Efter debutplattan Disconnection följde utsålda Europaturnéer, internationella skivkontrakt och en P3 Guld-nominering i kategorin Årets pop. Nästan två år senare det dags för Göteborgsbandet att släppa sitt andra album Retriever.
Vita Bergen består av de sex barndomskompisarna William Hellström, Hampus Bergh, Gustaf Gunér, Jakob Kullberg, Andreas och Robert Jallinder och har gjort sig kända som en liveakt att räkna med.
– Det spelar ingen roll om vi spelar för fyra eller fyratusen personer, vi kommer alltid att göra varje spelning som att det är det sista vi gör, säger William Hellström som är bandets sångare.
Efter debuten hösten 2015 har Europaturnéerna avlöst varandra. Från att ha åkt runt i åttamannabuss mellan trånga svartklubbsspelningar for bandet till Los Angeles för att spela in platta nummer två.
Varför spelade ni in i Los Angeles?
– Hela skivan är inte inspelad där, men vi skrev en stor del av låtarna i Los Angeles och Las Vegas. En del spelade vi in i USA, några grejer i Gothenburg Filmstudios på Hisingen där vi jobbade tillsammans med vår producent Martin Forslund. Sedan har vi även varit ett par vändor i Stockholm där Hampus som spelar synth i bandet precis har öppnat en studio.
Kan det höras på plattan, alltså att ni har rört er?
– Ja det tror jag verkligen, hela tillvägagångssättet har påverkat hur den blev. Temamässigt står den här skivan i kontrast till den förra. Det här albumet är extremt mycket tydligare och berör konkreta saker, saker som händer här och nu.
Hur då?
– Första skivan spelades mer eller mindre in i min etta. Den här gången ville plötsligt skivbolag och folk runtomkring ha mer att säga till om och vi hade lite större budget, men det slutade med att vi fick panik över att allt skulle vara så fint helt plötsligt. Jag har ju alltid spelat in allt själv på min tjockdator och ett 500-kronors ljudkort. Så temat på albumet handlar just om det, att ta tillbaka det. Vi vill försöka leva med huvudet i rymden men med fötterna nere på jorden.
På scenen rör du dig mest ovanför marken, varför slutar det alltid med att du slår dig blodig?
– Jag vet faktiskt inte, på riktigt. Jag älskar ju att spela musik och när vi gör det så blir det bara energi. Det som händer det händer liksom.
Tappar du det?
– Ja. Men jag tycker att det är lite så det ska vara. Allt är så jäkla skyddat så man får passa på att leva lite på riktigt. Jag blir så matt på folk som bara står på scenen och åmar sig lite för att. Jag tycker att man ska leva ut, den dagen jag får spärrar då är det över.
Hur många stygn har Vita Bergen gett dig?
– Haha, ja det är nog några stycken.
Vilken tur då att du pluggar till läkare också. Hur går det?
– Jag hinner med men det rekommenderas verkligen inte. Haha. Det har varit extremt körigt att få ihop det, framförallt med alla resor. Men det har gått. Jag blir klar i januari.
Men i sommar blir det inga studier, så vad ska Vita Bergen hitta på?
– Ja, den som vet det? Vi får se lite. Vi har några utspridda festivaler på gång i Sverige och ute i Europa. Sedan har vi en större höstturné på gång.
Retriever släpps den 2 juni.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2017.
