Jag vet inte vart jag har hört det, men det sägs att man inte har tid, utan att man TAR sig tid. Tar sig tid för att blogga, tar sig tid för att umgås emd vänner, tar sig tid för att... Jag försöker nu få ihop den tanken i mitt värkande huvud med ljudet av datorfläktar, bilden av obetalda räkningar, och ångesten över att det aldrig finns tillräckligt med pengar. Och alla vet vad pengar är... Vem ska jag ta dem av, om jag ska ta den här oavlönade tiden för att blogga och göra en kulturgärning? Eller snackar jag skit nu? Är det lama ursäkter? Jag vet inte, hur som helst är jag tillbaka, och bilden ovan är en fin symbol för hur saker och ting är i mitt liv just nu. En baxad volvo parkerad i en skogsplätt i Norrort. That's me, ladies and gentlemen, ett vrak i Spånga. Nu kör vi tills till och med ångorna tar slut.
/H
