KUL

Åh, vilket party!

Emelie Thorén 14:06 6 Feb 2013

Nu är det här fullkomligt ointressant för er att läsa just detta, men jag säger det ändå: det är jättemeckigt att ladda upp många bilder här på bloggy, eller inte meckigt rent tekniskt, svårt eller så, det tar bara väldigt lång tid. Så mitt bildregn från min fest i fredags har nu förminskats till... en liten STRIL kan en säga. Men med det sagt, ÅH VILKET PARTY! Hade jättekul. Hoppas detta sätter tre standards för 2013: 1. KUL och 2. MER HEMMAFESTER. och 3. att vi börjar säga ordet PARTY lite oftare.

Läs mer

"Hello, I am awesome"

Emelie Thorén 11:47 4 Feb 2013

Den här helgen har varit KAOTISK. På ett roligt sätt. Är helt omtumlad! Den började med spåtant (!!) på fredag dag, gick in i tumultig och rätt så himla kul hemmafest på kvällen, lördagen var extra allt och sen var jag på Berns och såg Miguel, och det var Kåken och Spy bar och memory lanes - och innan jag hann processa ett endaste dugg så ringde Bourne-gänget på dörren och då följde sju timmar Bourne-film och texmex från himlen. Och nu är det måndag! Gick så fort!

Nu ska jag berätta en grej. Av lite olika anledningar var det lite snurrigt innan Miguel-konserten, och jag tänkte att "ää-eh, jag skiter i att gå, jag pallar inte". Som tur var så ryckte Nya Emelie in, hon som är förmyndare åt Lilla Emelie (gud, någon borde spärra in mej och mina fåniga psykologiska termer) - och Nya sa: SKÄRP DEJ FÖR FAN. Så jag ringde Karin och Rebecka och vi möttes upp på Berns, drack vin och plötsligt stod vi på den sk VIP-balkongen. Karin är hot shot inom musik, då hamnar man där. Jag ba: men utöver balkongen så är det inget mer med detta, eller hur? Hon ba: nää, eller joo, vi ska ju på meet and greet-en direkt efter. Jag är ju inte tappad bakom en vagn, jag har varit på sådana förut och jag brukar finna dem extremt obehagliga. Ett rum med fulla journalister och musikmänniskor som står i ett för ljust rum och väntar på att STJÄRNAN ska komma och så ska man mingla lite med den. Jag ba: det kommer INTE hända.

Sen blev jag full. Tidsklipp förbi konserten, in i Berns Spegelsal. Ett slags någonting har börjat växa inuti, en vilja, en önskan. JAG VILL TA KORT PÅ MEJ OCH MIGUEL. JAG MÅSTE. Men jag blev blyg och det är ju pinsamt också. Ba "hej, får jag ta en bild", har en gen inuti som inte riktigt kan hantera sådana situationer. Sen blev jag lite mer full. OBS, inte aspackad eller så, bara liksom.... "gladare" kan en säga. Lite mer stursk. En kompis som redan varit fram och sagt sitt hej tappade tålamodet och ba NEJ MEN NU MÅSTE DU GÖRA DET HÄR och så tog hen mej resolut i armen, drog fram mej till jättecirkeln kring Miguel, knackade honom på axeln och så säger hen till Miguel: Hi again, I have an AWESOME friend that you really really should meet! Miguel ser skitglad ut och spejjar runt och letar lite efter awesomeness, kanske ser han eventuellt rakt igenom mej, över mej osv, och jag vinkar lite fåraktigt och ba HEJ AWESOMENESS RIGHT HERE! Och så ville jag dö lite. Haha. Jag ba "Hello, I'm awesome, may I take a picture of us together?". Och han var så gullig och glad, och ba "sure thing". Så jag gav mobilen till kompisen, ställde mej lite snyggt bredvid Miggan och han ba no no no, that's not gonna cut it eller liknande. Och så vred han mej så vi stod mage mot mage, med några 30 cm emellan oss, grabbade tag i mina höftben med stadig hand och så drog han mej till sej med ett UMPFF. Alltså TILL SEJ. Noll mm. Blev oerhört paff, han såg min min, började skratta och så kollade vi in i kameran och här är resultatet:

Haha. Sen pep jag iväg som en skållad råtta och INSTAGRAMMADE SKITEN ur den här bilden!

Läs mer

P3 Guld

Emelie Thorén 12:33 21 Jan 2013

Jag var på P3 Guld i Göteborg i helgen, och hade så himla kul faktiskt! Wihoo. Världens snabbaste in and out - fyra timmar tåg dit - FEST - fyra timmar tåg hem. Slut. Årets absolut dyraste dygn.

För mej har alltid själva transporteringen varit en jättestor del av behållningen. Lyxiga timmar med ensamrätt på sitt sällskap, babblet, myset, slumret, förtroligheten. Har alltid älskat just långa tågresor på väg till festivaler och sådant där. Alltid. Och jag känner så nu med - egentligen - men jag har de senaste månaderna tampats med en rätt jävlig sorts... umm, social fobi kanske man kan säga? Nu är det helt plötsligt en rätt så stor utmaning att vara "fast" i ett sällskap, helt utan chans att fly (jag måste jobba, tjarå jag drar, åååh jag måste hämta Hanna tidigare på dagis, åh tyvärr jag kan inte äta middag för jag ska öööö *valfritt annat*). Jag kan sitta till synes tillfreds i ett sällskap - det ingen ser är att jag under bordet river av mina nagelband och hela munnen är full av blod.

Känslan är väldigt svår att förklara. Det rusande hjärtat, känslan av att VILJA vara med, delta, men allt överskuggas av "run Forrest run". Okej, det är ett helt annat inlägg. Om ens det. Det är för jobbigt.

Men! Det jag skulle säga var att hur härlig och svinkul galan än var, så vettifan om inte tågresorna var det allra allra bästa. DItresan var det bara jag och Agnes-Lo. Två rätt så himla bakfulla personer satte sej på Blå tåget, jag hade med mej en smörgåstårta (!) (JAG ÄR ETT GENI!). Sverige har aldrig varit vackrare än genom våra fönster den dagen, allt gnistrade och var kritvitt och solen var orange och klar. Ashärlig resa, var typ hes när vi väl kom fram, A-L är så himla loveable.

Taxi till hotellet där LINA <3 väntade - och där tog festen vid kan en säga. Det var gala, det var vin, det var mingel, det var tio personer i säng-häng, det var Lilla Namo live och Yaki-Da och en svartklubbfest (som jag inte orkade gå på ska tilläggas). Låter bilderna tala här.

Oj. Hade tydligen bara två bilder, haha. SNÖPLIGT.

Och sen skulle vi åka hem! En var inte så himla stursk vid tolvklippet på söndagen kan jag berätta. Tryckte i mej två Treo, rafsade ihop packningen och rusade till frullebuffén med en kvart tillgodo, så himla förvirrad person då. Kommer in i matsalen, fullastad med väskor, tallrik och hett kaffe. Svetten rinnandes, tåget skulle gå om trettiofem minuter. Lokalen är typ tom förutom stort bord där några ur nattens sällskap sitter. I gänget sitter även annan person, som jag tycker mej känna igen. Sträcker fram handen och ska hälsa på denna och nånstans precis här registrerar hjärnan att det är Emma Knyckare - detta GENI som jag lyssnat på i all evighet via P3:s Tankesmedjan - och min bakfylla och sociala stress smackar upp i taket. Detta sker inom loppet av en nanosekund. Så jag står där med kardan framme och ba "Hej, jag heter... Emma!". Hela bordet är tyst nu. Hon ba "...fast det GÖR du ju inte?". Sånt här sker bara på film!!! hinner jag tänka och så säger jag typ "nej, det gör jag ju faktiskt inte, för det är det ju du som gör..." och sen satte jag mej ner och tack och lov så välte Lina ut mitt heta kaffe rakt ner över fiffi och lårparti - så jag fick fokusera på DEN smärtan i stället.

På hemresan hände följande superlyxiga: jag och Lina har kupé i första klass, och ingen annan hade bokat övriga platserna i denna så Agnes-Lo, Jonas och Kakan och vi hade den helt för oss själva och det var så HIMLA mysigt.

Sen skiljdes vi åt och jag var så trött och sliten men ändå sällskapssjuk - tystnaden hemma kan bli episk efter en sån här helg, tycker jag - så jag mötte upp Lisa, Ruben och Henrik på La Vecchia Signora och åt min egen vikt i pasta. Den mjukaste landningen någonsin.

Om alla helger var så här fina - med lika delar tjo och tjim, mys och faktiska SAMTAL - well, ni skulle inte höra mej klaga (lika ofta). Idag är det måndag och jag längtar väldigt mycket efter Hanna, och Kalle och Emma vet inte om detta ännu: men jag ska kräva att vi ses allihop och käkar bibimbap efter dagis. <3

Läs mer

Massage - så går det till

Emelie Thorén 10:35 17 Jan 2013

Igår var jag på livets första massage - och det var så himla märkligt. Jag vet inte om jag är mer pryd än gemene människa, men jag finner det oerhört udda att bli ombedd att gå in i ett halvdunkelt litet rum med orden "klä av dej, behåll trosorna, hej hej". Och så står man där, det luktar typ myrra, det är nåt plinkeplonk/djungelljud i bakgrunden och jag vet att jag borde vara avslappnad - DET ÄR JU FÖR I HELVETE DÄRFÖR JAG ÄR DÄR - men hjärtat rusar i 180 bpm och jag är istället vansinnigt obekväm. Oh well. Jag börjar skala av mej kläderna och sneglar på britsen jag tydligen ska lägga mej på. Den med ett sånt där hål längst fram där huvudet ska vara, där min näsa ska peka neråt mot golvet, som i en average maffia/Wall Street-film. Alltid nån som masseras i dem. Så står jag där alltså. Ska jag lägga mej innan kvinnan kommer tillbaka? Står där som ett miffo tills hon kommer. Hon pekar och jag lägger mej på mage. Har NOLL kunskap om vad som ska hända, total nybörjare. Näää, men det som händer är att hon lägger en handduk över rumpan min, säger "now I begin" och så börjar hon stryka på varm och gojsig olja över hela min rygg. Stora starka drag, det är sköööönt. Och så armarna, drar i varje finger, allt är mys. Och sen ba: O_O ! Drar hon ner handduk och trosa och börjar massera arslet. FICK PANIK.

Sen fortsatte allt på lite olika sätt, och ja, hon masserade även min mage och det var SJÄLVKLART noll sexuella anspelningar - överallt än i mitt eget huvud that is - och jaaa. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade olja överallt, precis överallt. Och jag kommer göra det igen. Men det var så WEIRD.

Sen när det var "klart" så sa hon det, nu är det klart, "now you sleep". Och gick. Och jag fattade noll igen. Klockan var ju fem, skulle jag chilla kvar? Hon sa ju SLEEP. Så jag låg där tills det knackade lite varsamt på dörren och en man kom in med "hot fresh tea for you" och jag satte mej upp, sträckte fram labbarna för att ta emot koppen och så ramlade så klart handduken av så jag och lökarna mina mötte hans blick med ett fåraktigt leende och ville dö lite.

Jag och nakenhet alltså. What's up med det. Jag fattar ju att de ser hundra kroppar i veckan, det är deras jobbyta, de skiter väl i. Men för mej, att en person jag sett i två minuter innan, helt plötsligt ska ta på min spritt språngande kropp... för mej är det himla udda och mycket weird.

Man fick skojsig frilla efteråt (jhela min skalp är alltså indränkt i tigerolja eller liknande):

Läs mer

Jag är inte arg, jag är besviken

Emelie Thorén 23:13 10 Jan 2013

Det här är Tim Riggins. Eller, det är Taylor Kitsch. Men för mej är han Tim Riggins från FNL. Han är en av mina hetaste karaktärer.

...

Allafall. Googlade loss på han nyss *saknade honom* och asså... NEJ! Hittade massa såna här bilder - och nu är det som ATT VI INTE KÄNNER VARANDRA LÄNGRE. :(

 

Liksom... MYSIGT BUS-KÅT på en RYAMATTA? Äeh. Jag är inte arg. Jag är besviken.

Läs mer

WTF, orgasmiska homeruns?!?!?!

Emelie Thorén 16:14 10 Jan 2013

Nya Taylor Swift spelades på radion. Hon ba "tra la la you took me places I'd never been tra la laaa" och jag funderade lite på vart jaaaaag skulle vilja bli romantiskt bortsvept till och sen ba... Asså... Vänta lite nu... Hon menar ju inte alls en himla stad eller restaurang!! Hon menar ju sexuella höjder, orgasmiska homeruns, hon menar ju.... snusk! Och helt plötsligt måste jag omrevidera en himla massa låttexter från de senaste trettio årens lyssning.

Hur har jag inte kunnat kopplat take me/took me/take you places-rader (variera in absurdum) förut? Hur är det ens MÖJLIGT?! Haha. Jag ba "Guuu', undrar vart dom åkte egentligen" när det istället var... schysst göka ba.

Åh. Naiv och oförstörd man fick vara så länge ändå. Slut med det nu.

Läs mer

May we all have a vision now and then

Emelie Thorén 14:30 6 Jan 2013

Okej, det här får banne mej bli mtit sista inlägg om 2012 och nyår och sånt, men jag hade det så himlans kul och fint och härligt på just nyår (!!!!) att jag måste bildregna lite från då. Jag hade bjudit in lite till hemmafest hos mej, kastat ut lite invites, det kändes lite som att få var hemma och de som var det hade liksom inga grandiosa planer och jag själv var så oerhört misspepp på hela kvällen. Och så blev vi ett litet men ack så roligt gäng som firade tillsammans här hos mej.

På dagen var jag bjuden hem till Karolina och Fredrik på den numera traditionella nyårsdrinken. Det var supertrevligt, älskar att umgås med de där två. Vi var rätt många, vuxna och barn om vartannat, alla var liksom lite finklädda, det dracks champagne och åts lylliga grejer, men jag riktade mej mest in på detta: SMÄLT OST. Så gott? Man gjorde tydligen bara så här: hyvla en skiva typ Västerbotten, lägg på plåt, in i ugn, smält, och sen blev det som en pepparkaka fast smält ost? Så gott. Här ska vi skiljas åt inför kvällen, kolla vad fina, att de ens FINNS, hej Jonna, Lina, Sara, Karolina:

 

Och jag gick hem och stirrade uppgivet på alla matingredienser som jag skulle laga ihop. Vid åtta hade alla gästerna kommit, vi hängde i köket, jag stekte nån gammal korv, Julia gjorde sallad, nån tog en cigg, en annan kept the Prosecco coming, det småpratades, skrattades. Ja, det var mysigt helt enkelt. Så här såg de andra ut, festliga och fantastiska:

 

Sen skulle det ätas och vet ni, det blev asagott och alla tog två omgångar maaaaaat. Så lycklig och lättad när det var över, haha. Min första större "middagsbjudning" var äntligen över och nu kunde jag koncentrera mej på viktigare saker, som att t ex sjunga hela texten till "It takes a fool to remain sane" på högsta volym. Här äter vi och JOHAN TAR MER MAT:

 

Jag hade bestämt att jag skulle ha på mej en slags galablåsa jag köpt på loppis, men jag var så himla obekväm i den. SUPERFIN, men kände mej som att jag klätt ut mej till Joan Collins eller valfri annan tant från åttiotalsteveserie. Så när min svarta collegetröja blivit nedröstad, så hamnade jag slutligen i en paljett-historia och Julia fick feeling och hoppade ner i min vita Marilyn Monroe-blåsa och nu måste jag tyvärr skänka den till henne för ingen kommer någonsin kunna bära upp den som hon.

 

Och sen drack vi upp all champagne, satte på oss skor och ytterkläder och begav oss till Reisen där det var hiphopfest och jag dansade tre timmar i sträck. Det var HJÄTTEKUL. Och nånstans där i mitten så lade vi 2012 bakom oss, och jag lovar och jag svär, jag KÄNDE SKILLNADEN. Jag gjorde fan det. Här är 2013 cirka en halv minut gammalt och jag är jättejätteglad:

 

Och så var det med det. Jag hade ett jättefint nyår. Tack Maggan, Quetzala, Johan, Jazzi och Julia och alla fina jag träffade på Reisen. Love.

 

Läs mer

Swimming pools (drank)

Emelie Thorén 17:46 4 Jan 2013

Nu ska jag berätta en sak. Man älskar sitt barn, det gör man. Men man älskar fan i mej inte samma prylar som avkomman sin. I dag bet jag ihop och gick till Eriksdalsbadet med Hanna, Juni och Annie och asså... Jag gillar liksom inte barn i flock överlag. Det är inget nytt, men det blev så bekräftat i dag. Sju tusen VANSINNIGA barn (inklusive mitt eget) skrek i olika oklara oktaver konstant, och detta i en pool-lokal med en helt fantastisk akustik, som gjord för att få mitt huvud att sprängas. Höll ut i 45 minuter. Hanna, 27 år, om du läser det här: detta är det största beviset på hur mycket jag älskar dig. Att jag gång på gång på gång återvänder dit. Och även detta: du vet hur jag jazzar omkring helt utan kläder där i allmänna duschen och bastun och omklädningsrummet, JAG HATAR DET MED, jag är inte byggd för offentlig nakenhet, det gör jag enkom för att du ska få en chillad inställning till att allt är okej, kroppen ska man aldrig skämmas för och kolla hur olika vi alla ser ut och hur fina vi är på våra egna vis och yada yada. Men nu när du har blivit 27 så kan jag erkänna: jag är sällan mer obekväm än just där och då. Och jag vet att jag sa förut att det är okej att yoga loss och sitta lotus med könet vidöppet spritt språngande naken i bastun, som hon tanten vi pratade om efter förrförra gången, men ASSÅ DET ÄR FAN INTE OKEJ ATT VÄDRA SEJ SÅ DÄR BLAND FOLK. Min inre blyga viol skrumpnar och dör.

Herregud vilken dag. Nu måste jag ligga raklång och stirra i en timma.

Haha, fast hon sa detta roliga, när jag hade tröttnat på att leka monster och Junis läppar var isblå av köld och Annie började se lagom uttråkad ut, Hanna ba: "Jag vet! Vi kan dra lite olika roliga skämt?!". Älskar den där ungen. *lite olika roliga skämt*

Läs mer

"STJÄRTSKIVA"

Emelie Thorén 20:56 2 Jan 2013

Ursäkta mej, men min unge sa just "Det kliar på min ena stjärtskiva".

Stjärtskiva.

Hon kommer bli nåt stort. Sanna mina ord.

Läs mer

First I was all...

Emelie Thorén 10:13 28 Dec 2012

 

And then I was all...

 

AJJE! Men coolt att vara ett bakverk ändå.

Läs mer

Popmorsa

Emelie Thorén är morsa, halvpraktiserande dj och frilansjournalist med ett mörkt förflutet som musikredaktör på Nöjesguiden 2004-2008.

Hon har även sysselsatt sig på Rodeo, Bon och DN På stan. Emelie är tokig i fantasy, end of the world-filmer och hittig musik.

Ni når Emelie Thorén framgångsrikt på emeliethoren@nojesguiden.se.

Följ Emelies blogg via RSS!

Här hittar du Emelie Thoréns gamla blogginlägg.

Emelie på Instagram

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla