Annons

En dag på bigården: Paketsvärmar och pollen

Hasan Ramic 22:04 16 Jun 2012

Den skicklige biodlaren är inte enbart begränsad till tillverkning av honung i sin verksamhet. Framställning av pollen, drottninggelé, parade- och oparade drottningar samt tillverkning av nya samhällen är alla sätt för en biodlare att bredda sin verksamhet. Min far gör alla dessa saker, och idag har vi ägnat oss åt att leverera fyra paketsvärmar, som senare kommer att bli fullvärdiga samhällen, och att samla pollen från pollenfällorna vi har satt ut för en vecka sedan. Svärmarna är den enklaste och billigaste formen att skaffa nya samhällen. Varje svärm levereras i en bur komplett med en parad drotnting och tre liter bin. Man tömmer sedan ut innehållet i en låda med ramar och där har man början på en ny kupa. Detta är inget att rekomendera för den totale nybörjaren, då hanteringen av bina är lite svårare, jämfört med om man köper en komplett kupa med lådor och ramar. 


Det är viktigt att lägag fram sina redskap så man har dem nära till hands om man ska jobba med öppna kupor, och speciellt med att tvinga in bin i burar där de inte hör hemma. 


Rökpuffan - det kändaste av alla biodlingsredskap. Den här är 10 år gammal och är fortfarande fullt fungerande. Alla biodlare har sina egna recept på vad man ska ha i puffan som bränsle. Vissa använder torv, andra skräpträ och det finns till och med de som använder tallbarr. Enligt farsan är björktickan - en svamp som växer på väldigt gamla och sjuka björkar - det bästa bränslet. I den animerade filmen "Bees" puffar biodlarna med tobaksrök för att göra bina docila och "beroende", vilket alltså är en myt. 


Det första vi behöver till en paketsvärm är en parad drottning. Dessa finns i speciella parningslådor som man ställer ut på sina bigårdar. Hur dessa fungerar ska jag berätta om i ett senare inlägg. 


Det finns inga garntier med biodling, likaså med parningslådorna. Ibland händer det att drottningen man vill ha parad flyger vilse eller dör, och då finns det ingen drottning att ta. Ett av de säkraste tecknen på att ett bisamhälle/parningslåda är utan drottning är att det finns många drönare på ramarna. 


Men när man hittar en parningslåda där drottningen har blivit befruktad behöver man fånga henne + några bin som ska mata henne och ta hand om henne i en specialgjord bur. Först fångar man bina, de behöver vara 5-6 stycken, inte fler. 


Det är inte alltid säkert att drotntingen strosar omkring på ramarna, ibland är hon på golvet i parningslådan, då får biodlarensticka ner handen och helt enkelt ta upp henne. 


När man har fångat drottningen märker man henne med en penna. Märkta drottningar är enklare att upptäcka än omärkta, men trots det finns det vissa envisa biodlare - som farsan - som inte märker sina egna drottningar. 


När man har fångat och märkt henne får man försiktigt stoppa ner henne i buren med sina tjänarinnor. 


Så här ser den färdiga buren med drottningen ut. Om ni tittar noga så ser ni vit pasta i botten av buren, och det är sockerpasta som bina ska äta av- och mata drottningen med under tiden de är instängda. Längst ner på buren finns det ett hål, så att samhållet där man tillsätter buren med drottningen också kan äta sockerpasta från sin sida. Det är inte att rekommendera att bara stoppa in en ny drottning i ett främmande samhälle då de inte känner igen henne, deras första instinkt då är att döda henne. Under tiden de äter sig igenom sockerpastan hinner drottningen få kontroll på samhället med sina feromoner, och när hon har kommit ur buren komemr alla bina därinne att vara hennes undersåtar. 


En klassisk biodlingsbild, en gubbe som puffar rök ner i en kupa. Nu ska vi öppna upp de starka samhällen vi har på plats och stjäla bin av dem för att använda i vår paketsvärm. 


Innan dess sätter vi fast buren med drottningen så den hänger fritt i buren. Tyget som finns där är till för att bina ska kunna klamra fast sig någonstans och bilda en klunga där de håller värmen. Hålen i buren är till för ventilation. 


Hallon står i full blom just nu, och allt i den här ramen är halvfärdig hallonhonung. Och så ett ltet bi som intet ont annande strosar förbi där... Hejhej!


Som sagt måste varje paketsvärm innehålla tre liter bin, och min farsa - geniet - har kommit på ett väldigt smidigt sätt att få bin från bikupa till bur i två enkla steg. Först skakar man ner bin i en hink med tratt. När bina trillar ner i hinken är de desorienterade och hittar inte tillbaka upp genom tratten, så de stannar där. 


Så här ser en hink full av bin ut. Det här är bin från tre lådor, de brukar räcka till en och en halv till två burar. 


Nästa steg i processen är att sleva över bina från hinken till buren. Det ser väldigt creepy ut, och ni kanske tror att amn blir stucken. Och - ja - att jobba med min innebär att man blir stucken. Jag har aldrig jobbat med bin utan att bli stucken. Man kan alltid skydda sig, men bin hittar alltid ett sätt att sticka. Normalt blir jag stucken tre-fyra gånger - på en bra dag, en dålig dag sju till tio gånger. Långvariga biodlare bygger antingen upp en immunitet eller blir allergiska mot bistick. Farsan är en av de lyckligt lottade som har blivit immun. Om jag jobbar mycket under att år blir jag mer van, men det gör fortfarande ont och blir svullet. 


Man slevar ner bina i buren med hjälp av en tratt. 


Fyra paketsvärmar redo att levereras. 


Här är resultatet av en vecka med pollenfällor. Pollen består av mest protein och spårämnen. Det finns dem som påstår att man kan överleva på enbart pollen och vatten, men det kan jag inte styrka. Det är i alla fall säkert att det är en väldigt bra källa till vegetabiliskt protein och kan fungera utmärkt som kosttillskott. Pollen i den här formen - korn - är inte allergent på samma sätt som pollendamm är. Det finns uppgifter om att pollenallergiker har lyckats bota sin pollenallergi genom att äta pollen. Inget jag kan bekräfta i nuläget, dock. 


Här är pollen från fyta bikupor, man petar bort allt smuts, döda bin och dylikt, torkar det och sedan är det redo att förtäras. 


Själv försökte jag vara ball och jobba utan handskar. Fick enbart ETT stick dock. 


Några timmar senare hade jag en trevlig knubbishand. Felet jag gjorde var att inte plocka bort gadden så fort jag blev stucken, men eftersom vi var mitt uppe i att ösa bin kunde jag inte avbryta det jag höll på med för att oja mig. Det här är resultatet av två minuter giftpumpande och ganska betydande smärta. 

/H

2 Visa kommentarer (2) Läs mer

50 år av jamaicansk musik har kokat ner till DET HÄR?

Hasan Ramic 10:31 16 Jun 2012

Oklarheterna bara hopar sig efter att man har hört den här konstiga areanahouse-spyan som ska vara den officiella låten för Jamaicas femtioårsdag som självständig nation. Till att börja med är line-upen av artister monstruös:  Assassin, Beres Hammond, Tarrus Riley, Damian Marley, Romain Virgo, Cheville Franklin, Wayne Marshall, Tifa, Tessanne och Shaggy trängs med vokala insatser i dessa väldigt konstiga 4:40 minuter. Sedan är produktionen konstigt lo-fi. Det kan vara så att mp3:an är lågupplöst, men allt med den här låtens uppbyggnad känns slarvigt. Och slutligen: varför gör de en houselåt? Jamaica är känt för reggae, dancehall och i viss mån calypso. Det enda som är reggae, dancehall eller calypso på den här märkliga låten är själva vokalisterna. Alltannat är steriliserad, matematisk areanahouse från 2006. Om man vill ha en snabb repsresentation av hur Jamaicansk musik låter/har låtit de senaste 20 åren åtminstone är till och med Mims ft. Cham & Junior Reid- "This is why I'm hot (Blackout remix)" en bättre låt.  

Jamaicansk musik är bäst när den antingen respektlöst böjer omvärldens populärmusik efter sitt eget tycke, eller när den i någon slags identintetskris söker autenticet. Den här låten är ett exempel på när jamaicansk musik är dålig, när den försöker korsa över till mainstream på mainstreamens vilkor, och är så platt att den i de sämsta stunderna känns som att den till och med saknar målgrupp. Jag hoppas att det kommer en inofficiell låt som ger en bättre represenattion av Jamaicas sjlvständighet OCH jamaicansk musik, som inte heller är sponsrad av Kentucky Fried Chicken. 

/H

1 Visa kommentarer (1) Läs mer

En dag på bigården: Drottningodling del ett

Hasan Ramic 20:32 14 Jun 2012

Att odla drottningar anses vara höjden av biodling, och min far är en av dessa mästare som har lyckats - efter 50 år praktisk biodling - bemästra denna konst. Idag transplanterade vi 22 larver, som om mindre än två veckor kommer att vara kläckta drottningar. 


Detta är en så kallad "snabbkokare" alltså en specialgjord minilåda som man fyller med fyra ramar honung och ett par liter bin från ett starkt samhälle. Man fyller snabbkokaren tidigt på morgonen så att bina däri ska hinna börja sakna drottning innan man tillsätter larverna. 


Det här är "odlingsramen". Samtidigt som man tar bin från det surrogatsamhälle man vill ska börja bygga drottningcellerna, så sätter man in odlingsramen för att bina ska ge den si egen specifika doft och städa upp den. Detta minskar chanserna att bina i snabbkokaren ska stöta bort larverna. 


Nu är det dags att leta efter larver. Man behöver inte ta larver från samma samhälle som man vill ska bygga drottningcellerna. Det här samhället är en renrasig bukfast-drottning som lägger mycket äg och producerar snälla och flitiga bin. Hon är fem år gammal, och det här är tyvärr hennes sista kull. Hon ska bytas ut snart.


Ram med honung. Notera hur vita vaxlocken är där honungen förvaras. 


Ram med yngel och larver i olika utvecklingsstadier. Man kan skymta vita larver i ellerna, och de täckta cellerna innehåller nästan färdiga arbetsbin. 


Det här är då gammeldrottningen. Hon är målad med en neonrosa fläck så att det blir enklare att få syn på henne. En skicklig biodlare kan dock upptäcka en drottning relativt snabbt utan märkning. Min far, som är en mångårig praktiker, brukar klara av att hitta en drottning på mellan 7 och 12 minuter. 


Efter att vi har valt ut en lämplig ram för skörd av larver bär vi in den till vår arbetsplats där vi ska transplantera dem från den vanliga ramen till odlingsramen. 


Lite svårfångad på bild, men här är en larv. Den får vara på sin höjd tre dagar gammal efter att ha kläckts från ägget. Anledningen till det är att bina då fortfarande matar larven med drottninggelé och kommer fortsätta göra så i snabbkokaren. 


Den transplanterade larven på sin plats i plastcellen. Plastcellen är medvetet större och mer koppformade för att den ska bidra som ytterligare ett incitament för bina i snabbkokaren att bygga drottningceller. De kommer att inom 8 dagars tid fylla cellen med drottninggelé och sluta till drottningcellen. Larven kommer att äta drottninggelé och utvecklas till en fertil hona, som kommer gå vidare att para sig och skapa ett nytt bisamhällen. 


Här ser vi en ny arbetare födas till ett liv av underkastelse till drottningen och samhället. 


Efter att vi har transplanterat larver till samtliga celler sätter vi in odlingsramen i snabbkokaren. Bina därinne har ingen drottning och de enda larverna som finns är i celler formade som drottningceller och med en skvätt drottninggelé. Deras naturliga instinkt komemr att bli att försöka göra alla larver till drottningar, för att samhället ska kunna överleva. Man får inte vara sen i det här fallet och låta drottningarna kläckas. Den första drottningen som kläcks tar direkt befärlet över alla arbetsbin i samhället, och går vidare till att döda alla de andra okläckta drottningar. Därför har man speciella burar som förhindra detta, men mer om det i nästa inlägg i den här serien. 

/H


1 Visa kommentarer (1) Läs mer

Assange, sluta gnäll

Hasan Ramic 10:11 31 May 2012


Vem är värd att räddas?

Igår kom nyheten om att Julian Assange, ledaren för WikiLeaks, skulle överlämnas till Sverige för att prövas för misstanke för våldtäkt och sexuellt ofredande. Han har suttit i husarrest i snart två år. Samtidigt i USA hålls Bradley Manning, den amerikanske soldaten som läckte informationen och videon "Collateral Murder", som till slut blev WikiLeaks stora scoop och lanserade dem från att vara en en ganska anonym whistleblower-organisation till att sätta dagordningen för hur grävande journalistik skulle göras.

Under de två åren har i stort sett all medial uppmärksamhet riktats mot Assange, och den så kallade "komplotten" mot honom. Om hur han - om han blir överlämnad till Sverige - till slut skulle bli överlämnad till USA för att där åtalas för spionage. Min spontana tanke är - So what?!

Julian Assange är utbytbar i en organsiation som WikiLeaks, han är en samordnare, en redaktör. Det är personer som Bradley Manning som är oumbärliga. Det är Bradley Manning och hans gelikar som gör grovjobbet, de gör att saker som "Collateral murder" kommer ut i dagens ljus. De gräver där vanliga reportrar inte alltid har tillgång, en Manning är värd tusen Assanges. De är riktiga hjältarna, det är dem vi ska kämpa för att befria. Om det här är ett informationskrig är det Assanges skyldighet att lägga sig på granaten för att de andra ska kunna passera. Han borde aldrig ha fått så mycket uppmärksamhet som han har fått. Om Assange och WikiLeaks är sådana frihetskämpar borde de ha klippt Assange och tillsatt en ny "ledare" så fort denne åkte fast. För nu verkar ledaren vara mycket viktigare än rörelsen och dess verksamhet. Det kan alltid finnas en ny Assange, men om sådana som Manning stjälps - då är vi illa ute.

Den senaste två årens mediacirkus tyder bara på att Assange är ett obstinat barn med medievärlden som sin lekplats. Om vi alla tittar bort från honom så kan vi faktiskt koncentrera oss på storbusen som har den lille nörden i ett strypgrepp.

/H

6 Visa kommentarer (6) Läs mer

Meron Mangasha - "En väpnad konflikt" (och intervju)

Hasan Ramic 12:23 30 May 2012

Vad handlar "En väpnad konflikt" om?

Det här är en grej som jag skrev för kanske en- två månader sedan, under en period när jag reflekterade över en massa shit. Det hade hänt en massa mer eller mindre dramatiska saker, och jag var bara lack på omgivningen. Jag skyllde allt på allt som var i min närhet, familjen och vänner, whatever. Och efter det började jag kolla på mig själv istället, och jag tröttnade på den här gamla visan, och sa till miig själv att sluta bitcha istället. Där för börjar den som den gör "Nu sitter jag här igen", och jag undrar varför det inte blir bättre. Men att man lär sig av sina mistag, och inte av sin ålder. Vissa har levt hela sina liv utan att ha råkat ut för någonting, och när väl något händer kan det komma som en chock för dem - och de är 40 id det laget.

Berätta om videon

Det är en kille som heter Senay och en som heter Ea som har spelat in videon, och han har gjort några av Ison & Filles videos. Jag skickade texten till honom och sa att jag ville ha något mörkt. Jag och Mack Beats, som har gjort musiken till klippet, brukar skämta om att vi vill ha det som om Mobb Deep körde poesi. Senay ville göra det så enkelt som möjligt så att videon inte snodde så mycket uppmärksamhet från texten. Jag tror att han fick inspiration till videon från "Nyckeln till frihet", där någon sitter på en stol och kollar på en klocka. Klockan har ingen minutvisare, utan bara en sekundvisare, och det är för att återigen förstärka känslan av att "Det kommer inte med åldern, det kommer med misstagen".

Vad kallas det du gör? Poesi?

Jag vet inte, jag har väldigt svårt för det ordet. Jag tar inte åt mig om folk kallar mig poet, det går in i ena örat och ut genom det andra. Allt jag gör är ha en monolog, jag pratar bara. Sedan att det rimmar på vissa ställen gör det inte direkt poesi. Jag har pratat med andra som gör liknade saker, och de frågar mig om jag skriver. Alltså, jag har skrivit tre grejer, jag har spelat in två av dem. Det kanske är en mindervärdesgrej från min sida också, jag har träffat andra poeter och det känns som om man klampar in på deras arena.

Som många andra diktare har gjort innan dig.

Shit, jag kanske måste börja kalla mig poet efter det här samtalet.

Meron Mangasha är 29 år, bor i Tensta och studerar. Han har tidigare gjort epilogen till Ison & Filles album "För evigt". 

/H

2 Visa kommentarer (2) Läs mer

Style cyaan spoil

Hasan Ramic är återkommande skribent för Nöjesguiden, honungsodlare och en jäkel på dancehall.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Bloggar

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Annons
Annons