I augusti gör Shout Out Louds sin enda spelning i år, på Popagandafestivalen. Vi tog ett snack med frontmannen och hela indie-Sveriges våta dröm, Adam Olenius.
Det har varit tyst kring Shout Out Louds sedan senaste plattan, Optica, släpptes 2013 och turnén som följde efter. Vad har de haft för sig sedan dess?
– Vi har faktiskt alla varit utomlands det senaste året, alla har gjort sitt på eget håll. Jag fick barn nyligen, så jag har hängt med det. Ted i bandet har jag till exempel inte sett på typ ett år. Det blir väl så, vi jobbar jättehårt i ett år, spelar och turnerar, sen blir det som en naturlig paus.
Varför bestämde ni er för att spela på Popaganda?
– Vi hade egentligen inte tänkt spela alls, vi trodde att folk hade glömt bort oss. Men nu blir det som att Popaganda sätter igång oss igen. Och det är alltid kul att spela där, så det känns bra.
Vad tycker du om de andra bokade akterna?
– Jag ser fram emot att se Jungle, dem har jag lyssnat på en del. Annars har jag redan sett de flesta svenska akterna, eftersom jag går på ganska många spelningar annars. Amazon gillar jag jättemycket också. Men jag vet inte, eftersom vi spelar själva kommer jag nog inte se så mycket annat. Då är man så fokuserad på sin egen spelning. Speciellt nu när det är vår enda spelning i år.
Då har du kanske ingen drömbokning som du önskade skulle spela under festivalen?
– Nej, då hade jag nog blivit dubbelt så nervös. Jag kommer redan ha scenskräck i typ en vecka. Sedan gillar jag mer att se ett band i taget. På festival blir det liksom som en stor buffé där man måste välja lite av varje.
Musiksverige har förändrats en del sedan Shout Out Louds slog igenom under mitten av nollnolltalet. Den tidigare ganska framträdande indiescenen har börjat tappa mark till andra genres. Men Adam ser inget större problem med att den svenska indien eventuellt skulle vara på utdöende.
– Nja, det känns väl mer som att alla genrer blandas ihop med varandra. Jag vet inte om vi tillhör någon direkt scen så, jag tror att vi klarar oss utan det. Vi kör på tills folk slutar komma.
Vad saknar du i musik-Sverige idag?
– Jag vet inte… Jag är väl lite bortskämd också som bor i en storstad, mycket händer här, och många utländska akter kommer hit och så. Jag har nog ingenting att klaga på faktiskt. Jag saknar ingenting.
Under 2011 såg ett samarbete mellan Adam och Markus Krunegård dagens ljus. Det resulterade i projektet Serenades, som snart blev signade av ett stort skivbolag och spåddes slå igenom stort. De släppte plattan Criminal Heaven, men sedan hördes inte mycket mer.
Vad hände med Serenades?
– Oj. Det finns faktiskt typ kvar. Jag träffade Markus häromdagen, och jag kan väl säga att det kommer komma någonting, någon gång, så småningom. Allting gick lite väl fort för oss, från att vi satt och spelade in i mitt sovrum till att bli signade av ett stort bolag. Det blev helt enkelt för mycket just då. Men nu är vi nog lite sugna på att börja så smått igen. Långsammare. Kanske släppa en låt per år, typ.
Du har turnérat väldigt mycket med Shout Out Louds, har du något bästa konsertminne?
– Det är ju häftigt att spela på exotiska ställen, typ Brasilien, eller i städer vi inte ens visste fanns. Det är alltid roligt att åka långt bort, från där man är född och från där man skrev låtarna, och se att folk ändå sjunger med när man spelar. Men vi spelar inte jättemycket i Sverige, så när vi körde en del här förrförra året var det väldigt kul. Vi spelade till exempel på Stay Out West. Det var typ ett på natten och vi trodde inte att någon skulle komma, men det blev den bästa spelningen på länge.
Kommer det något nytt från Shout Out Louds inom den närmsta framtiden?
– Det gör det. Vi ska ses och sätta igång. Vi skulle setts idag, ehm… Jag har börjat skriva låtar, allt ligger på min mobil just nu, men vi ska börja spela in. Det vore ju kul om vi kunde köra något nytt på Popaganda, men vi får se hur långt vi har kommit då.
Här kan du läsa vidare om akterna på årets Popagandafestival: Popaganda släpper fem nya akter.
