Ikväll har jag, Jessica, tagit över Dashas blogg.
Vi har pyamasparty vilket är förträffligt trevligt.
Dasha har lagat mat och jag köpt vin, det handlar om att bidra med det man är bra på helt enkelt.
Hursomhelst, i vanliga fall bloggar jag här (jag vet att ni inte bryr er ett dugg egentligen, distinkt ogillar det).
Hmm...
Ni förstår, är helt överväldigad av att sitta i detta forum där folk faktiskt lyssnar, jag menar i vanliga fall babblar jag på för ett otillfresställande litet antal läsare men nu sitter jag här med flertalet tuffa mediakids och stureplansklubbares totala uppmärksamhet.
Det handlar om att välja sina ord väl.
Känna efter vad som ligger en varmt om hjärtat och passa på.
Nu är det dags att göra skillnad.
Engagera.
Okej... vet ni...?
Det suger att ni röstade ut lilla urgulliga Nicklas ur Idol!! Hör ni det?!
Jag njöt något oerhört av att flukta på detta minikex!!
Skäms!!!
Och faktiskt, när vi ändå är inne på Idol ämnet - Sebastian Karlsson förtänar ett bättre öde än att steppa omkring med Marie Serneholt i någon fjantig Grease uppsättning. Faktiskt!
Gah. Andas ut, samlar mig, kommer ner från hybris-högheten som fyllt mig.
Scrollar upp. Ser vad jag skrivit. Inser vad jag valt att fokusera mina minuter i det mediala rampljuset på.
Och med samma skam i kroppen en pulver-bantare tre veckor in i dieten känner efter att ha gått loss på en Daim-påse ser jag på det jag ställt till med. En kombination av svettblandad ångest och självförakt. Jag kastade bort det. På plast och sockersöthet.
Nu återgår jag till Dashas fluffiga soffkuddar och mitt glas min flaska vitt.
