Hej Hanna.
Tack för ditt långa brev. Jag uppskattar detta mycket, att du vill kommunicera och förklara dig. Jag borde också bemött dig med respekt från början. Om jag orkar.
Jag är trött på raljerandet kring prostitution, att så många har åsikter och inga underlag. Jag är trött på att män och liberalfeminister, ursäkta liberal"feminister" får ta plats i media och tala för prostituerade, tala för människor som aldrig kunnat göra något val när det kommer till att sälja sin kropp eller agera sexslav. Jag är trött på alla jävla queers jag träffar som säljer sin kropp för att dom tjänar shit loads med pengar och inte pallar jobba med nåt annat jobb och inte heller betalar skatt. Min frustration är enorm. Och att bemötas med svaren, att det tex finns kvinnor som misshandlar män i parrrelationer, när en pratar om hemmavåld, är så breath taking för mig. Samma sak när en pratar om just prostitution. Sure, det finns kvinnor som köper män, pojkar mm. Det är vidrigt och ett stort problem, inte sällan kombinerat med rasism och postkolonialism. Men vad jag pratar om är det strukturella förtrycket, det som gör att vi har en norm där kvinnor kan köpas. Våra kroppar är ständigt till salu. Det funkar inte likadant för män. Om en kvinna blir av med sitt jobb, missbrukar, blir hemlös och står utan socialt nätverk, då finns ALLTID prostitution med i ekvationen. Och så är det ytterst sällan för män. Kvinnor äger inte sin egna kropp och detta måste vi prata om. Och inte minimera genom att ALLTID stryka under att; men du hörru det händer faktiskt män också. Ja säkert, men det var inte det jag pratade om nu. Jag är så förbannat trött på att inte kunna prata om förtrycket mot kvinnor ifred.
Och var god, kommentera gärna, jag har den funktionen på. Men det är också så, att detta är MIN blogg. Jag gör valen huruvida jag vill ta ett snack eller inte, om jag vill behandla ett ämne eller ej. Det finns något som kallas överlevnadsstrategi och som jag förstod att jag var tvungen att ha för några år sen för att fungera. Det handlar om att skapa sina egna platser, trygga sådana. Detta är en sån plats. Den är min och jag gör någorlunda vad jag vill med den. Det måste finnas sånt här, som sätter sig emot mansvärlden och kvinnohatet därtill. Här är det mina premisser som gäller och det är skönt och en förutsättning för att jag ska kunna ha en blogg. Att vara feminist, dom du vet, är ingen dans på rosor. Om jag någonstans kan få ha en fristad så det denna. Jag väljer att alternera på vad jag lägger min energi på och det får du respektera.
Allt gott
Kakan
