Gerillasonen och andra kurdiska historier

Hasan Ramic 23:07 12 Dec 2011

När min vän Kristoffer för första gången bestämde sig för att åka på utlandstjänst till Kosovo var jag inte alls för idén. Visserligen hade läget lugnat sig avsevärt, men jag tyckte att ens befatta sig med skarp ammunition, uniform och Balkan var korkat, så jag bjöd över honom på middag med min far i avskräckande syfte. Farsan är veteran från Bosnien, och var med i Sarajevo under hela belägringen i den rangliga organisationen som kallades för Bosniska Armén. Han har varit med om krig. Han har sett det värsta som finns av se av vad kombinationen: skarp ammunition, uniformer och Balkan har att erbjuda. Han skulle nog få Kristoffer på bättre tankar.

När vi hade satt oss ner, sa jag till honom att berätta. Efter ett par taffliga försök, på för stunden extra bruten svenska, stannade min fars röst, precis som en motor som skär sig, och han brast ut i gråt. Han slutade sin berättelse innan han ens hade börjat den ordentligt och sprang till toaletten. Jag och Kristoffer blängde på varandra, stumma av skam av att vi inte visste bättre än att peta i  getingboet. Det blev inga krigshistorier den kvällen, och Kristoffer åkte både på en och fyra utlandsmissioner, till Kosovo, Afghanistan och Chad.

Zanyar Adamis dokumentär Gerillasonen berättar en historia jag i mångt och mycket kan identifiera mig med. Hans far bär på minnen som han inte pratar om, och som han helst vill glömma. Minnen av våld, utsatthet, och desperation. I en uppgörelse med sitt förflutna börjar Zanyar ställa de jobbiga frågorna till sin far, för att han vill kunna hantera sin framtid. Jag tänker på mig själv, och minnena min far bär på. Jag tänker på frågorna med stort "F" som jag aldrig har vågat ställa. Mest för att jag inte vet om jag skulle gilla svaren.

Gerillasonen är en rörande berättelse, även för den som inte kan relatera, och jag rekommenderar alla att se den innan den plockas ner från SVT Play. Jag gillar den inte enbart på grund av den fina berättelsens skull, jag gillar den för att det är en av få gånger jag se kurder skildras på ett mänskligt sätt och i mänskliga sammanhang i svensk public service. P3 dokumentär har gjort fyra program som handlar om kurder, och ingen av dem är särskilt positiv.

Skomakarligan

Kurdmorden

Mordet på Fadime

Hedersmordet på Pela

En knarkhärva och tre mord är en ganska dålig track record för kurderna i svensk public service. Man undrar i sitt stilla sinne om P3 har någon personlig beef med kurderna. Gerillasonen är en lite upprättelse, men jag förväntar mig en direktsändning av Newroz-firandet från Kungsan nu i vår.

/H

Fler blogginlägg från Hasan Ramic