The Wild Party

12:30 16 Jun 2000
William S. Burroughs har påstått att det här är boken som fick honom att börja skriva. Jag tvivlar inte. [I]The Wild Party[/I] är Burroughs före Burroughs, beat före beat. Efter att ha legat i karantän ett par år publicerades den 1928; Joseph Moncure Marchs hårdkokta, rimmade dikt om en tuff kväll i Queenies liv: "Queenie was a blond and her age stood still, And she danced twice a day in a vaudeville. Grey eyes. Lips like coals aglow. Her face was a tinted mask of snow. What hips- What shoulders- What a back she had! Her legs were built to drive men mad!" Det här är den tuffa, ruffiga, promiskuösa jazzåldern; undersidan av F. Scott Fitzgeralds miljonärsromaner. Som dikt haltar det, som berättelse är det mer tunt. Men ändå liknar det inget annat: expressivt, sexigt och synkoperat. Ett fascinerande tidsdokument, men knappast den "lost classic" som förlaget utlovar. Det som nu föreligger är dock ingen vanlig nyutgåva eftersom March dikt nu berikats med Art Spiegelmans omisskännliga, kongeniala illustrationer. Spiegelmans känsla för texten och tiden lyfter [I]The Wild Party[/I] till 90-talet.
Stad: