Rookie-misstag: att fångas i spegeln när man fotar fotografer. Foto: Greta Thurfjell.
Johan Rheborg och Henrik Schyffert tar emot i en oväntat dunkel hotellsvit. Vi ska prata om andra säsongen av Alla är fotografer, SVT-serien som vintern 2013 tog oss med på studentflak och tjejtidningsredaktioner i jakt på den perfekta bilden.
Rätt i tiden, förvisso, men programmet fick också kritik för hur den manliga underhållningsduon valde att fotografera kvinnor. Jag tänker fortfarande på hur jag ska formulera mig kring detta för att inte bli ännu en i deras ögon tjatig tjej som vill prata om genus när jag sätter mig mittemot dem. Av någon anledning inleder jag istället med att högt (!) konstatera att pressdagen inte verkar ha dödat dem inombords än.
– Vi har inte gjort så många. Vi är väl inte så heta längre, konstaterar Henrik.
Jag föreslår att en andra säsong av en tv-serie kanske inte är lika mycket nyhetens behag, och frågar hur det kommer sig att det blev en omgång till överhuvudtaget.
– Det var SVT som ville det, säger Henrik. Vi tyckte också att vi bara hade börjat, tror jag. Vi trodde från början att det skulle handla om tekniken och trenden bakom fotografi, men ju mer vi höll på desto mer märkte vi att det handlade om oss. Så i den här säsongen har vi riktat kameran mot oss själva. Våra problem, våra misstag.
– Vi höjde nivån på vad man vill säga med en bild, flikar Johan in. Om första säsongen handlar om att vi vill få till bra bilder handlar andra mer om vad man kan säga med sina bilder, och hur man gör det. De enkla tricksen kan man ge ut en quickfix-manual om, men det finns massor av frågor om foto som sällan tas upp.
En inte direkt revolutionerande spaning är att Alla är fotografer i mångt och mycket utgår ifrån det klassiska fotot. Varför, försöker jag fråga, när programmet är relevant just för att vi lever i ett helt nytt bildsamhälle – men blir avbruten av Johan.
– Kunskapen om bilder måste bli bättre för att man ska kunna sålla. Redan nu kan man manipulera bilder rejält i sin mobil, förändra verkligheten, man behöver inte vara någon expert. Bildjournalistiken vill de dra in på i en tid där det är som viktigast att det finns folk som kan skilja på sanning och manipulation. Det är för mig jättekonstigt hur de resonerar, som att den stora tillgången till bilder nuförtiden skulle innebära att det inte behövs några fotografer. När det egentligen är tvärtom.
Henrik frågar vad det var jag faktiskt ville ha svar på.
Jag skulle vilja veta om Alla är fotografer är en reaktion på eller mot Instagram-samhället.
– Vi tycker inte att Instagram-samhället är dåligt, säger han. Vi är av principen att ju fler som fotar desto bättre blir det. Men om du ska kröka ett helt liv kanske det kan vara värt att sätta sig in i tre olika druvor. Köp inte bara Amarone, om du ändå ska hålla på kan du lära dig att det finns Pinot Noir, Malbec och Sauvignon Blanc. Så tänker jag att det är med foto också – tillbaka till klassikerna. Jag har en kompis som är konstnär och sa så smart: ”Du kan visst dricka blåbärssoppa och bajsa på en kanvas, men först ska du gå tio år på Konstfack.” Du ska kunna och veta allt, sen kan du slänga det och bajsa på en kanvas. Men du får inte börja med det, för då kommer man att se att du inte vill något med det du gör.
– Om du fortfarande efter tio år känner att du vill bajsa på en kanvas, då har du förtjänat rätten att göra det, fyller Johan hjälpsamt i.
En invändning är att av de fotografer som de jobbade med i första säsongen, Arvida Byström, inte kommer från det klassiska hållet utan snarare är en av alla de unga som har lärt sig fotografera genom internet. Henrik bemöter den nästan passionerat.
– Ja, men hon är så pass smart, tänker jag, att hon naturligtvis har sett klassikerna och gått emot dem. För att kunna göra som hon gör måste man känna till traditionerna och sen förkasta dem. Jag tänker att hon vet allt och väljer att inte veta det. Hon sågade mina bilder jätteroligt, vilket var helt genialt. Men bara att hon kunde såga dem tyder på att hon vet hur det funkar.
Vad tänker ni kring kritiken mot den första säsongen, att ni fotar med ”den manliga blicken”?
– Kring det tänker vi att den kritiken är helt korrekt, säger Henrik. Det gjorde vi. Och det gjorde vi inte för att vi bestämde oss för att fota med den manliga blicken, utan för att vi tänkte att det inte var viktigt. Vi tänkte att ”det här är en snygg bild”, ”det här känns skönt”, ”det här har jag sett förut”.
– Det var en blank fläck, erkänner Johan.
En scen som blev väldigt omskriven när den sändes var den där Johan fotograferar sin dotter i bh, på grund av den erkänt konstiga stämningen i fotostudion.
– Det där är två olika saker, invänder han. Den bilden i sig är helt korrekt, en bild som hon och jag hade pratat om innan. Reportaget är inte filmat så, och det är där misstaget ligger, men det har inte så mycket med genus att göra. I reportaget har det klippts illa så att jag säger åt henne att ta av sig tröjan. Jag blev kallad för pedofil och allt möjligt, men oavsett det klippet finns det något inom det här som vi inte kan. Och den kritiken är relevant.
Sedan gör Henrik en helomvändning.
– Men ibland kan man välja att skita i det där. Man tänker att visst, genus, skitbra, men nu ska jag ta en bild som är jättesexistisk, för det vill jag. Då kan man göra det. Men man ska åtminstone veta om hur det fungerar.
– Ja, men en av våra rådgivare sa till mig att vi har ett sånt jävla ansvar, vidhåller Johan. Även om du ska ta en sexistisk bild för att du vill det har det konsekvenser. Kan man göra på ett annat sätt? Då ska man det, för att man har ett ansvar att inte föra de sakerna vidare.
Om vi ändå pratar om den blindheten. Vad tror ni att ni som två vita, ganska rika, ganska medelålders män kan bidra med till fotografihistorien?
– Jag tänker att vi precis har gjort det, utbrister Henrik. Det här är sättet vi kan göra det på. Vi kan nå ut eftersom vi är gamla mediastötar, och vi vill hålla på med det här. Det vi kan göra är att utsätta oss för kritiken, ta till oss av den, och arbeta på att bli bättre. Det kanske får några andra snubbar att tänka annorlunda.
Johan nickar instämmande.
– Och tjejer, vill jag också säga, fortsätter Henrik. Jag gjorde ett reportage från Veckorevyn i förra säsongen där jag försökte fota en tjej och ville sätta på henne kläder. Alla tjejer som jobbade med plåtningen bara skrek, ”nej, hon måste visa hud, hon måste titta under lugg”. För pengarna styr så hårt. Men vi kan sitta här uppe i vårt elfenbenstorn och ropa bra saker istället för dåliga. Det är alltid något.
Alla är fotografers andra säsong har premiär ikväll, den 4 mars, klockan 21 på SVT1. Läs även: Döskalle & Mästerligt möter den svenska humoreliten.
