Journey.

Det är lördag kväll och jag roar mig med ett zenbuddhistiskt relaxation-tvspel till PS3; Journey. Man är en brun varelse med pinniga ben, det går ut på att ta sig från en plats till en annan långt där borta på andra sidan öknen, samt att samla på tygbitar så att ens scarf blir längre och man kan hålla sig i luften längre när man hoppar. Ibland kommer man till slutet av ett område, och då får man se en diffus gud, of sorts. I likhet med andra nedladdningsbara spel såsom ”Limbo” eller ”Flower” är det djupt konceptuellt, väldigt vackert och något som utropar tv-spel till en konstform.
   Och just nu så frustrerande rikt på händelselöshet att jag måste ta en paus vid datorn och skriva lite innan jag kreverar.


P