Pernilla Wahlgren har blivit intervjuad av Allt om Stockholm, och det kan mycket väl vara den bästa intervjun jag någonsin läst i hela mitt liv. Vill egentligen citera hela intervjun rakt av, men jag har valt ut mina absoluta favoriter.

”Vad irriterar du dig mest på med Stockholm?

– Lapplisor! Det är svårt att hitta parkering i stan. Jag vet inte hur många varv jag kör runt teatern för att hitta plats. Ibland känner man att man inte kan komma för sent. Då får man ställa sig någonstans och så kommer man ut och har en böteslapp.”

Av ALLT man möjligtvis kan tänka sig att hata med Stockholm så väljer Pernilla Wahlgren att attackera våra stackars lapplisor! De som har som jobb att bötfälla stadsjeepar som försämrar framkomligheten för t.ex. utryckningsfordon och andra trafikanter. Onda, beräknande människor som gör allt för att förpesta tillvaron för våra hårt arbetande artister som måste hitta parkeringsplats med kort varsel!!! Ni vet ju själva hur det är när man har tagit jeepen in till stan från Lidingö och ska stå på scen på Göta Lejon om 20 minuter och det inte finns någon parkeringsplats mitt på Götgatan. ”Ibland kan man inte komma för sent”. Gillar även att Pernilla Wahlgren håller Stockholms lapplisor ansvariga för bristen på parkeringsplatser? Ungefär som att det vore deras fel.

”Vilken är din favoritstadsdel?

– Östermalm. Om jag inte bodde på Lidingö skulle jag vilja bo där. Jag har bott på Östermalm och älskar det för att det är så lugnt och skönt. Det tycker många är negativt men jag tycker att det är positivt. Det låter ju hemskt att säga, men jag gillar människorna på Östermalm. Jag känner mig trygg. Jag blir rädd på Söder.”

ÄLSKAR att Pernilla blir ”rädd” på Söder??? Måste ju dock vara rätt opraktiskt i och med att hon jobbar där? Rädsla kan ju innebära många saker, men jag förknippar det nog mer med t.ex. giftspindlar och höga höjder än Sofo och Katarina Bangata. Allting är relativt! Jag håller dock med Pernilla till 100% om att man hellre bor på Östermalm än Södermalm, men det får man väl inte säga i det här landet.

”Varför blir du rädd på Söder?

– Det är mycket a-lagare och mycket drogpåverkade människor där. Nu ska jag inte dra Söder över en kam, för det finns andra människor där. Men där jag är kring Göta Lejon är det ganska rörigt. En gång bodde jag på Kocksgatan och det var inte roligt.”

Nä, alla som någon gång bott på Kocksgatan vet ju att det inte är speciellt ”roligt” alls. Hemskt! Gillar även att Pernilla vill förtydliga att det inte BARA finns a-lagare och drogpåverkade människor på Söder. ”Det finns andra människor där”. Puh!

Mot slutet av intervjun så får vi dock en förklaring till varför Pernilla är så rädd för allt som inte ligger på Lidingö eller Östermalm:

”Hur tar du dig runt i stan?

– Bara med bil. Jag önskar att jag kunde säga att jag gick mycket. Men jag tar bilen från dörren och dit jag ska. Jag skulle kunna åka tunnelbana, men jag har kanske åkt tunnelbana en gång på 25-30 år.”

Inte konstigt att man är rädd för att gå utanför dörren om man inte har promenerat någonstans på 25-30 år. Jag är övertygad om att Pernillas rädsla för Södermalm skulle gå över om hon t.ex. tog en promenad då och då istället för att sitta i sin bil och frukta onda lapplisor och alla drogmissbrukare som samlas i klungor utanför Göta Lejon. Kanske kan hon inspireras av sin hit ”Jag vill om du vågar” från Melodifestivalen 2010?