NYGAMMAL SERIE: DÖDA DJUR

Det finns något intressant i döden, den fascinerar mig. Jag är ganska rädd för döden.

Dödsskräcken paralyserar mig ibland, mest paralyserar den mig när det gäller andra, de jag gillar. Mina nära och kära. Att någon skulle falla ifrån. Och att jag skulle glömma.

Dödsångesten kan växa, ibland växer den sig lika stor som livet. Jag fruktar döden då mycket att det är som om att det inte finns, livet alltså. 

Det finns så mycket död runt omkring oss. Och så finns det döda djur. Om en älskad hund eller katt dör begravs den, kanske blir det så att ett litet barn snidar ett kors till den, vad vet jag, men den älskade katten, hunden, fågeln eller hamstern sörjs. Kanske är det därför döda oälskade djur fascinerar mig så mycket. Som fåglar och råttor och ekorrar.
Vem ska begrava dem? Jo, det blir nog jag. Tills idag har jag bara fotograferat dem, men det slog mig nu i bilen till Göteborg, att jag borde begrava dem.

Tills dess att jag arrangerar min första begravning för ett oälskat djur ger jag er bilderna. I en serie. Del ett: råtta på Skånegatan, klockan 4:45