I vansinnigt många år har Nöjesguiden delat ut Stockholmspriset till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året.
Juryn har vid flera tillfällen under året sammanträtt och debatterat om vem, vad eller vilka som förtjänar att lyftas fram för sin exceptionella briljans.
Är du inte stockholmare? Här hittar du nomineringarna Göteborgspriset och Malmö/Lundapriset. Och vinnarna av dessa kan du nu hitta här för Göteborgspriset och här för Malmö/Lundapriset.
KONST
Cajsa von Zeipel
Med titlar som Runkballe och Tjejspyan var det här årets mest storstilade gangbang. De väldiga, vita figurerna ville att man tittade på och beundrade deras utmärglade kroppar och innehållslösa handlingar. Vi kunde inte sluta titta på och äcklas av vår tids mäktigaste Dorian Grey-porträtt. Det var en glimt av evigheten i det kortaste av ögonblick.
Meriç Algün Ringborg
Varje bok som finns representerar ett litet stycke kunskap. Men det finns böcker som inte kan klassificeras eller definieras. De blir oftast aldrig utlånade. 2012 samlades de i årets mest poetiska konstverk.
The Library of Unborrowed Books fick
oss att vilja läsa det ingen velat ha och ställa frågan ”varför?”. Med kunskapen i centrum längtade vi efter ett eget läsrum.
Hur känns det att ha blivit nominerad till Stockholmspriset?
– Väldigt kul. Särskilt eftersom det jag är nominerad för satte Stockholms Stadsbibliotek i fokus.
Hur kom du på tanken till ditt projekt The Library of Unborrowed Books?
– Jag har arbetat med tanken om ”katalogiseringen av världen” i många av mina verk och jag tror att detta specifika projekt kom utav biblioteket som ett center för kunskapsbyggande och i sin tur frågan om böcker som aldrig lånats, och om dessa då stod för en slags outnyttjad kunskap. Jag följde då också i detta idén om den litterära kanon som drivs fram inom utbildning och skola. Jag försöker inte förklara varför i verket, utan istället bara skapa ett strukturerat bibliotek där de olånade böcker i sin fysiska form hänvisar till en katalogiserad kunskap som vi möjligtvis går miste om.
Hur tycker du att riktigt bra konst ska vara?
– Uppriktig, okonstruerad och nå något som inte till fullo kan förstås eller beskrivas.
Goldin+Senneby
Tillsammans med den världsberömda konstråd-givaren Thea Westreich tog
Goldin+Senneby abstraktionen till nya höjder. När de sedan gjorde världens första ekonomiska porträtt inne på Bukowskis gick deras aktie genom taket på vårt index. Ekonomiskt värde ställdes ut intill det konstnärliga. Aldrig tidigare har ekonomi varit så tydligt abstrakt.
SCEN
Den nya gudomliga komedin
Erik Holmström behövde bara lägga till ”nya” i titeln på Dante Alighieris uppgörelse med det italienska 1300-talssamhället så hade han 2012 års bästa scenuppgörelse med dagens Sverige. Ja, utöver att ta sig hänsynslösa friheter med allt från texten till den goda smaken, spritsa med referenser och elakheter, och låta en gudomligt inspirerad ensemble verka i en scenografi värdig en supersatir.
Anna Pettersson
Många gav sig på nationalskalden under 2012. Men det var skådespelaren, dramatikern och regissören Anna Pettersson som gjorde Strindbergsåret värt att genomleva. I snart två decennier har vi följt henne genom Norénhelveten och Brunnsgatankabaréer, på stora scener och små – och förra året gjorde hon en rakknivsvass Fröken Julie på Strindbergs Intima Teater som vi aldrig vill glömma.
127 – Pablo Leiva Wenger
Denna pjäs är ursprungligen Pablo Leiva Wengers slutföreställning på Stockholms dramatiska högskola. Författad av den lingvistiskt begåvade Alejandro Leiva Wenger, fylld med svart humor och folkbildande samhällsanalys, och framförd av Pablo med intelligent pricksäkerhet är det inte förvånande att den sedan även sattes upp på Unga Klara och Parkteatern. 127 breddade under 2012 både teaterns utbud – och publik.
BAR
Grand Central
Likt ett forna nöjespalats har ett nydanande Scandic-hotell lyckats skapa en mötesplats för alla åldrar mitt i stan. Barer och musik i tre plan gör det klurigt att hitta men aldrig svårt att finna sin egen sweet spot. Moderna cocktails, bättre burköl och gratis livemusik under samma tak är lika svårfunnet som välkommet i den här delen av stan. Att vi dessutom är svältfödda på den internationella hotelvibben gör det lätt att omfamna Grand Central.
Häktet
Hornsgatan har förärats med ytterligare ett vattenhål av rang. I de historiska lokalerna har fångarna bytts ut mot en brokig skara söderhipsters och de tre barerna har fullt upp med att servera allt från signaturdrinkar till dubbel-IPA. Längst in i katakomberna, bakom det osiga köket, finns ett halvhemligt New York-rum för avskild baluns. Än mer reserverat är det i speak easy-baren Häktet vänster där du måste boka bord. Är du bara ute efter extra helgpuls är det i stora baren det händer. Socialt. Stökigt. Södermalm.
Tjoget/Linje tio/Purple Room
Tillsammans med några av stans bästa mixologer har Andreas Bergman instiftat
ett nytt livsviktigt häng för cocktailnördar. Med andemeningen ”cocktails hard core” svävande i rummet låter vi oss omhändertas och imponeras av de tidskrävande spritexperimenten. I separéen Purple Room är det lätt att bli sittande tills gonggongen ringer. Men du går inte härifrån tomhänt, möjligtvis onykter, men framförallt spritberikad. Hajpen kunde inte ha varit större när Linje Tio öppnade i höstas, nu vet vi att de är här för att stanna.
KROG
Boqueria
2012 var ett hektiskt år för kotteriet bakom Vassa Eggen. Den ordinarie verksamheten kompletterades med nyöppningar och krogövertaganden. Icke desto mindre verkade de ha all tid i världen att ösa kärlek över det nya mastodontprojektet Boqueria. Krogen har snabbt blivit ett självklart alternativ oavsett om man som gäst letar öl och snacks på eftermiddagen, eller något tyngre artilleri på kvällstid. Boqueria har visat att tapas kan hålla hög kvalitet och känslan att krogen drar minst lika mycket besökare som resterande Moodgallerian i sin helhet håller i sig.
Ekstedt
Det baskiska kom starkt i år och den som kanske bar trenden allra mest på sina axlar var Niklas Ekstedt. Plötsligt blev det inte bara accepterat, utan en statussymbol att gå runt med kläder som doftade öppen eld i flera dagar efter ett krogbesök. För det fanns ju bara ett ställe man kunde ha besökt för att uppnå den effekten.
Grattis Niklas, hur känns det?
– Jag jobbar ju med det här till viss del för att jag gillar uppmärksamhet, så det är så klart jätteroligt.
Varför tror du att ni har blivit nominerade?
– Det är nog för att vi utgår ifrån maten som koncept och inte bara konceptet i sig. Matlagningstekniken står i fokus snarare än allt annat.
Känner man en extra stor press att lyckas om man sätter sitt namn på en krog?
– Självklart. Vi lekte med namn som Eld, Glöd och liknande men det blev Ekstedt eftersom jag ville ha ett personligt grepp. Det är ganska korkat ekonomiskt eftersom det inte direkt finns något andrahandsvärde på krogen.
Hur trendkänsligt tänkte du när ni planerade Ekstedt?
– Jag lever ju med gastronomin och är faktiskt i San Sebastián just nu. Så det är klart att man påverkas av vad som händer runt omkring en.
Hur ser våren ut?
– Vi kommer nog aldrig att röra Ekstedt särskilt mycket utan jobba vidare och finslipa samma koncept. Vårt enda stora problem i dagsläget är att vi inte har tillräckligt med bord.
Chez Betty
Vissa restauranger behöver man bara besöka en gång för att känna sig som en stammis. Sibiriens oslipade diamant Chez Betty är precis en sådan. Den personligt välkomnande lokalen och personalen gör att man som besökare redan vid ankomst får en fin känsla i magen. En känsla som successivt övergår till belåtenhet allt eftersom besöket förlöper. Chez Betty må vara liten på jorden, sett till borden, men sett till smak och finess finns det knappt några gränser för dess storhet.
KLUBB
Donna Scam
Donna Scam var inte bara en ny gayklubb i Stockholm. När klubben öppnade i mars förvandlades Nalen till ett lesbiskt palats, en sexig cybershow och ett kurdiskt bröllop. Ingen var butch och ingen var bitch, när Anna Uddenberg, Brandy Hanna och Zhala Rifat bjöd in allt annat än ängsliga akter och performance till en separatistisk resort innan sommaren där alla ändå kunde hitta sin plats.
Daytime Sessions
Helst ska en klubb göra livet lite drägligare att leva. I några fall har de till och med förändrat våra levnadsmönster. 2012 var sommaren då hembyggda open airs blev folksport i Stockholm men det var också året då Trädgården vågade vända på dygnet och bokade ett halvdussin dj-legender och några andra influgna samtida skivspelarproffs att spela på något som gemene man skulle kalla ett AW-rejv. Det är inte varje sommardag vi får uppleva Jeff Mills, Carl Craig, Goldie, DJ Harvey, DJ Koze, Lindström och Todd Terje i Stockholm. Och aldrig tidigare mitt på eftermiddagen.
Birds
Stockholms stad växer men de ambitiösa vardagsklubbarna var fridlysta under 2012. I oktober dök dock initiativet som motbevisade det upp. Hela tolv stycken arrangörer står bakom torsdagsinitiativet Birds som utspelat sig i Berns källare Gallery 2.35:1 som inneburit att alla houseintresserade med god smak har fått rita om sina vardagsliv. En parantes är även att det befriande nog bara står kvinnliga arrangörer bakom detta och att det finns en uttalad målsättning med att boka 50/50 tjejer/killar.
MODE
Minna Palmqvist
Designern Minna Palmqvist är känd för att vara ambivalent till kön och normer. Men hon är också ovanligt entusiastisk kring kläder. I det sedan 2009 pågående projektet ”Intimately Social” ingår både cellulit-tajts och smörskulpturer. Där utforskar hon vår strävan efter kroppslig perfektion i relation till våra vardagliga gömda kroppar med sina fel och brister. Under 2012 syntes hon överallt och det var välförtjänt.
Fair Trade Center
Fair Trade Center har under året uppmärksammat arbetsförhållanden på kedjor som H&M:s fabriker i låglöneländer. Svältlöner och arbetare som svimmar i Kambodja blev konkret när Fair Trade Center gjorde en svimningsaktion utanför H&M:s huvudkontor i Stockholm. När hållbarhet mer och mer blir en marknadsföringsmetod tycker vi att det är kul att H&M får svettas lite.
Diana Orving
Diana Orving har gått från underbarn till veteran. Under 2012 har hon både hunnit med att göra kostym till en dansföreställning på operan och med att göra en visning med dansare som modeller som fick delar av publiken att fälla en tår. Dessutom vann hon årets blickfång på Elle-galan, men vi tycker nog att det är lite av ett understatement.
LITTERATUR
Mariette Glodeck – Den sista dagen i december
Den sista dagen i december är en uppslukande samtidsskildring av saknaden och vänskapen i Stockholm. När boken är slut saknar jag karaktärerna.
Brukar du tycka om dina karaktärer, Mariette?
– Jag behöver känna mina karaktärer utan och innan för att kunna skriva om dem och människor jag får lära känna väl börjar jag ofta tycka mycket om. Min senaste bok är till och med skriven för att jag saknade mina fiktiva vänner från debutboken och ville veta vart livet hade tagit dem. Så, ja, jag gillar dem!
Varför skriver du?
– Jag skriver för att jag är nyfiken och vill hitta svar på allt jag inte förstår. Och jag skriver i förhoppning om att bli älskad. Utan dessa två, upptäckarlust och kärlek, är det rätt trist att leva. (Jag är dessutom både modigare och snyggare i text än egen person och en får ta till alla knep en har.)
Karolina Ramkvist – Alltings början
Alltings början är en bitterljuv skildring av hur svårt det kan vara att förena politiska ideal och skeva romanser. Karolina Ramqvist lyckas återskapa det stockholmska nittiotalet som en precis så magisk och annorlunda tid man avundades när man var tolv och bodde i en småstad och läste Aftonbladet Puls.
Varför skriver du?
– Det tråkiga svaret är väl att det finns en massa språk, meningar, ord som jag inte vet var jag annars skulle göra av. Men att skriva är också ett sätt att tänka. Och att läsa. Jag skriver saker som jag har lust till för att jag vill se hur de tar sig ut som skrivna, men också för att jag vill tillägga något till litteraturen.
Vilken respons på Alltings början blev du gladast av?
– Åh. Jag är glad över så många olika saker som läsare delat med sig av till mig. Jag är också helt fascinerad av hur Saga och mamman och Victor och de andra romanfigurerna tycks ha fått eget liv utanför boken. Att människor pratar om dem som om de var verkliga personer.
Const Literary (P)review
Maria Mårsell och Ida Therén saknade ett forum för utmanande skönlitteratur i Sverige. De gillar det som stör, som säger något om samhället och människan. Så de startade Const Literary (P)review. Alla fick skicka in bidrag till tidskriften och fram kom en ny plattform för unga författare. Debatten om Lidija Praizovics text om Biskops Arnö hade kunnat bli årets litteraturdebatt. Men tyvärr är man tvungen att ha med Bengt Ohlsson på ett hörn för att en sån ska kunna bli till.
MUSIK
First Aid Kit
2012 var en enda lång triumfatorisk internationell eriksgata för systrarna Söderberg från Enskede. Lyssnarna har varit andlösa, media har fallit i trans, Conor Oberst och Jack White har tävlat om deras gunst och kungligheter som Paul Simon och Emmylou Harris har bugat vid deras fötter. Undra på det – ingen i landet har någonsin förr kombinerat så självklara sånger med ett sådant överväldigande röstmässigt samspel.
Redline Records
Allt av värde är ändligt, uppståndelse måste föregås av en smula död och en bra musikalisk comeback kommer ofta ur radioskugga. Tredje gången gillt när Redline Records under året återuppstod och signade Stor, Carlito, Dani M, AKI och Linda Pira. Med Röd November lyfte de svensk hiphop ytterligare några snäpp och skapade nutida hiphophistoria med AKI:s När solen går ner som snabbt sålde guld och nu toppar singellistan.
Toni Holgersson & Dante Kinnunen – Sentimentalsjukhuset
Få stockholmssångare är som Toni Holgersson. Textförfattande är tätt, poetiskt och sammanslingrat med hans röst. På Sentimetalsjukhuset får vi därför några av årets mest knockande rader, slow jam som ger en andnöd och en fantastisk tolkning av Veronica Maggios Inga kläder där Toni Holgersson ikläder sig rollen som du:et och gör låten mjuk, ångestfylld och än mer naken. Resultatet av producenten och sonen Dante Kinnunens hantverk är helt enkelt imponerande.
Visst hade ni på känn att ni skulle nomineras till den här utmärkelsen?
Toni: Nej, jag skulle inte ha kunnat gissat. Glad och förvånad sammanfattar läget. Mest glad.
Dante: Faktiskt inte. Jag har dåligt fokus på priser och utmärkelser. Men desto större fokus på baskaggeljud.
Vilken var 2012 års höjdpunkt?
Dante: När jag åt lunch med Elton John, Grace Jones, Lilly Allen med flera i London, några dagar innan julafton!
Toni: Jag var och kollade in Dante på Obaren i början av året, tillsammans med hans mamma, hennes syskon och nära vänner. Jag kunde inte sluta le, det var så jävla bra.
När kan vi räkna med del tre i er trilogi?
Toni: Det beror på mitt låtskrivande och Dantes kalender. 2014, hoppas jag.
Och när kan vi räkna med mer musik av dig, Dante?
Dante: Snart. Definitivt detta år.
MEDIA
Historieätarna
Som en spinoff på Landet brunsås har Lotta Lundgren och Erik Haag under 2012 ätit och druckit (supit) sig igenom sex epoker av den svenska mathistorien. Resultatet var både något av det mest info- och mest -tainment som visades på svensk tv i år. 1700-talsavsnittet där de tillagar och äter ett läderskärp är redan en klassiker. Läs en intervju med producenten Karin af Klintberg här.
Jenny Seth
Herregud vad vi saknar Jenny Seth i Musikguiden i P3. 2012 var ett bra år för P3 just tack vare den kompetenta redaktionen på Musikguiden. Efter mängder med nedläggningar av genreprogram lyckades programledare Jenny Seth med redaktion verkligen rädda Sveriges Radios skinn. Alltid påläst, med värme och med den bästa musiken.
Vad blir det för rap?
Petter, Sanna och Hugo har under hela förra året gett oss Vad blir det för rap?, och det har i efterhand varit den podcast vi har gillat allra mest. Ja, den är nördig, men trots det lyckas den även tilltala dem som kanske inte kan så mycket om rap, helt klart på grund av de tre kompisarnas avslappnade attityd, att de är roliga, och väldigt smarta. För den som älskar rap är den definitiv måstelyssning.
FILM
Searching for Sugar Man
Berättelsen om artisten Sixto Rodriguez, som floppade i hemlandet men – utan att veta om det – nådde legendarstatus i Sydafrika, är som hämtad ur en Disney-film. Och regissör Malik Bendjellouls väg från indraget ekonomiskt stöd och nästan nedläggning av filmen, till Oscarsnominering är lika magisk. Searching for Sugar Man är en underdog-historia av rang, både framför och bakom kameran.
Måns Månsson
Bildmässigt är Måns Månsson oslagbar. Hans konceptuella fotografi sträcker sig från surrande och sönderspelade färgkoder i Hassel till blygrå flugan-på-väggen-representation i H:r Landshövding och smäcker musikvideoestetik i Avalon. Oberoende av om han regisserar eller filmar blir resultatet lika obönhörligt stilsäkert. Oberoende av om han porträtterar åldrade privatspanare eller förlorade festfixare är bildspråket lika hämningslöst omvälvande. Med sitt visionära anslag är Måns Månsson en filmskapare som utmanar gränserna för hur svensk film kan se ut.
Palme
När högervindarna blåser allt kallare är det fint att påminnas om de värderingar Sverige brukade stå för och mannen som företrädde dem. Palme fungerar dels som biografi över en av svensk politiks viktigaste människor någonsin, dels som tidsdokument av en epok vi har kommit tillräckligt långt ifrån för att kunna romantisera, omfamna och kanske revidera. Det är omöjligt att se den utan att reflektera över dagens Sverige och känna en viss oro.
NÖJESFÖRBÄTTRARE
Barbro/Salong 4
På övervåningen – fantastisk sushi, dumplings och andra asiatiska skatter. I källaren – bioduk, sköna fåtöljer och kvalitetsfilm. Att man dessutom inte behöver välja utan kan få njuta av allt, inklusive berusande drycker, gör Barbro och Salong 4 till en oumbärlig pärla i Stockholms nattliv.
INGRID
Tretton av landets allra viktigaste kulturarbetare har gjort myteri mot alla
kvardröjande regelsystem och startat sin egen kanal för infall, tillfälliga samarbeten, pretentiösa projekt och långsiktig musikalisk utveckling. Film, årets bästa skivor, en All Star-show som blev Way Out Wests höjdpunkt och framöver kanske böcker och mode – med kompromisslöshet, lust och fingertoppskänsla är INGRID på väg att ta över hela Sveriges kulturliv.
Mellika Melouani Melani
Med en air av teaterexperiment och performance svepte Mellika Melouani Melani in på Folkoperan som ny konstnärlig chef med uppdrag att förnya operakonsten. Under 2012 har operahuset inbjudit och utmanat, erbjudit både förhöjning och vardagsnärhet. Bland konsertverksamhet, operaperformancefestival och operor minns vi Melanis egna uppsättningar av Maskeradbalen och Carmina Burana.
Juryn har bestått av Margret Atladottir och Amat Levin (ordförande), Jonas Adner, Parisa Amiri, Maina Arvas, Maja Bredberg, Patrik Forshage, Sara-Märta Höglund, Anders Karnell, Love Lagerberg, Vendela Lundberg, Josefin Lundgren, Martin Petersson, Sanna Samuelsson, Victor Schultz, Isabelle Ståhl, Pelle Tamleht, Alf Tumble.
