"Todd Solondzs träffsäkra satir Wiener-Dog summeras kanske bäst som ett hundliv i fyra delar."
Todd Solondz
PalindromesEfter Happiness och Storytelling, som i Todd Solondz-sammanhang nästan måste ses som optimistiska hyllningar till världens goda, återvänder han här till det helvete som är familjen Wiener. Det är vårt eget fel. Vi kan inte släppa Solondz genombrottsfilm Welcome to the Dollhouse. Solondz har upprepade gånger talat om hur det stör honom när folk kommer fram till honom och säger "jag är precis som Da |
StorytellingDet här är Todd Solondz fjärde, och lite komplicerade film. Efter framgångarna med [I]Happiness[/I] stod han plötsligt själv mitt i rampljuset, och inspelningsprocessen av nästa film följdes intresserat av både journalister och skvallersajter på nätet. Därför är hans nya film [I]Storytelling[/I] nästan mest känd för vad som inte finns med i den - bortemot en hel timmes material ska ha klippts bort |
Happiness
Sedan jag såg Todd Solondz suveräna Welcome to the Dollhouse, har jag gått runt med en märklig slags magknip i väntan på Happiness. Det finns inte något värre än att höra en futtig produktion av ett band som man vet är enastående eller upptäcka att ett trevligt sällskap plötsligt drabbas av akut hjärnsläpp.
Men HappinWelcome to the Dollhouse
Ackompanjerade av en spröd vals närmar vi oss en stormönstrad vägg där den prydliga familjen Wiener hänger innanför ram. Men bakom den tjusigt svala fasaden trängs känslorna. Den personliga rötan gror lika elakt som bara en tonårsfinne kan. Todd Solondz välskrivna manus behandlar, gudskelov, vare sig psykodraman eller a