TRAMSFRANS MÖTER: Molly Sandén

Det visar sig att det är svårt att hitta en bra schaman i Stockholm. Sverige är verkligen ett spirituellt u-land! Hittar bland annat en schaman som heter Ann-Marie, med en massageexamen från 1997 och en förkärlek till "transformerande eldceremonier". Det sista jag vill är dock att Mollys hår ska brinna upp lagom till Mello, så vi skippar den idén. 

 

Till sist får Molly en snilleblixt och mejlar mig. Vi ska göra "röstyoga" tillsammans, eller HoliYoga som det egentligen heter! Jag grips i vanlig ordning av fullständig panik och ser framför mig hur jag och Molly ska stå och tala i tungor á la Carola på ett Livets Ord-möte. Googlar "röstyoga" och hittar ett par youtubeklipp men vågar inte kolla. Ju mindre jag vet desto bättre. Tänker mig att jag ska gå dit med ett öppet sinne, redo för att få mitt chakra upplöst!

 

Jag och Molly möts utanför yogastudion. Vi kramas och knackar på dörren till studion. Yogainstruktören Anna öppnar, och det visar sig att Molly och Anna är goda vänner efter att ha bestigit Kilimanjaro (!) tillsammans till förmån för Barncancerfonden. Jag får lite ångest eftersom jag träffat de flesta av mina vänner på Grindr, och Kilimanjaro har jag aldrig bestigit heller. Hatar när det händer! 

 

Vi går ner för en smal trappa och kommer ner till en källarlokal. "Här kan ingen höra mig skrika", tänker jag för mig själv. Rummet är fyllt med tända ljus och yogamattor, och naturligtvis en enorm gong som tanken är att man ska slå i när man får feeling. Vill också ha en gong i min lägenhet!

 

Det konstateras snabbt att min outfit inte är idealisk för röstyoga. Ett par skinny jeans från Tiger är tydligen inte ultimat när man ska få kontakt med kosmos. Helvete. Jag får låna ett par haremsbyxor istället, byter om i ett hörn och hoppas att Molly ska smygfota och skicka en bild till Danny Saucedo. 

 

Så fort jag tagit på mig yogabyxorna fylls jag av ett härligt lugn i kroppen! Känner genast hur min aura är redo att bli en del av världsalltet! Anna frågar mig om vi har några planer senare under kvällen så att hon ska kunna anpassa yogapasset efter oss, och jag berättar att jag ska dricka prosecco och gärna vill ha en yoga som förbereder mig för det. Anna är skeptisk. 

 

Äntligen är det dags för yogapasset att sätta igång! Jag har väntat hela livet! Anna är jättepedagogisk, och säger att det viktigaste är att det känns skönt och bra, och att man egentligen får sitta i vilken position som helst när man yogar, bara det känns bra. Puh! 

 

Passet inleds med att Molly och jag ligger ner på våra mattor nerbäddade i varsin filt, medan Anna säger massa avslappnande saker och att vi ska tänka på hur det känns när vi andas. "Det känns som på dagis när man vilade efter maten", konstaterar Molly, och jag bara "JAAAA!" och drömmer mig tillbaka till galonbyxor.

 

Yoga handlar mycket om andning, och det är här det börjar bli svårt för mig. Jag hamnar alltid i osynk med resten av gruppen! Anna säger: "Och så andas vi in..." och jag bara *andas ut jättemycket*. Det är omöjligt! Blir så stressad när folk säger till mig hur jag ska andas! Jag har liksom fullt upp med att tänka på annat. Molly verkar rent mentalt vara på Kilimanjaros topp i jämförelse med mig.

 

Efter ett tag kommer vi in på att använda rösten när man yogar. Kroppen består ju till stor del av vätska, och när vi använder rösten så skapas en sorts vågor inom oss, där vattnet vibrerar och skapar rörelse. Dessa vibrationer kan hjälpa kroppen att slappna av och bli mer harmonisk. Därför gör vi flera läten medan vi yogar. "Åååååååååååå", "ääääääääää", "öööööööööö" och så vidare. Det låter ungefär som när jag skulle skriva mattedelen på högskoleprovet. 

 

Jag inser rätt snabbt att mina kunskaper i mänsklig anatomi är bristfälliga. Det pratas om nyckelben och diafragmor, och jag inser att jag inte riktigt vet var de är någonstans. Fan! Syftet med yoga är ju att man ska släppa alla tankar och bli ett med kosmos, men tyvärr har jag fullt upp med att fundera på var nyckelbenet sitter. 

 

Tiden går fort när man har roligt, och yogapasset börjar gå mot sitt slut. Det avslutas självklart med sång och dans i indisk stil, ungefär som att man var med i Bombay Dreams från 2004 med Sissela Kyle. Får lite prestationsångest när jag ska stå och sjunga och dansa bredvid självaste Molly Sandén, men jag släpper alla hämningar och blir ett med kosmos. Äntligen!

 

När yogapasset är klart tar jag och Molly en stärkande promenad till tunnelbanan. Jag är nyfiken på hur det egentligen var att bestiga Kilimanjaro, och ställer alla frågor som man vill ha svar på. Det vill säga hur var det med toalettbesöken, fanns det chips, och hur var utsikten från toppen? Det hade tydligen varit molnigt. 

 

Nu på lördag den 27 februari ställer en favorittippad Molly upp i Melodifestivalen med sin låt Youniverse. Med tanke på att hon har bestigit Kilimanjaro känns det som att hon är kapabel till vad fan som helst. 

 

Molly Sandén tar över Nöjesguidens Instagram från torsdag till lördag inför sin medverkan i Melodifestivalen.