Björk

Björk – Utopia

Den här skivan är uppföljaren till Björks känslomättade separationsalbum Vulnicura som kom förra året. Utopia består av fjorton förhållandevis långa spår, fyllda med den naivt barnsliga och samtidigt självutlämnande och förtvivlade röst som blivit artistens signum. Här finns även ett slags experimentellt, zoologiskt och folkmusikaliskt sound, kraftigt inspirerat av Arca, som fungerat som Björks samarbetspartner. Det är inte direkt lättlyssnat eller ens behagligt, utan snarare intressant.

Björk

När Björk slog igenom som soloartist var det lätt att älska hennes originella person och musik. I en stereotyp musikbransch var hon exotisk som få. Idag är vi rätt många som inte står ut längre. Maken till självcentrerad artist har musikvärlden sällan skådat. Egotrippen blev direkt olustig när hon "spelade sig själv" i Lars von Triers [I]Dancer in the Dark[/I]. Jag gick inte ens och såg den filmen

Telegram

Efter flodvågor med remix-tolvor från Post har man nu satt ihop ett helt album med remixade versioner av låtarna från plattan. My Spine är den enda nya, resten är mer eller mindre lyckade experiment på låtar som Hyperballad, Possibly Maybe och Isobel. Dobie-mixen av I Miss You är klart bäst och här finns ett par till som känns fräscha. Men alltför många är bara elitistisk remix-onani på hög nivå o

Homogenic

Aldrig har Björk låtit så avskalad som här. I en intervju förnågra månader sedan berättade Björk om inspelningen av Homogenic."När jag spelade in Debut kände jag mig som ett barn i en leksaksaffär. Kanjag få allt? Coolt! 900 leksaker att leka med. Men den riktiga utmaningenär att bara ha en enda leksak och ändå lyckas u

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!