Recensioner

Nicole Atkins - Goodnight Rhonda Lee

För 10 år sedan stod Nicole Atkins på tröskeln till något stort. Hennes Sverigeinspelade album Neptune City hade gjort henne högprioriterad på Det Stora Skivbolaget, och vi som njöt hennes showcasespelning i Stockholm anade att vi bevittnade något stort, vackert och långvarigt.

Filmrecension: Baby Driver

ett långt blött kärleksbrev till musik och biljaktsfilmer som är precis lika cool som den försöker vara.

Nine Inch Nails - Add Violence

I det andra av tre planerade EP-släpp överraskar Trent Reznor och Atticus Ross med vänlig synthpop i Less Than och en än mer insmickrande ballad i The Lovers. Men när det så småningom är dags för den nästan 12 minuter långa, suggestivt repetitiva och stenhårt konfrontativa avslutningen The Background World, alltmer skruvad och förvriden för varje minut, är oordningen återställd.

Lana Del Rey - Lust For Life

Förlåt, men jag finner Lana Del Rey så fruktansvärt ointressant. Missförstå mig inte, jag förstår att ledsna plutiga läppar och släpande röst säljer skivor, men det är så många lager melankolisk image över allt hon gör att jag har svårt att se igenom dem och ge musiken någon ärlig chans. Fortsatt nostalgisk över en tid hon aldrig upplevt flirtar Del Rey med klassisk americana. Det är gamla bilar, svartvita bilder och en glamorös tragisk estetik som genomsyrar allt hon rör vid - men för mig känns det bara kalkylerat och krystat. 

Bobby Raps – Mark

Sedan 24-årige Bobby Raps flyttade från St. Paul till Los Angeles har han återkommande blivit föreslagen som potentiell spökskrivare i olika sammanhang, men också krediterat anlitad som låtskrivare och producent. Han skrev och co-producerade till exempel The Weeknds samarbete med Kendrick Lamar, Sidewalks

Radio Dept. – Teach Me to Forget

När jag frågade Radio Dept förra året vilken som var deras favoritskiva, valde de en av den turkiska duon Kim Ki O. Nu har samma duo gjort en remix på Radio Dept-låten Teach Me to Forget och det är den som får avsluta den här EP:n med samma namn. Av de tre remixer, som utgör hälften av spåren, är detta den bästa. Den är skönt karg och dystopisk och blir en snygg kontrast till bandets egen, mer försiktigt houseinfluerade, version.