Maiko Takeda: Huvudbonad, Atmospheric Reentry 2013. Foto: Yuen Hsieh.

“Modets makt är stor, modet påverkar oss alla, oavsett om vi följer det eller tar spjärn mot det.”

Vad som betitlats en av Sveriges bästa modeupplevelser genom tiderna pågår just nu på Liljevalchs till och med den 7 februari 2016. Det är en framåtblickande modeutställning som vill lyfta och utforska väsentliga ämnen som, trots att de kan kännas ganska givna att beröra i anslutning till mode, vanligtvis inte görs.

I samband med rådande utställning har jag ställt lite frågor till ”hjärnan” bakom den, Sofia Hedman.

Berätta lite om utställningen, vad är dess syfte?
– Syftet är att visa på modets möjligheter men också kraften som finns i människans kreativitet. Vi ville göra en utställning som även kan inspirera personer som kanske normalt inte går till modeutställningar. Vi har till exempel en stor barnverksamhet där Patrik Söderstam, Maja Gunn och This Is Sweden kommer att hålla barnworkshops på helger. Barn har till och med en egen utställningskatalog med en skattjakt som är gjord av barnboksförfattaren Anna-Klara Mehlich.

På Liljevalchs hemsida omnämns utställningen som storslagen – varför är den det? Vad särskiljer den från andra modeutställningar?
– Liljevalchs har varit helt fantastiska att jobba med och de kände tidigt att utställningen skulle bli stor. Vi hoppas att besökarna också känner att utställningen är storslagen. Eftersom utställningen försöker visa på bredden av vad mode kan vara så visar den otroligt många skilda typer av objekt från olika designers och konstnärer från näst intill världens alla hörn. Vi har även jobbat mycket med att sammanlänka temanen med utställningsdesignen och vi har försökt att skapa en dynamik mellan alla olika rum. I utställningen finns det något för alla, från 3D-printade skor och kläder som renar luften runt omkring bäraren till kappor gjorda av sängtäcken och en handskräddad frack från Savile Row i London.

Vad betyder den för modesverige? Eller, vad betyder den för (mode)världen?
– Förhoppningsvis kommer alla fantastiska objekt inpirera till mer interdisciplinera projekt mellan till exempel mode och teknologi. Vi hoppas även att utställningen kommer att medföra att allt fler börjar tänka över sina konsumtionsvanor ännu mer samt att alla börjar jobba för en mer hållbar framtid.

Kan utställningen tänkas ändra människors uppfattning om mode? Att den generella idén kring mode som ett ytligt ämne- eller formspråk kan komma att rubbas?
– Ja, det tror vi. Det finns så otroligt många fantastiska idéer presenterade i utställningen, och det är nog svårt att inte bli inspirerade av alla dessa designers och konstnärer. Modets makt är stor, modet påverkar oss alla, oavsett om vi följer det eller tar spjärn mot det. Utställningen visar att mode kan och är mer än bara trender och shopping. Att mode har makt att förändra livet för individer och samhället som helhet. Utställningen undersöker också som redan nämnt livscykeln och konsumtionen av kläder. Slutligen vi tittar även på kläders materialitet. Till vårt minnestema har vi bjudit in välkända personligheter såsom filmregissören Roy Andersson, artisterna Lykke Li, Magnus Uggla och Frida Lyngstad, modedesignern Christian Lacroix, Eurovisionsschlagervinnaren Conchita Wurst, Vogue-redaktören Hamish Bowles, skådespelaren Sven Wollter, modedesignern Walter Van Beirendonck, journalisten Susanne Ljung, modeikonen Diane Pernet och Thomas Persson, redaktör för Acne Paper, att visa ett av sina favoritplagg och berätta deras personliga minne kring plagget.

Utställningen behandlar 11 teman (hållbarhet, förändring, teknologi, hantverk & form, hantverk & färg, solidaritet, motstånd & samhälle, motstånd & skönhet, minne, genusidentitet och kärlek). Varför har de teman valts? Hur kommer de att angripas?
– När vi började jobba med utställningen började vi fundera kring modets olika egenskaper. Och eftersom Liljevalchs har elva gallerier så valde vi ut elva av dessa. I utställningen presenterar vi objekt som tillsammans visar en ögonblicksbild av vad som är möjligt idag och vart vi kan gå i framtiden. Utställningen strävar efter att inspirera, skapa diskussion och ifrågasätta status quo. Den försöker alltså inte erbjuda en fullständig sanning. Vi uppmuntrar besökarna istället leta efter deras egen framtidsvision.

Hur är utställningen upplagd/uppbyggd?
– Utställningen består av 11 gallerier som alla har en mycket distinkt design och atmosfär. Till exempel har vi ett galleri som är helt täckt av speglar. Ett annat galleri är gjort av hundratals lastpallar. Ett tredje består av blommor i träflis medan ett fjärde är en 3D-tavla och ett femte är lite som ett interaktivt rymdlaboratorium. Varje utställningsrum har sin utgångspunkt i en historisk utopisk idé, konströrelse eller innovation. Syftet var att ta fram en utställningsdesign som kontextualiserar temanen, påverkar våra sinnen men som samtidigt förtydligar den kuratoriala berättelsen. I utställningskatalogen som Johan Deurell och Hanne Eide är redaktörer för, kan man läsa ännu mer om varje tema. Katalogen har både akademiska och journalistiska texter som sätter in modet i större sammanhang.

Vad är tanken bakom valen av de olika medverkande designerna/kreatörerna, internationella liksom nationella? Hur har de valts ut? Varför är just de utvalda till att spela en roll i den storslagna utställningen?
– Vi strävade efter en harmonisk balans av etablerade designers och konstnärer tillsammans med en ny generation av yngre formgivare. Eftersom mångfald är ett centralt tema i utställningen, ville vi presentera så många perspektiv och olika idéer som möjligt. Det finns över 130 deltagare i utställningen.

Hur kommer det sig att exempelvis att Ann-Sofie Back valts till rummet Motstånd & Skönhet? Att Ida Sjöstedt hör till rummet Genusidentitet, att Lamija Suljevics design ska figurera i rummet Förändring, eller att New Black och This Is Sweden platsar in i rummet Motstånd & Samhälle?
– Alla de svenska designerna som gjort specialplagg bjöds in till utställningen i ett mycket tidigt skede. Vi hade själva en idé om vilket tema vi trodde de skulle göra intressanta vinklar till, och ofta höll designerna själva med när vi hade förklarat hur vi tänkt. Ann-Sofie Back har ju hela tiden utvidgat, på oerhört underfundiga och humoristiska sätt, vad skönhet kan ses vara. Ida Sjöstedt jobbar ju på ett mycket fritt sätt med kvinnlighet och kvinnliga attribut. På ett sätt som inte är så vanligt bland framförallt svenska designers. Lamija Suljevics arbete är mycket poetiskt och samtida medan vi kände att New Black hade en naturlig startpunkt i subkulturer. This is Sweden jobbar ju fantastiskt med mode och politik.

Vad är det mest storslagna i den storslagna modeutställningen? Varför?
– Den fantastiska smältdegel av briljanta idéer som har har samlats ihop under ett tak. Varje deltagande designer och konstnär har bidragit med ett nytt perspektiv.

Efter att ha läst om, fått svar på mina frågor- och kikat på utställningen kan jag inte säga annat än att den är genial. Den låter mode ta plats exakt så som det är, den betonar modets kreativitet och intelligens utan att omförhandla det. Den problematiserar mode, utan att fördöma det. Den påvisar modets vikt i vår dåtid, nutid och hur vi kan använda det i vår strävan efter en bättre framtid. Givetvis är vissa delar mindre magiska än andra, men i det stora hela är den verkligen storslagen.

H&M: Till temat Hållbarhet, Hållbarhet – Skönhet bortom skräp 2015. Foto: Mattias Lindbäck.

Anrealage: Ensemble, WIDESHORTSLIMLONG, höst/vinter 2010.

Alexander McQueen: Klänning, In Memory of Elisabeth Howe, Salem, 1692, höst/vinter 2007. Courtesy of RKL consulting. Foto: Mattias Lindbäck.

Motstånd & skönhet: Längst till vänster: Patrik Söderstams Crafty Kid, i mitten Bea Szenfelds ensemble i papper, MINI MIKI och längst till höger Saina Koohnavards I(deal) with it. Foto: Mattias Lindbäck.

Ann-Sofie Back: Till temat Motstånd & skönhet, Porn 2011. Foto: Mattias Lindbäck.

Gypsy Sport: Vår/sommar 2015.

Anna–Sara Dåvik: Till temat Minnen, Kikero 2015. Foto: Mattias Lindbäck.

Solidaritet: Ett rum helt i vitt, med specialgjorda peruker av Perry  Patraszewsk. Foto: Mattias Lindbäck.

Viktor & Rolf: Ensemble, Hana Bedtime story höst/vinter 2005.  Courtesy Museum Boijmans Van Beuningen, Rotterdam, lån från Han Nefkens Fashion on the Edge. Foto: Team Peter Stigter.

Miguel Mesa Posada: Klänning, Altiplano 2014. Foto Estudio Silva/Moreno.