Al Pacino

Köpmannen i Venedig

Problemet med komedier är att de så sällan är roliga. Hur många gånger har man inte stått på Buylando och låtit blicken fara förbi den ena Ben Stiller-DVD:n efter den andra för att sedan hamna i kassan med Shoah-boxen istället. Köpmannen i Venedig är en komedi. Åtminstone var det ursprungligen tänkt så, sägs det. På Shak

Uppdraget

Tänk så många "upp- och kommande" unga skådisar som knäböjt i ödmjukhet över att få arbeta med den store Al Pacino. Fundera över hur många som passerat revy - "Jag trodde inte det var sant, jag skulle spela mot Pacino, min stora inspirationskälla" - och begrunda det faktum att det fortfarande, år efter år, hörs samma visa. De unga och kommande går, Pacino består. Men till slut kan Al ändå ha mö

Simone

Svinhipp rollista med Al Pacino i topp. Snygg, starkt stiliserad form, sådan unga urbana vill ha i sina vindsvåningar, nästan svartvitt filmat och Andrew Niccol - som författat och producerat [I]Truman Show[/I] och regisserat och skrivit [I]Gattaca[/I] - har här tagit i så det smäller och regisserat, skrivit manus och producerat. Hans helt enkelt alldeles egna genomdesignade baby, och en märkligt

Insomnia

Det här är inte [I]Memento[/I], det här är något helt annat. Chris Nolans remake på norrmannen Erik Skjoldbjærgs film från 1997 (dessutom Nolans första film för ett Hollywoodbolag) är en betydligt mer konventionell exercis än genombrottsfilmen. Men vilket bildspråk Nolan flexar. Lågmält och försiktigt bygger han upp sin

Any Given Sunday

Lite överraskande finns det faktiskt flera likheter mellan Oliver Stones 13 år gamla film [I]Wall Street[/I] och hans nya [I]Any Given Sunday[/I]. Den första handlar om finansvärlden, den andra om amerikansk fotboll - men innerst inne handlar båda två om heder och moral. Ganska passande ämnen för den radikalkonservative

Insider

Många av oss har sett utdraget från kongressen: sju av tobaksindustrins kostymerade storjättar mässar under ed att nikotin inte är vaneframkallande. Vi ryser i kapp med att mungiporna rycker. Regissören Michael Mann har tagit fasta på detta utdrag och använder sig flitigt av dess inbyggda och stilla dramatik där var kännande människa blir genomarbetad; kränkt och upprättad. Men [I]Insider[/I] är i

Donnie Brasco

Det finns naturligtvis fler anledningar till att Donnie Brasco blivit så mycket mer än bara ytterligare en maffiafilm med hårdkokta individer med begränsat ordförråd och korta stubiner. Såväl Al Pacino som Johnny Depp tänjer gränserna för sina roller som maffiatorped respektive infiltratör på ett imponerande och övertyg