Toni Holgersson och Dante är tillbaka – tjuvlyssning och intervju

Gul tamburin är den första singeln från den sista delen av den albumtrilogi som Toni Holgersson har gjort med sin son Dante Kinnunen som producent.

På en botten av dova beats är det en visa i varm modern soulklädnad, där Dante sjunger duett med sin far. Det innebär också Dantes första och enda sånginsats på svenska sedan duetten på pappas förra album 2012. 
– Men jag har börjat göra lite eget på svenska också, berättar Dante. Jag har övat sedan sist. 

Samspelet mellan Tonis varma och mogna soulstämma och Dantes r'n'b-frasering är oantastligt.
– Vi har ganska lika röster, funderar Toni, och Dante nickar. 
– Jag har bara lite högre pitch. 
– Yngre pitch, skrattar Toni förtydligande. Det var verkligen fint att sjunga ihop, och särskilt med de textraderna. ”De gamla försvinner och dör”. Det är lite som att jag lämnar över stafettpinnen till Dante.

Samma kontrast mellan gammalt och nytt är påfallande också i musik och arrangemang. På Gul tamburin dominerar ett klassiskt souligt elpiano likt Spooner Oldhamns, och det kombineras med moderna beats. Det var Dante Kinnunens avsikt med produktionen. 
– Låtarna är så traditionella visor, och jag ville göra något nytt och spännande hellre än att bara gubbrocka till det. 
– Det är inte lätt att försöka föra in visan i tvåtusentalet, instämmer Toni. Det riskerar att bli som att välja kostymen innan man kollar måtten. Jag vet inte riktigt hur, men vi lyckades. 

Under Toni Holgerssons år av missbruk var relationen till Dante dålig eller helt obefintlig. Även under de senaste åren har Toni haft perioder som har varit tuffa. 
– Det har inte varit spikrakt, det har det inte, suckar Toni. 

Under perioder var Tonis och Dantes relation obefintlig, men med deras tre gemensamma skivor har de byggt upp en djupare relation. 
– Det är ju en jävla röta att vi haft musiken att mötas i, konstaterar Toni. Dantes plastfarsa Klas var på fjällmarsch med Dante, och...
– Det var vid Höga kusten, rättar Dante. 
– Jag hade också gått på fjällmarsch någon gång, med Hasselakollektivet, och det var en så häftig upplevelse, förklarar Toni. Det är en så jävla frisk grej att göra med sitt barn, det är så jävla vackert. Jag tyckte det var fint av Dantes plastfarsa att göra det, och samtidigt... Inte så att jag var avundsjuk, men… Det var en så fin grej, men jag funderade på varför inte jag hade gjort sådant med Dante. 
– Men nu fick vi våra fjällmarscher, fortsätter Toni. I studion, till slut, i musiken. Det handlar ju om att mötas kring något. Är man på fjället kan man inte vända sig bort från varandra, då är det bara vi, och det är på samma sätt för mig och Dante i studion. Den här trilogin är ju århundradets fjällmarsch. 

Gul tamburin förhandsvisas på ng.se, och albumet Nordic Noir (Cosmos) släpps i augusti. I sommar publicerar Nöjesguiden en längre intervju med Toni Holgersson och Dante Kinnunen.