New York Times från vattnen utanför Libyen

Jenny Nordlander 09:59 4 Sep 2015



Starkt lästips: New York Times otroligt fina full-page feature Desperate Crossing från vattnen mellan Libyen och Italien. Skriven som en historia vilket förstärker hur sjukt det är att det här är verklighet.

Ibland är Amerikansk storytelling-journalistik så jävla klockren.

0 Kommentera Läs mer

Höru Mej Bae?

Kristin Zetterlund 07:37 4 Sep 2015

Ooouuufff den är lagd!!!

Michel Didas "Höru Mej Bae" har fått en queelig remix med denna elit: Sabina Ddumba, Cherrie, Mapei, Silvana Imam och Seinabo Sey (!!!!). Tänkte direkt på Linda Piras "Knäpper mina fingrar" vars remix verkligen lyfte hela låten och helheten blev så mycket fetare med en massa goa brudar som bidrog med så mycket grymt. Känns som att vi får vara med om exakt samma sak här då jag ärligt tycker att låten typ lyftes till en helt ny nivå iom dessa helt sinnessjuka features!

Seinabos rap är!!!!!!!!

Allas rap tho!!!

Snacka bara true shit bae jag är allergisk mot bullshit

--------------------------------------------

UPDATE! Nu har videon också lagts och om inte originallåten i sig vore fet nog, inte remixen fet nog, så är videon sannerligen ALLT. Genomgående tung och avslutas med lil queenie Zara Larsson på Skype som lägger sin vers rakt ut i cyberspace och slaktar hårt, precis som resten av gästerna.

1 Visa kommentarer (1) Läs mer

Solsidan - tydligen fortfarande relevant

Frans 00:57 4 Sep 2015

Alltså, jag trodde att "Solsidan" hade slutats sända för typ tre år sedan? Idag så insåg jag att jag har levt i en lögn. Det finns tydligen fortfarande ett Sverige som konstant håller andan och sitter som på nålar i väntan på vad Solsidan-Ove ska snåla in på den här veckan. Det är mer eller mindre det enda som de har skrattat åt och pratat om på fikaraster de senaste fem åren. "Haha, Ove alltså, så himla klockren, och när Fredde åkte segway till Ica, fan vad sjukt det var!!!". 

Det var kul för fem år sedan, men NU? Tiden har verkligen stått stilla. Ett enstaka skämt om den nya uppfinningen "Skype" har smugit sig in och kanske något skämt om Tinder, men annars? HUR kan folk inte ha tröttnat? Expressen rapporterar om några av händelserna den kommande säsongen: 

Ove Sundberg (Henrik Dorsin) reser en hel del fram och tillbaka mellan Sverige och Norge – här ska det även, i alla fall enligt vad Dorsin berättade på TV4:s pressdag, finnas en parallell historia där Ove bestämmer sig för att smuggla ost.

Ostsmuggling? Really? Är det verkligen där svensk bred tv-komedi befinner sig idag? Skämt om ost och Norge? Är det det roligaste som finns? Är det sånt folk skrattar åt ute i landet? Drar det 2 miljoner tittare? Det känns som att jag tappar kontakten med resten av Sveriges befolkning mer och mer för varje dag som går. Vi har glidit ifrån varandra. 

Jag pratar inte enbart om äldre människor heller, jag har gamla klasskompisar som FORTFARANDE skriver statusuppdateringar på Facebook om något tokigt de sett på Solsidan och får 20 likes. Det diskuteras vem som är roligast av Fredde och Mickan osv. Fem år senare!!! Regeringar har fallit men man kan fortfarande skämta om hur Mickans största ljuspunkt i livet är Natalie Schuterman-butiken på Birger Jarlsgatan. 

Kan ju inte direkt påstå att det har hänt så mycket bland karaktärerna heller. Om man jämför med hur många som hinner komma och gå i en amerikansk tv-serie under fem år så framstår Solsidan som mer restriktivt än Sverigedemokraternas invandringspolitik.

Tänk på det nästa gång du kollar på ett Game of Thrones-avsnitt eller Orange is the new black. Det finns ett skuggsamhälle i Sverige, där personers seriekonsumtion fortfarande består av Solsidan varje vecka och kanske lite söndagsmys med Parlamentet. På ett sätt så känns det ju lite tryggt och invant också, men ah, KUL vet jag inte om det är längre? 

Usch känner mig elitisk som fan nu, men alltså på riktigt? Folk får skratta åt vad de vill såklart och jag ska inte sitta här och pissa på folks humor, men jag är bara fascinerad över att vissa koncept FORTFARANDE håller? Jag kunde relatera till Solsidan mer förr men nu känns det bara så....gjort? Det kanske är JAG som har förändrats? Har ingen aning! 

1 Visa kommentarer (1) Läs mer

Vi har inte lärt oss att strunta i den som behöver hjälp

Hej Sonja 00:12 4 Sep 2015

Jag måste erkänna att jag inte hänger med särskilt bra om vad som händer runt om i världen. Jag har väldigt dålig koll på olika krig och kriser som sker runt om i världen. 

Men just nu är den typen av samhällskoll kanske inte det viktigaste, åtminstone inte bland folk i allmänhet. Nu är nog det viktigaste att visa var vi står moraliskt i förhållande till våra medmänniskor. För nu har vi, som ett kollektiv, verkligen chansen att visa vad vi lärt oss sen vi var små: att vi måste ta hand om varandra. För visst är det det som vi har lärt oss? 

För inte har vi väl lärt oss att vi ska se till våra egna intressen och stänga ute den som är i nöd och ber om hjälp? Nej det har vi aldrig lärt oss. 

Jag är rätt självisk och egoistisk, eller om min mor brukade säga: "egennyttig", så jag vet hur det är att vara det. Jag vet precis känslan av att vara rädd för att bli utan och därför roffa åt mig mer än vad jag behöver. Jag har gjort det sen jag var liten och jag gör det än idag på olika sätt. Ibland om jag har nåt gott godis till exempel så väntar jag till alla är utom synhåll innan jag äter för att jag vill ha allt för mig själv. 

Men nån måtta får det väl ändå få vara?

Alltså, egoistisk och självisk kan man vara, det behöver inte vara nån katastrof. Dom flesta (utom typ Jesus) är olika grader av egoist. Men man har tagit det lite väl långt om man är på idén om att utestänga medmänniskor som lever mitt i helvetet.

Jag har läst om människor som har dött och som fortsätter att dö i lastbilar och lastutrymmen på sunkiga och äckliga båtar, jag har läst om små perfekta barn som flyter i land på stränder bara för att nån inte vill ge dom chansen att få växa upp i trygghet, långt ifrån bomber och soldater som använder våldtäkt som vapen. 

För det mesta när jag läser om människor som flyr katastrofer så känns det helt overkligt och jag kan inte förstå att det jag läser verkligen händer. Men då och då förstår jag att det faktiskt är sant. Då och då förstår jag att människor precis som jag, med barn precis som mina barn, måste kräla i smuts, sova under bar himmel på okänd mark och hålla för barnens mjuka små läppar för att dom inte får ge ifrån sig ett knyst.

Jag går sönder när jag tänker på det. Tänk att behöva sätta sina älskade, underbara och känsliga barn på en sunkig, äcklig, het och kladdig båt fylld med desperata främlingar utan att veta om dom kommer överleva och huruvida man nånsin kommer få se dom igen. 

Jag har ingen aning om vad jag kan göra åt situationen och att skriva ett blogginlägg om det är allt bra fjuttigt. Men att se bort och ignorera det bara för att man känner sig maktlös, det måste vara det futtigaste av det futtiga som man kan göra.

För på nåt sätt har jag fått för mig att för att prata om en sån här sak, så måste jag ha en lösning på problemet också. Att jag måste sitta på svaren. Jag vet inte vad detta kommer sig av.

För det är farligt att inte prata om såna här saker. Håller man tyst bara för att man känner sig menlös inför situationen så ger det plats åt en mycket obehaglig passivitet. Och den passiviteten är verkligen inget bidrag till att göra världen till en tryggare plats för alla.

Här får ni lite information som jag såg på facebook. Den kan kanske vara till lite hjälp. 

hjalpkonton.jpg

Bor ni i Göteborg så kan ni gå en kurs i hur man bemöter traumatiserade människor här (länk till facebookevent)
Och här kan ni gå på ett möte som Svenska kyrkan har i Hjällbo där man kan få info hur man kan hjälpa (länk facebook) 

Känn er välkomna att dela tankar/tips i kommentarerna.

Jag tänker att i början kanske man bara kan prata om det, i början kanske man är maktlös. Men så fort man öppnar munnen eller på annat sätt visar att man ser och är intresserad av att andra ska må bra, så ökar möjligheterna till att nåt verkligen händer också.

Tänk just nu är vi kanske generellt ovana och dåliga på att veta vart man ska lämna in kläder, ge pengar eller skänka hygienartiklar. Men om en vecka kan vi vara experter på det hela bunten.

aftonbladet_flyktingar.png


Läs den här artikeln om hur en familj har det. Läs hur dom kravlar i skiten med sitt barn som inte ens är ett år. Det är absolut hjärtskärande. 

Glöm inte det där man brukar säga. Jag tycker att det är ett ganska bra talessätt i all sin enkelhet: 

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra nånting" 

Och ja just ja. ÖPPNA EUROPAS GRÄNSER OCH ÖKA SVERIGES FLYKTINGKVOT.

0 Kommentera Läs mer

Hjälp behövs

Kristin Zetterlund 19:20 3 Sep 2015

En förutsättning för att få fortsätta läsa denna blogg är att ni smsar FLYKTING100 till 72980 för att ge 100 kr till UNHCR eller ännu bättre, bli månadsgivare HÄR. Vi måste hjälpa medmänniskor som hellre riskerar sina och sina familjers liv för att försöka överleva än att vara kvar i sina en gång trygga hem. Du och jag har bara tur som föddes här!!! För i helvete. Det måste skapas trygga och lagliga vägar att ta sig dit du behöver för att kunna leva, jorden tillhör ju oss alla lika mycket.

0 Kommentera Läs mer

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Bloggar

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!