Apflickorna

Regissör Lisa Aschan beskriver Apflickorna  en modern western om makt, sex, och djur och det är en extremt modig film som utspelar sig bland tumbleweeds och hästryggar. Alla konventioner kring hur unga tjejer ska skildras på film ställs på ända när huvudpersonerna Cassandra och Emma är såväl manipulativt beräknande som oskuldsfulla och vart deras destruktiva relation bär hän är aldrig riktigt klart. Det är också det som är Apflickornas absoluta styrka: oförutsägbarheten, som ligger som en tät dimma och skapar ett genomgående obehag, endast på ett bra sätt förstås.
Den mer lättanalyserade – men likt förbannat hjärtskärande – bihistorien om Emmas åttaåriga lillayster som försöker få sin kusins uppmärksamhet iförd en leopardbikini blir på ett märkligt vis ett tryggt inslag. En bekräftelsesökande tjej– det känner man igen. Två obeskedliga tjejer, till synes känslomässigt avtrubbade – inte alls lika lätthanterligt. Det är sällsynt snyggt förmedlat.