Hur mycket synth tål Sverige?

Tobias Norström 12:34 6 Feb 2014

På bästa sändningstid beredes under morgonen plats i public service-finansierad tv för tre barn som dansade robotdans till Kraftwerk. Cute-alarmen lät sina dova basuner ljuda genom det svenska folkhemmet (kanske speciellt ungefär 30 sekunder in när gammelroboten, Steffo Törnqvist, själv gjorde entré) och det är därmed än mer viktigt att vi inte låter oss luras av denna förrädiskt indoktrinerande chimär.

För tänk på barnen. Tänk på de som tvingas växa upp med »Rubycon« som mijöljud i lekrummet. Eller de som sover sina första år i en spjälsäng helt konstruerad av träpaneler ihopsamlade från kasserade gamla Moog-modeller. Eller de som helt ovetandes om sin arvsskuld döps till Ralf eller inte förstår att det här med "gore" handlar om blod på film och inte om någon blonderad krulltott från östra London.

Hen-dagis och curlingföräldrar i all ära, är vi inte försiktiga riskerar vi att få en hel generation nya synthare. Det är en utveckling Sverige definitivt inte tål. Vi har precis börjat bli av med snedluggar och rakade tinningar, låt det bli en läxa på hur snabbt saker kan svänga åt fel håll.

Fler blogginlägg från Tobias Norström