”Vi är inget band”

Love Lagerberg 17:57 20 Dec 2011


Foto: Emil Jönsson

Efter två års marinering albumdebuterar Korallreven. Love Lagerberg har träffat icke-bandet som hittar drömmarna i fantasilandet långt bortom tröttsamma
genrebegränsningar.

–Allt har skett i fel ordning med oss, vi fick skivbolag innan vi hade låtar, vi fick bokningsbolag innan vi spelade live, allt har hela tiden legat i framtiden, säger Marcus Joons, ena halvan av Korallreven. Nu har tiden kommit ikapp oss, albumet är ute och vi har inga hemligheter längre.
Fantasilandet är den viktigaste platsen för Korallreven. I brist på bättre kan vi kalla det Samoa. Vi kallar det så eftersom Marcus, för drygt fyra år sedan, tillbringade en tid i det högst verkliga öriket Samoa, en resa som på många sätt blev ett avstamp för Korallreven.
– Samoa har väl i efterhand blivit lite som KLF:s Mu Mu-land för oss, någon form av icke-plats, ett tillstånd helt enkelt.

Nittiotalskultiga acid house-gruppen The KLF:s mytbildning kring en påhittad plats beskrivs utförligt i videon till The Rites of Mu. ”The invitation said that KLF requires your presence. To be transported to the lost continent of Mu, bring your passports”. Skillnaden är att Korallrevens fantasiland inte försöker efterlikna en verklig plats, det är en drömtillflyktsort där duon har kunnat mötas när de inte har befunnit sig på samma fysiska plats.
– Jag flyttade till New York ungefär när vi skapade Korallreven, säger Marcus. Sedan dess har vi spelat in i etapper. Daniel Tjäder, Korallrevens andra halva, har samtidigt varit upptagen med att turnera runt med The Radio Dept.
– Korallreven är ju inget band, säger Daniel. Vi repar ju inte och så. Det var aldrig uttalat att ”nu startar vi ett band” utan mer som att ”nu sätter vi oss ner och gör musik ihop”.
Ändå har ett album blivit till.
– Vi hade väldigt tidigt de tio låtar klara som skulle bli albumet, menar Marcus. Tanken var att allt skulle bli klart fortare än det blev, egentligen i januari 2010. Men det har nog varit bra att det har fått vila lite och mogna. Två års terapi kan man kalla det, Daniel har varit skeptikern och jag den naiva.
– Skeptiker är jag kanske, men inte cyniker, inflikar Daniel.

De tio låtar som utgör albumet An Album By Korallreven är egentligen de enda som duon har gjort tillsammans. Inget har sållats bort.
– Jag minns en gammal intervju med Ed Harcourt där han sa att han hade 500 låtar i byrålådan, säger Marcus. Vilken mardröm, tänkte jag, när man vet vad som finns på skivan – hur dåligt är då inte resten? Får vi en idé litar vi på den.
– Ja, och en annan aspekt är ju att vi inte ens haft tid att göra fler låtar, konstaterar Daniel.
Ändå låter allt så sammanhållet och självklart på albumet. I tio drömska spår väcks minnen från förr. Släpiga trummor från långsam gammal gangstarap möter ekot av en mekanisk slagsverksorkester. Det är som att stå på ön Formentera och samtidigt lyssna till ljuden från Ibiza. Förnimmelsen av en glödande glamrockgitarr i möte med den bespottade new age-accessoaren panföljten. Eller som Daniel beskriver det, ”mötet mellan pedofilgitarrer och trance”.
Plötsligt smyger Julianna Barwicks eller Taken by Trees-Victoria Bergsmans röster in. De vilar som smekande händer i låtar som Sa Sa Samoa, As Young as Yesterday och Honey Mine. Ja, hjärtat vilar ändå i popen.
– När vi sätter oss och gör musik vill vi komma åt själva förlösningen. Det ska skava lite grann, men sedan ska det komma en refräng.

Den genreöverskridande attityden i Korallrevens musik ska inte förväxlas med en nonchalant post-kolonial attityd till ett sådant utslitet begrepp som ”världsmusik”.
– Vi har aldrig haft den där idén om att vi sitter här i den kalla svenska vintern och tänker på Söderhavet och därigenom gör någon sorts söderhavsmusik, menar Daniel och Marcus fyller i:
– Samtidigt är jag glad att man inte känner att ”nu sitter jag här i oktoberstockholm” när man lyssnar på skivan, jag älskar musik som tar en någonstans.
Det finns något befriande i Korallrevens attityd, särskilt när den ställs i kontrast mot den gängse idén om hur ett popband ska vara. Förutom att Korallreven gör Sveriges just nu mest intressanta musik är det skönt att för en gång skull slippa den självcentrerade frontfiguren som kvider sig upp i falsett och ålar sig runt mikrofonstativet, juckande sin elektriska fallos mot snorigt omyndiga småflickor. Korallreven är ett moget modernt popband för oss som vet bättre än så.

Korallrevens debutalbum An Album by Korallreven (Hybris/Border) finns ute nu.
Stad: 
Kategori: