att han har det med Bandits heller, men det här är en film som har desto mer mellan raderna, en film som är som bäst - och emellanåt riktigt bra - när den inte berättar det som den ska berätta. Och detta har Barry Levinson sina tre skådespelare att tacka för. Bruce Willis har ju blivit riktigt vass på att utnyttja sin fysik med finess, och har dessutom, i ett flertal filmer, demonstrerat en dramatisk talang som skickar alla hans belackare ut i foajén. Men här har han förbannat goda sidekicks till hjälp. Cate Blanchett är en fascinerande skådespelerska, med ett magiskt filmansikte som liksom gör att man omedelbart blir nyfiken på vad hon tänker hitta på den här gången. Star quality är ett futtigt begrepp i sammanhanget. Och så Billy Bob Thornton, då. Som lyckas med det nära nog omöjliga att inte bli utsliten trots att vi snart ser honom i var och varannan film. Eftersom han självfallet tilldelas stora roller är det närmast en gåta hur han hinner med. Här har vi i alla fall filmisk närvaro av tredje graden och scenen där Cate pysslar om Billy Bobs fötter med en fil är i sin löjliga enkelhet scenisk gestaltning av ett slag som vi sällan ser från Hollywood. Själva bankråneriet och kidnapperiet - storyn således - kan vi lämna därhän. Ja, bortsett från att rymningen ackompanjeras av Led Zeppelins [I]Gallow´s Pole[/I] - det är tunga bonuspoäng. Men annars. Det är inte i storyn [I]Bandits[/I] gör sig minnesvärd - utan i mellanrummen, i andningspauserna. Det är där det händer, det som händer.