Snart skjuter dom sånna som oss

Kakan 00:22 27 May 2014

Idag är dagen efter EU-valet, det var blandade reaktioner igår på sociala medier. Dom som höll på F! skrek av lycka, äntligen en hardcorefeminist in i EU, en romsk kvinna dessutom. Många följde en annan framgång, nämligen SDs 9.9% som också hade stor firarfest. Samtidigt ute i Europa växer sig de främlingsfientliga partierna stora och starka, med partiprogram som skulle få Hitler generad. En del är renodlade nazister, andra random fascister. Just i detta nu händer det som vi aldrig trodde skulle hända. Främlingsfientliga partier i Europa är etablerade.

Vi har läst om detta i varje historiakurs, överlevare från förintelsens läger har varit på besök och vi har gråtit ihop med dom. Och den där boken tänker jag ofta på, som vi alla fick på gymnasiet, om andra världskriget med vidriga bilder. Den hette något i stil med Detta Får Vi Aldrig Glömma. Och ändå har många i EU glömt, det tog bara två generationer. Just nu är vi DÄR som vi trodde aldrig skulle komma tillbaka.

På facebook visar flödet upp stolta statistiska diagram, "såhär röstade vi på vår gata!". Här finns inga fascister, vi röstar grönt och rosa! Dom som lägger ut dessa lyckade diagram bor i Hägersten, där jag bor. Eller på nåt annat ställe söder om söder, där kulturproducenter bor, intellektuella, många bostadsrätter finns här och högt kulturelt kapital erbjuds. Jag känner att för mig kvittar det. 

skarmavbild_2014-05-27_kl._00.10.15.png

Det är klart att jag vill bo i ett område där jag kan känna mig trygg. Jag är öppet lesbisk och en offentlig person, dom som hatar mig pga min sexualitet vill jag såklart inte bo med. Idag åt jag en torr pasta på Malmö Centralstation och grät när jag sörplade på min Loka. Är det såhär det känns precis innan krig?

Men jag vill känna mig trygg överallt. Jag vill kunna åka till Djursholm utan att behöva kriga för rätten till insemination och att få gifta mig med vem jag vill. Jag vill kunna åka till Finspång med mina rasifierade kompisar utan att bli misshandlade. Jag vill kunna röra mig var jag fan vill i hela Europa utan behöva oroa mig för att snart skjuter dom sånna som oss. Sånna som inte är hetero eller sånna som är rasifierade. Jag skiter fullständigt i vem som röstar på vad på min gata, på min trygga, gulliga, finvänstergata med lägenheter för miljoners miljoner. Vissa säger att det handlar om att se segregationen och jag önskar att folk analyserade så väl. Andra säger att det handlar om pepp. Men vad är peppen, när Europa lever i en brun sörja av fascister, nazister och homohatare?

Hela världen ska va min, inte bara Hägersten.

Fler blogginlägg från Kakan