Way Out West according to Sara Berg
Precis som vanligt hittar man den bästa musiken i Dungen. Egentligen är det bara att gå dit och sedan stanna kvar. Första höjdpunkten är Talaboman på torsdag kl 15, det vill säga John Talabot och Axel Boman i ett snyggt, lekfullt technosamarbete. Tyvärr hinner man inte se/dansa till hela spelningen, eftersom M83 spelar arenaelectro på Flamingoscenen kl 16.25.
Resten av det roliga sker på lördagen. Danska Kenton Slash Demon spelar bekväm chillelectro kl 18.30 och sedan stänger Johanna Knutsson Dungen kl 21.45 med ett av sina läckra dj-set. Jag gissar på Berlintechno, mörker och en del rymdstationsacid.
Way Out West according to Adam Jansson
Anderson .Paak
Efter att ha sett musikbloggarnas senaste kelgris Anderson .Paak på en svettig Köpenhamnsspelning i vintras kan jag inte annat än ansluta till den hyllningskör som unisont vill understryka dennes livekompetens. Intensiteten, kraftfullheten och mångsidigheten är sällsynt att se hos hans genremässigt mjukare kollegor. Medan hans hårdare rap-polare inte kommer i närheten av hans närvaro, glöd och sinnliga utstrålning. Bytet från en mindre nattspelning till en dagsspelning på Azalea är säkerligen ett beslut ingen i Wow-organisationen kommer att ångra.
NAO
Med en avigt knorrig funkighet, som i och med artister som till exempel Grimes, TĀLĀ och Flume tar allt större plats på den elektroniskt orienterade popscenen, har NAO visat sig vara ännu ett starkt London-namn att räkna med. Över växelvis kraftfulla och lekfulla syntbeats låter hon, på debutalbumet For All We Know, sin melodiösa talang och kreativa inre spela fritt. Eftermiddagsspelningen på Dungen-scenen blir den perfekta förfestspelningen inför finalkvällen.
The Internet
Antagligen den fraktion ur Odd Future-kollektivet vid sidan av Frank Ocean som besitter mest varaktig potential. Med sin blandning av jazz, soul och modern R&B skapar duon såväl studsiga som tillbakalutade låtar med intim känsla och avspänt självförtroende. En nattspelning på Bananpiren känns också som en utmärkt premiss för en superspelning med de coola Los Angeles-polarna.
Way Out West according to Patrik Forshage
Med inarbetade hjältar för alla generationer, från The Damned via Morrissey och The Libertines till The Last Shadow Puppets och Sleaford Mods, är Way Out West 2016 redan en bekväm succé för hela indie-släkten.
Men den som söker de omvälvande musikaliska upplevelserna konstaterar att hypen för Moon City Boys och deras ädelt skinande DIY-punk i högsta grad är befogad. De gör en Stay Out West-spelning på Nefertiti på torsdagen, och på samma scen spelar det det återaktiverade Pascal ett dygn senare. Om de fortsätter glöda som på den lilla tjuvstartsspelning jag hade förmånen att uppleva på Gotland för ett år sedan är de ledigt en av festivalens höjdpunkter.
Med en magnifik återutgåva av Warm Leatherette härom månaden blev Grace Jones åter i ropet, men faktum är att hon aldrig förlorat något av den urkraft hennes eleganta postpunkdisco från tidigt 80-tal besitter. För några år sedan bevittnade jag hur hon fullständigt tog över hela den London-festival dit hon bokats som pikant nostalgiakt, och chansen är stor att hon gör samma sak på Flamingoscenen på fredag. Men att drömma om att hon ger oss sin Ian Curtis-tolkning i She’s Lost Control är nog att hoppas för mycket.
Way Out West according to Christoffer Bertzell
Chelsea Wolfe
Genom att korsa popmelodier med ett mörker av elektroniska lager som nuddar vid en metallisk ådra skapar denna amerikanska experimentell men samtidigt katchig musik. Hennes senaste album Abyss var ett av fjolårets starkaste prestationer och att få höra detta avgrundskalla material när mörkret lagt sig över Göteborg bäddar för en av festivalens mest minnesvärda konserter.
Henry Rollins
Han må vara mest känd som sångaren från hardcore-/punkikonerna Black Flag, men till Way Out West kommer han för att prata istället för att gapa. Henry Rollins har på senare år mer gjort sig ett namn för sina turnéer med spoken word eller med mindre gästspel på film eller i tv-världen. Hans kritiska analys av samhället har alltid haft spår av hans aggressiva scennärvaro, men besitter lika doser av humor. Räkna med att han bjuder på både ett par skratt och smarta tankebanor.
Kvelertak
Med lika doser av åttiotalets heavy metal och norsk black metal, inbäddad i ett nystan av burdus hardcore, mår detta gäng som bäst på en scen i ett dansant glädjerus. Söker du en kick eller bara lite tuffare musik som lägger krutet på att vara mer glad i sin stämning än arg och hård så har du din vinnare här. Tycker du om ugglor är det en bonus.
Way Out West according to Julia Vangsnes
Torsdagens självklara val landar på Morrissey, medan fredagens dragplåster Grace Jones bör ses för chansen att möjligen få uppleva Williams Blood, Demolition Man och Corporate Cannibal live. Missa heller inte Antony Hegartys alias Anohni, för att det är ett av de bästa släppen i år, samt PJ Harvey för chansen att få höra en blandning av nya The Hope Six Demolition Project och klassiker som Down by the Water och When Under Ether. Fredagen avrundas med Sveriges absolut bästa rappare Rosh. På lördagen missas inte hitpopmaskinen Sia.
Way Out West according to Natasha Azarmi
Whitney
Ur Smith Westerns föddes Whitney och ur Whitney föddes ett av årets starkast lysande album. Debuten Light Upon the Lake är varm indierock som passar bäst i avstampen av en förälskelse eller på sommarens första dag. Bandet lär hänföra minst lika ärligt och gediget under spelningen på Stay Out West, så passa på att få uppleva din sista (eller möjligtvis första) magiska sommarnatt för i år.
Last Shadow Puppets
Alex Turner och Miles Kane, även kallade för 2000-talets svar på Lennon och McCartney, utgör ett säkert festivalkort. Efter förstklassiga spelningar på både Glastonbury och Roskilde är det nu Way Out Wests tur att få uppleva storslagna stråkar och mystik á la James Bond.
Dua Lipa
Med klockrena singlar som Be The One och Hotter Than Hell har Dua Lipa blivit popvärldens mest intressanta tillskott på länge. Kanske för att hon tillför en mörkare sida till genren som är sällan skådad. Att döma från Lipas unga men redan storartade karriär lär spelningen på Stay Out West bli hennes intimaste Sverigeframträdande någonsin.
