Recensioner

How I Learned to Love the Bootboys

The Auteurs musikaliska extrembegåvning och självklara fronfigur Luke Haines är en mytomspunnen person. Av somliga ansedd som en av de största nu levande kompositörerna har han idag uppnått en närmast kultlik status. Att han dragit sig undan i total isolering varje gång han känt att världen varit redo för ett nytt Auteurs-album har givetvis spätt på kulten/myten och frågan är om den inte kommer at

Two Pages

Mark och Dego börjar bli kända. Det är verkligen på tiden. Under hela 90-talet har dessa två rytmiska pionjärer serverat oss världens mest moderna beats -- ibland under namnet 4 Hero, ibland som de vansinniga hardstep-kompositörerna Tom & Jerry, ibland som elektroniskt experimentella Jacob's Optical Stairway. De enstaka gånger deras musik nått utanför drum'n'bass-klubbarnas dansgolv, är när de gjo

World Record Player

Powerpopens Mecka ligger uppenbarligen någonstans mellan Treriksröset och Norrlands södra gräns. Jag kan tänka mig att det finns ett fik i Skellefteå, nära Westsides kontor, där det varje eftermiddag sitter uppemot 100 popmusiker som dricker dåligt bryggkaffe. Och som lånar låtar,musiker, plattor, kläder och flickvänner av varandra och kanske, kanske,diskuteras The Posies b-sidor ibland. The Drow

The Philosopher's Stone, Vol 1

När jag nyligen spelade skivor på lokal lade jag på en version av Van Morrisons [I]Gloria[/I], från 70-talslivedubbeln [I]It's Too Late To Stop Now[/I]. När låten var slut kom en kille inspringande från terrassen. "Vad var det där?!" Han tyckte det var fantastiskt, hade aldrig hört låten, visste inte vem Van Morrison va

Babyland

Vad säger man om en skiva där det roligaste greppet är en tyst minut mitt i skivan och där man hellre klickar runt i årets charmigaste CD-Rom än lyssnar på de nya låtarna? Jo, att det är tydliga tecken på att konsumtionshäcklaren från Vita Bergen är i god form. Lekfull, sarkastisk och elak, med betydligt större skärpa i formuleringarna än på Nästan som reklam för två år sedan. Framför allt är Sopv

Junk Science

"People have got to move forward"-- Ali Shirazania, Deep Dish.För mig har den allra viktigaste popmusiken alltid handlat om hopp. Hopp om att saker och ting, någon gång i framtiden, ska bli lite bättre. Det är få saker som jag tror på lika starkt som framtiden. Jag vill att popmusik alltid ska vara på väg framåt, och ju

Vad man gör och inte gör

Idde Schultz debut album imponerade aldrig på mig. Den kändes somen onödig, vacuumförpackad Staffan Hellstrand-light-platta. Och megahiten,Fiskarna i haven, är bland det svagaste Hellstrand släppt ifrån sig på många år.Idde skriver låtarna tillsammans med sin man nuförtiden och det är verkligen ett begåvat drag. Jag gillar Staffan, men det är ju inte jättesvårt att känna igen en Hellstrandkomposit

Yoga

Jag tycker verkligen om det som skivetiketten Ruc och kretsen kring dem sysslar med. De har en så skön attityd till dansmusik -- de gör vad de gillar och de vill att alla ska höra det, de orkar inte bry sig om att vara svåråtkomliga. Yoga bidrog senast med ett trevligt spår på samlingen [I]Monolithic Minds Vol. 2[/I] och släpper här ett riktigt album med drum'n'bass som låter annorlunda. Ibland på

I'm Not Following You!

"Välkomna en av världens coolaste killar, mina damer och herrar:Edwyn Collins." Längst fram vid scenen i den tomma lokalen (bortsett från åtta journalister i 30-årsåldern som alla lutar sig mot mixerbordet) sitter elva ungdomar som, efter en kort, trött applåd börjar skrika i kör: "A girl like you! A girl like you!" Edw

Tattoo

Jäje Johansons andra album släpptes i maj i Frankrike och Belgien, men ska inte komma ut i Sverige förrän mot slutet av sommaren. Jag tror att det är ett stort misstag, för ett bättre soundtrack till den svenska sommaren 1998 har jag svårt att tänka mig. [I]Tattoo[/I] är ursvenska fäbodslandskap korsbefruktade med stilsäkerheten på Stureplans trendigaste kroghylla. Ett [I]modernt[/I] album med grä

Radiator

Det är något väldigt romantiskt med band som kommer från pyttesmå,brittiska landsortshålor. Man tänker sig dem sittandes i sina skruttiga trähus, i äckliga plyschsoffor, med soffbordet fullt av ihopknycklade Benson & Hedges-paket och ur ätna ravioliburkar, tittandes med ett halvt öga på repriserade såpor. Och man tänker sig hur lyckliga de måste vara när de går ner till garaget eller replokalen

Ca Va

När det ryktades om att det numera kultförklarade 70-tals bandet Slapp Happy efter 22 års tystnad plötsligt skulle komma med en ny skiva, greps jag, som Slapp Happy-fan, inte bara av förväntan utan också av en viss oro; det klassiska dilemmat när man inte vill att sina gamla idoler ska framstå som patetiska.Slapp Happy består av engelsmannen Anthony Moore, amerikanen Peter Blegvad och karismatiska

Hurricane 1

Behovet av ett band som Hurricane #1 - en ny, snygg, brittisk rockkvartett som gör musik som känns någorlunda modern och dessutom är bra är kanske större än någonsin. Den brittiska rockscenen har under de senaste åren varit ofattbart seg. Hade det inte varit för Hurricane #1 hade jag nog gett upp hoppet vid det här la

Blue

Varför älskar man musik som är så kärv, kantig och påtagligt mardrömskallsvettig som Jesus Lizards? Varför tycker man om en ylande/desperat stämma framför ett par betydligt mer smeksamt inställda stämband? Och varför kan man i så fall inte ta till sig majoriteten av all klumpig alternativ gitarrock som svämmar över på m

Bird, fish or inbetween

Souls är ett av få svenska band som lyckas bygga upp förväntningarmed sin musik. Det är omöjligt att slölyssna på dem, de pockar konstant pådin uppmärksamhet och har en förmåga att överraska som är få band förunnat.Debutplattan, som släpptes -94, fick överlag väldigt bra kritik,personligen blev jag inte helt knäckt över