Vasastan: gentrifieringens slutstation

14:41 28 Aug 2015

Det är inte svårt att hitta en göteborgare som ogillar Avenyn. Lokalbefolkningen tillbringar ogärna tid på sin paradgata. Men det finns ett annat område i den här staden vi borde undvika som pesten, ett som ännu inte fått en rättmätig släng av gnällsleven. Jag pratar förstås om Vasastan. När jag var i tonåren, boende i en kranskommun, var drömmen om Vasa stark. Där fanns folk som var som jag, små alternativa kids hängandes på Java och i Vasaparken. Där fanns Schillerska Gymnasiet och Nostalgi som sålde tischor jag hade kunnat offra mycket för att äga. Senare hängde vi på klassiska musikerstället Clara och indiepalatset Jazzhuset. Vårt Göteborg fanns bland 1800-talshusen längs med allén, precis som vi tänkte oss att Håkan Hellströms Göteborg också hade gjort.

Häromveckan promenerade jag längs Vasagatan. Eller promenerade och promenerade, det låter som att jag strosade fram med solparaply. Egentligen var jag på jakt efter ett ställe där jag kunde 1, käka en okej lunch och 2, jobba medan jag åt. Det enda jag behövde var alltså ett ställe som serverar ätbar mat och har wifi. Ganska simpla krav, kan vi tänka, framför allt när vi pratar om ett område i Göteborgs absoluta centrum. Men vartenda ställe jag gick förbi var antingen toksunkigt eller en av de cafékedjor som tar över vår stad. Något som skulle kunna vara ett go-to-place för restaurang- och barbesök, har blivit något helt annat. Nämligen helt dött.

Att bostäderna i Vasa är otroligt dyra är förstås ingen nyhet, och jag kan väl förstå att folk vill betala mycket pengar för att bo i en paradlägenhet. Vad jag inte kan förstå är hur man kan vilja bo i ett område som saknar själ. Hur är det en statusmarkör att bo granne med trötta caféer, en riktigt dyr mataffär och barer som säljer bärs till kids med riktigt dåliga falskleg? Vasastan är gentrifieringens slutstation. Allt fräckt är borta och det enda som finns kvar är folk med mycket pengar som gillar att ha det tyst omkring sig.

Det är dags att blåsa liv i stadsdelen. Vi har ett par hörnstenar att bygga på, Koka, Vi Viet och Bord 27 är alla bra restauranger, den förstnämnda en av stadens bästa. Låt oss fortsätta, låt den där stenstaden bli vad den skulle kunna bli, ett myller av fint häng! Och låt oss för en gång skull inte lyssna på rövhattarna med svindyra lägenheter, jag lovar att till och med de kommer att uppskatta ett par riktigt bra krogar på krypavstånd. För som det är nu kan jag inte annat än ge Håkan Hellström tokfel – allén är rätt jävla dålig, oavsett vem som går bredvid en.

Läs också: I första hand människa – i andra hand gängmedlem.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2015.