Premiär för Hateff Mousaviyans mysiga långläsningsklubb.
I en tid kantad av klickbeten och korta attention span känner jag att det kunde vara fint med en liten motrörelse. Därför tänkte jag, här och nu, starta en långläsningsklubb. Det är något jag har funderat på ett tag. Och när namnet So Long Suckers *kom till mig* under ett koffeinrus i förmiddags fanns det fan 0 anledningar till att inte. Låt oss!
Ibland krävs det tid och engagemang för att magin i en text ska kunna sippra fram ordentligt. Inte för att jag inte kan uppskatta anatomin i välsvarvat viralt content, men tillfredställelsen man får av att läsa ett riktigt bra reportage är av en helt annan karaktär. De får ju en att känna sig skarpare, gör de inte? Det känns som om man själv växer på kuppen. Som om artikelförfattaren ejakulerade smarts över hela dig (och enbart dig) medan alla andra bara dansar Kycklingdansen i sin blinda okunskap.
Jag har ingen aning om hur återkommande detta format kommer att bli. Kanske en gång i veckan. Kanske en gång i månaden. Kanske en gång var tredje solförmörkelse. Vi får se. Under tiden får ni väldigt gärna tipsa mig om bra skit också! Jag vet ju att en del av er sitter och myser mer framför longreads än vad ni gör med era respektive!
Till första delen av So Long Suckers har jag samlat ihop ett knippe blandade texter. De flesta är från i år och skrivna på engelska. Jag tvivlar på att alla sju faller just Dig i smaken, men förhoppningsvis gillar du en eller två av dem och då är jag nöjd.
Mycket nöje!
1. Who is the Wet Prince of Bel Air?
Michael Corey & Lance Williams för Reveal
Det här skulle mycket väl kunna vara början på en Hollywoodthriller. Kalifornien upplever en statsvid torka, den värsta på många år. Samtidigt sitter någon dåre i Bel Air och använder upp kolossala mängder vatten mitt i ransoneringen. 11,8 miljoner gallons av vatten, för att vara exakt. Det här får grävjournalisterna Michael Corey och Lance Williams att vakna till. I flera månader jobbar de med att försöka pinpointa vilka de tänkbara bovarna kan vara. Genom ett kreativt användande av satellitbilder och egenskriven kod jobbar de sig till slut fram till en handfull välbärgade män som alla verkar skita blankt i de rådande vattenlagarna.
2. Sex in the sea: What we can learn from underwater orgies, beach sand bondage and kinky lobster courtship
Marah J. Hardt för Salon
Det här är ett utdrag från forskaren Marah J. Hardts underbara bok om fisksex och djuphavserotik. Kanske inte en longread per se, men sannerligen något som gör en sugen på att läsa mer. Nördigt, roligt och, kanske i någon mån, användbart.
3. The Pop Star of Jihad
Amos Barshad för The Fader
En direkt obehaglig story om Deso Dogg, den tyske undergroundrapparen som flydde till Syrien för att sjunga åt ISIS. Måsteläsning på temat radikalisering.
4. Inside Emojigeddon: The Fight Over The Future of The Unicode Consortium
Charlie Warzel för Buzzfeed
The Unicode Consortium är, kort förklarat, organisationen som försöker se till så att alla språk och alfabet finns tillgängliga på dina digitala enheter. Det är de som ständigt utvecklar och omformar Unicode, den industristandard som gör att din dator kan hantera text från olika skriftsystem. Det är även de som ansvarar för vilka emojis som ska släppas när de väl släpps. Här har Buzzfeed-esset Charlie Warzel fått en unik insikt i Unicode Consortiums interna stridigheter om emojins vara eller inte vara som nödvändigt språk. Mycket kul!
5. Passens förmedlare
Christopher Holmbäck och Mahmoud Keshavarz för Re:public
Människosmugglare, digitala pass och ultraförmögna världsmedborgare. I nya numret av Re:public gör Christopher Holmbäck och Mahmoud Keshavarz ett välresearchat nedslag i den moderna passförmedlingsbranschen.
6. The Young Women Who Hunt South Africa's Poachers Unarmed
Laura Mallonee för Wired
Härlig läsning om de coola kvinnorna i Black Mamba Anti-Poaching Unit, föreningen som förhindrar tjuvjägare från att ha ihjäl fridlysta vilddjur runt om i Sydafrikas naturreservat.
7. The Girlfriend Experience is One of the Best shows of the Year
Matt Zoller Seitz för Vulture
Förra veckan läste jag en New Yorker-artikel om Greg Tate, kritikern som hade ett sådant inflytande på artikelförfattaren att han fick honom att inse att kritiken kan vara en konstform i sig själv. Lite så har jag i perioder känt med Matt Zoller Seitz. Ett par gånger om året träffar han nämligen så mitt i prick med sin tv-kritik att man bara vill buga inför honom. Hans läsning av The Girlfriend Experience, en av årets mest sevärda tv-nykomlingar, är just en sådan gång. Se den, läs honom.
Läs även: "10 examensarbeten du inte bör skriva"
