Barnen har visat noll intresse för att följa julkalendern så jag har inte haft nån anledning att bilda en åsikt om dito. Skönt. Men nu har vi på mitt bevåg sett alla avsnitt trots detta och jag tänker väl som så här: 

Den handlar inte över huvud taget om julen. Förutom att den utspelar sig vid ett två centimeters lager snö ibland så är det inget som indikerar på julfeeling över huvud taget. 

Och är huvudpersonerna ens kristna? Förutom att karaktärerna vid nåt tillfälle nästan betalade tioendet till kyrkan så finns det inget som tyder på det. 

Annars så är serien ganska kul i sina stunder, både jag och mina barn har skrattat flera gånger.

Det som sänker upplevelsen något är obehaget som man känner när barnen i serien talar typ rikssvenska. Att det ens finns barn som pratar på det här viset förbryllar mig, jag undrar var dom finns förutom i tv. Bildas dom ur väggarna hemma hos en talpedagog som bor "innanför tullarna"? Men även fast det är lite läskigt så är det ändå nåt som alla utanför Stockholm har blivit tvugna att lära sig att leva med när det kommer till SVT-produktioner.

Ja och sen är det väl lite det här att Erik Haags gestaltningar känns lite sådär gammel-Fred-Flinta-aktiga också. Han är typ en replica av Fred Flinta / According to Jim-Jim / Kurt Olsson, och det är en gestalning av familjefäder som blivit lite överanvänd kan jag tycka. 

Eller som nån annan uttryckte det (och jag är alltså rätt säker på att hon med "alla" menar "många", med "hatar" menar "är rätt trött på" och att hon med "Erik Haag" menar "rollen som Erik Haag gör") : 

MITT BETYG: Stark 3 av 5
BARNENS BETYG: Stark 4 av 5

PS. Jag glömde ju att nämna hur lärorik årets julkalender är. Det är förstås en viktig del av upplägget. Kul att lära sig något nytt! DS. 

Idag råkade jag kolla ett avsnitt av the Tudors. Ja jag vet inte exakt vad som flög i mig, jag hade ju viktigare saker att göra (som jag ville skjuta på). 

Här är i alla fall anledningarna till att jag tappade intresset för serien:

1. Huvudrollsinnehavaren vill bara ligga med massa folk, jaga, spela tennis och starta krig med Frankrike heeeela tiden. Zzzz.
2. I en scen var dom ute med nån båt och så körde det plötsligt förbi ett gäng bönder med blå plastpaddlar. Jag förväntar mig mer av ett påkostat kostymdrama på Netflix!!

3. Men droppen kom när den här mannen bar en fleecefilt från IKEA som mantel.

Nej bevare mig väl! Nästa gång jag vill skjuta på mina egentliga göromål så hoppas jag att jag börjar virka ett överkast i stället.

Influensan har dragit ut på tiden och jag såg klart intensiva Empresses in the Palace. Jag sörjde det i ungefär fem minuter sen gick jag vidare till nästa serie som utspelar sig i ett annat palats, fast i england: The White Queen. 

VARNING FÖR EVENTUELLA SMÅSPOILERS AHEAD. 

Serien handlar om Elizabeth (spelad av svenska Rebecca Ferguson) som i seriestarten typ ställer sig under en ek och väntar på att kungen ska rida förbi så att hon kan ta sig ett allvarligt snack med honom angående lite land som tagits från från henne. Kungen blir jätteupphetsad när han ser henne och hon blir dökär även fast han tydligen är skyldig till hennes mans död plus försöker våldta henne. Dom blir ihop och tack vare det får man se en massa intensiva sexscener där man kan se kungens svettiga rygg och bakdel om och om igen :/ .

Ja hur ska jag sammanfatta serien... Den handlar om konspirationer och missförstånd, blandat med massa romans och prat om släkter.

Den handlar också lite om häxeri. 

Jag tycker i ärlighetens namn att serien är ganska halvdan. Den är lite ojämn och hackig. Ibland hoppar den oväntat jättelångt fram i tiden och alla barn i serien är helt plötsligt mycket större. Vilket i och för sig är skönt, för då känns det som att man har sluppit följa några tråkiga intriger. För den är seg ibland. Jag brukar snabbspola framåt då och då när jag tycker att nån stått i nån fängelsehåla och uttryckt hämdbegär lite för länge.

Men även fast den är seg ibland så känns den också välgjord och genomtänkt.

Har en favoritkaraktär:

Hon är en blek gudsfruktande kvinna som jämt fastar och står på knä och ber i ett kapell. Hon har ryck i ansiktet och pratar ständigt om Guds vilja och hon ser likadan ut både när hon skrattar och gråter. Hon är helt klart en spännande karaktär.

Rekommenderar jag serien? 
Nej inte direkt. Se hellre nåt annat. 

Rekommenderar jag serien för en som har influensa då? 
Ja absolut! Det gör jag! Det gör jag verkligen! Du med influensa får inte missa den! Kör hårt!!!!
 

Jag är sjuk och har varit sängliggandes och har haft god nytta av Netflix just nu. Hittade serien Empresses in the Palace och har sen motvilligt varit fast. 

(VARNAR HÄR FÖR ATT KUNNA GE EN ELLER TVÅ SMÅ SPOILERS) 

Serien handlar om en ung kvinna som blir konkubin på palatset i 1700-talets Kina. Där finns ett harem där alla kvinnor har olika rang och status osv. Serien är dramatisk. Alltså jag tror inte att ni förstår: den är dramatiskt, väldigt väldigt väldigt dramatisk. Jag tror faktiskt inte att jag har sett något liknande sen Silver Fang (obs! se upp för blodig björn i rivande snöstorm). 

Vi snackar alltså folk som stup i kvarten lägger sig ner på knä och gråter och ber för sina liv, människor som piskas ihjäl, tar livet av sig genom att springa huvudstupa in i väggen och det har även förekommit kastrering (självförvållad) och förlossning... samtidigt!!

Och så alla missfall. Jag har sett några avsnitt nu och jag vet inte hur många missfall man hittills har fått följa under stor dramatik. Kanske 30 stycken? Mest kreativt var väl när nån elak konkubin dresserat en katt till att anfalla vissa parfymer, och så hade en gravid konkubin fått just den doften i en puderask. Så när hon skulle pudra sig i ansiktet så kom katten och anföll henne och hon ramlade och fick missfall!!

Sen dessa läkare... när dom ska känna efter om en konkubin är gravid så tar dom tag om hennes handled och sen ba "hon är två månader gravid". Hur gör dom? Varför gör inte läkare så nu för tiden?? Och så får konkubinerna mediciner från kungliga läkare hela tiden, typ blöjbylten fyllda med mediciner för att ... ja varför egentligen?  För att inte få missfall och dö i barnsäng? För i så fall fungerar medicinerna väldigt dåligt kan jag tala om.

Och så den här kejsaren. Han springer omkring helt slapp där på palatset och kommer med massa slappa beslut som alla andra måste finna sig i. Samtidigt som man tänker "jamen iofs så kunde han ju kunnat vara mycket värre".

Nästan bäst av allt är att varje avsnitt känns som minst tre timmar långt. Avsnitten tar liksom aldrig slut. Dom bara fortsätter och fortsätter och fortsätter och fortsätter. 

Nej jag kan verkligen rekommendera den här serien, särskilt om du har influensa och blöder från ansiktet.

X-Factor har genererat ganska många klipp nu med människor som uppträder och väcker amaze hos folk över hela världen. Det är allt från barn som sjunger opera till oattraktiva människor som knäpper upp skjortan och visar sig vara magiska ponnyhästar.

Så jag hade rätt höga förväntningar när jag tryckte på klippet "Marc Metral and his talking dog Wendy wow the judges"

Förväntningar som inte infriades. Den här Marc Metral har den fattigaste humorn typ någonsin och han är en usel buktalare. Och vad gör han med hunden egentligen? Ger han den nån typ av elchock så att den ska gapa när det passar honom?

Inte för att det spelar nån roll, vad som ger mig näsblod med uppträdandet är publiken och domarnas reaktioner. 

Alla ser helt jävla chockerade ut av ren extas när dom får se det minst sagt torftliga upptrdandet. Kolla här. 

En av domarna. 

En i publiken.

En annan i publiken. 

En till domare. 

Simon Cowell. 

En i publiken GRÅTER av glädje och chock! 

Den här domaren håller på att skratta ihjäl sig när "hunden" säger Mjau i micken. "EN HUND SOM SÄGER MJAU, HAHAHA". 

"HAHAHAHAHAHAHA"

Stående ovationer och cheezy Mariah Carey-musik i bakgrunden. Allt för att signalera att den här gubben Marc utfört något mycket fascinerande och fantastiskt. 

Den tråkiga fransmannen sjasar iväg hunden och tar emot applåderna och poserar som Jungru Maria när hon välsignar barn. 

För vad? Jo, för en hund som gapar på ett ytterst onaturligt och ofrivilligt sätt! 

Jag fattar inte! Uppträdandet är ju helt värdelöst! Och hunden, hur mår den? Kommer den att överleva gubbens dåliga skämt länge till? Varför gör ingen nånting? Varför applåderar dom bara som ett gäng idioter? Vad är det som pågår? Masspsykos? Är alltihop trickfilmat? Jag fattar ingenting!

Här kan ni se klippet i sin helhet. 

Ikväll såg jag Let´s Dance. Shit vad länge det pågår! Jag vet inte hur mycket klockan var men barnen låg helt utslagna på soffan och hunden fick jag ge hjärt- och lungräddning, hon ligger med dropp nu. 

Det pågick i två timmar? Det är inte fredagsunderhållning det är SITTNING bokstavligt talat. Jag är helt utpumpad. Barnen fick bäras och släpas in i badrummet för tandborstning. Ena barnet fick tårar i ögonen på tanken att behöva borsta tandställningen i denna trötthet. Jag tänker skicka klagomail till tv4 direkt när jag vaknar i morgon. Tv-underhållning ska hålla familjen pigg och tillfredsställd annars har dom misslyckats! Är riktigt besviken.

För att återgå till programmet och dess deltagare. 

Ja jag tyckte att rätt åkte ut!! Även om nån annan lika gärna hade kunnat åka ut utan att jag känt någon skillnad. För er som inte vet vem det var så var det Rebecca Stella. Visst verkar hon bra och så på alla sätt men jag tycker att hon borde hålla sig till enbart musiken. Se bara här i den här videon från 2010 vilket är det enda minne jag har av henne sen tidigare (utöver Aftonbladets ihärdiga länkningar till hennes blogg). 

länk youtube

Vilka gillade jag lite extra då?
Jag tycker att alla verkar rätt schyssta, men han som är ihop med Camilla Läckberg känner jag ett oerhört ointresse av att behöva se dansa.

Okej nu är fjärde deltävlingen i Örebro äntligen över. Nu är det bara andrachansen kvar och efter det kan den här tävlingen äntligen bli något värt att leva för.

Här är sammanfattning på startfältet 

Midnight Boy - Don't say no (åkte ut) 

Han ba "don't say no!" och Svenska folket ba "NO" för det är så trots fungerar. Jag tyckte att hans nummer var ganska dansant men tyvärr blev det lite för perverst med alla dom ansiktslösa dockorna i bakgrunden som bara stod där och satte gallrer i huvudet på alla som vill leva ett anständigt liv.

Caroline Wennergren - Black Swan (åkte ut) 

En bombastisk powerballad som hade kunnat va med i en svensk version av James Bond, nämligen Jönssonligan. Fattar inte hur den kunde åka ut! Skandal!

JTR - Building it up (final) 

Visserligen hade deras låt det exeptionellt unika budskapet att "man ska bygga upp och inte riva ned", men deras frisyrer saknade den spänst och naturliga lyster som vi har fått se i bland andra Danny Saucedos och Eric Saades hår. Det syntes att JTR hade hårprodukter i, vaxet hade klumpat sig på flera ställen i quiffet. Anade samma tendenser i Sanna Nielssens lugg men henne hade jag inte samma förväningar på. Jag förväntar mig mer än så av ett pojkband, hur kunde dom komma till final med detta?

Hasse Andersson - Guld och gröna skogar (andra chansen) 

Den här låten, som handlar om att vara sol-och-vårare, väckte minnen om dans i folkets park nån gång för länge sen när man fortfarande var tvungen att betala skatt för hundar. 

Dinah Nah - Make me (la la la) (andra chansen) 

Det fanns en sekvens i numret då kameran började skaka, då kändes det som att man satt bak på en snöskoter, men mycket mer spänning än så fanns det inte i numret. 

Annika Herlitz - Ett andetag (åkte ut) 

Herlitz sa att låten handlar om hennes egna dysfunktionella och krackilerade förhållande med nån tråkmåns som hon funderar på att dumpa. Dottern hade suttit beredd med telefonen hela kvällen för hon ville verkligen rösta på "Elsa från Frost". Men när Herlitz öppnade munnen och började sjunga la dottern bort telefonen.

Måns Zelmelöf - Heroes (final) 

Förutom sin läskiga dammsugarblick hade han en LSD-skärm bakom sig med massa vidriga små äckeltomtar på, så det var klart att han vann. Folk älskar sånt som ser ut att kunna förtära själen.  "Nu har jag nåt att drömma mardrömmar om senare" sa dottern och det är hon nog inte ensam om. Låten var i övrigt medryckande och sådär roligt glattig som bara schlager kan va. När jag hörde den ville jag ba resa mig upp och dansa i rök och strobe-lights, slita av mig tröjan och göra en astral resa till Österrike.

Programledarna har börjat bli mer bekväma tror jag för dom blir bättre och bättre per avsnitt. Jag tror att jag kommer att skippa andrachansen, nu vill jag bara ha final! 

Vilka favoriter hade ni? Tyckte ni att rätt låtar kom till final?

Varför har ingen sagt till mig att SVT har ett program som är exakt likadant som "Så mycket bättre" bara det att man får se en större variation av kändisar och slipper både låttolkningar och reklampauser?

Jag är jättebesviken på er för att ni inte har sagt något. Nej jag skojar bara, jag är förbannad. Men jag tänker inte dra det i långbänk.

Den här sässongen börjar med Helena Bergström som rev utav första avsnittet med att tokskratta åt den abusrda programidén att kändisar samlas på en herrgård för att äta snittar.

Andra som är med i den här sässongen är Rickard Wolff, Özz Nujen, Harriet Andersson och Örjan Ramberg. Den sista har jag ingen aning om vem det är men jag antar att Helena Bergström vet det då hon av någon anledning fixerade hans huvud mellan axel och hals, vilket är ett gammalt strypknep från tidigt 500-tal. 

Sen gav hon deltagarna en ledtråd till vad dagens uppgift skulle vara, en ledtråd som särskilt Özz var mycket missnöjd med.

Uppgiften var att de skulle ta till häst och Helena Bergström höll på att skratta ihjäl sig. 

Över middagen berättade Helena Bergström saker om både sin karriär och sitt privatliv. 

Sammanfattande kommentar om hela programmet: 

Jag måste säga att jag kände mig lättad när Så mycket bättre äntligen var över och att nu upptäcka ett likadant program på en annan kanal gör mig tömd på energi. Vad fan är detta. Det är lite som att njuta av att Idol är över och så börjar Melodifestivalen. Men eftersom "det bara är att byta kanal å göra nåt annat" när man inte gillar nåt (det är ett urgammalt knep i självförsvar) så ska jag inte klaga. Klart att kändisar ska få sitta runt ett bord, dricka vin och ge folk en "ny bild" av sig själva. 

Underhållsvärdet på Stjärnor på slottet ligger på samma nivå som en Beckfilm, det vill säga att det tar ungefär en halvtimme att avgöra om man sett avsnittet förut men oavsett vad så fortsätter man kolla eftersom man vet ungefär vad som kommer att hända vid det här laget.

Inlägg på facebook

Och eftersom jag blev nyfiken blev jag tvungen att kolla vad det var för något. Det visade sig att det var Jenny Strömstedt som sände nåt temaprogram om machomän med Paolo Roberto i spetsen. 

Jag klickade in mig på programmet (här) och fann Jenny Strömqvist och Paolo Roberto i mitten av en ring med svartklädda män som stod och höll varann om axlarna med svårmod i blicken. Det var som en session ZUMBA arrangerad av en livstrött Tim Burton? 

Strömqvist: (introduktion där hon säger något om attraktionskraft och machoterapi) Är jämställdhet dåligt för sexlivet?
Roberto: Nej jag läste nånstans att man får ligga mer om man diskar hemma.

Det lät som upptrappningen till ett samtal på riktigt hög nivå men jag stängde ändå av trots att Jenny Strömqvist utlovade nån "övning" som publiken skulle göra tillsammans för att hitta tillbaka till "kärnan av sin manlighet". 

Igår såg jag senaste episoderna av The Walking Dead tillsammans med sällskap.

Förut när jag har sett Walking dead så har jag alltid sett det själv, och då har jag tyckt att det har varit ganska bra. Nu när jag ser det med sällskap tycker jag att det är rätt dåligt. Och jag tror att det beror på att jag, när jag har varit själv, har kunnat snabbspola mig igenom de skittråkiga och jobbiga zombiejakterna. 

När man ser på tv och film tillsammans med andra så är det inte alltid så uppskattat att godtyckligt trycka på spolknappen när man tycker att det är tråkigt. Så det är bara att bita ihop och vänta ut team Ricks stressiga resa genom smutsiga industrilokaler och mörka skogar. 

Frågan är hur spännande det är att se nån skjuta zombies i ansiktet en kvart i stöten.

Jag är mer intresserad av den psykologiska biten. Nu är det mest *nu ska vi fysiskt förflytta oss bort från olika faror OCH VI HAR VAPEN*. Mitt vapen har varit spolknappen.