Roxy Farhat. Bild: Frida Vega Salomonsson

Roxy Farhat: "Jag ser filmens tema som otroligt viktigt och ständigt aktuellt"

09:53 26 Jun 2017

Videokonstnären, tillika Nöjesguidenfavoriten, Roxy Farhat är aktuell med en ny dokumentär om Malmöstadsdelen Holma.

Hyllie Ungdomsråd, med fördel förkortat HUR, arbetar för att ge Holmas unga en röst genom kultur och idrott. Grundaren Rebaz Asaad och hans kollegor förtjänar all kredd för det fina arbete som de lägger ner på områdets 16-25-åringar. Och förhoppningsvis får fler upp ögonen för föreningens verksamhet nu. Den hyllade videokonstnären Roxy Farhat är nämligen i full fart med att porträttera deras engagemang i en kommande dokumentärfilm.

Vi tog ett snack med Roxy Farhat för att höra lite om hur hon fick nys om Rebaz Asaad och hans hjärteprojekt, samt hur man som videokonstnär förhåller sig till idén om att blanda nytta med nöje.

Hej Roxy! 2013 tog du emot Nöjesguidens Malmö/Lundapris för musikvideon till Gnuččis Finders Keepers, vad har du gjort för spännande sedan dess?
– Vad har jag inte gjort lol. Nej, men kort sagt har jag fördjupat mina samarbeten och försökt utmana mig själv. Förra året regisserade och tonsatte jag och Zhala radioteatern Självporträtt skriven av mästerdramatikern Dimen Abdulla. Det var ett helt mindblowing samarbete som öppnade rum i min hjärna som jag inte ens visste fanns där. Vi använde oss bland annat av en gosskör, datorröst och svärdsjud. Vad mer behöver en radioteater liksom!?

Hur blev du inblandad i filmatiseringen av HUR på Holma?
– Jag blev kontaktad av två curatorer på Statens konstråd, Marti Manen och Joanna Zawieja, som jobbar med initiativet Konst händer. De hade fått in en ansökan från HUR där de ville göra en dokumentär om sin förening och arbetet de gör. Marti och Joanna tänkte att jag skulle vara rätt person för jobbet och satte oss i kontakt, och på den vägen var det.

Hur ser filmens upplägg ut?
– Det är en dokumentär som också är en konstfilm, en skildring av ungdomars engagemang, var det kommer ifrån och vilka effekter det får. Vi får följa huvudpersonen Rebaz Asaad, grundaren av HUR, och lär känna honom, hans familj och hans historia. Genom honom och HUR-cupen, en fotbollsturnering organiserad av HUR, lär vi även känna de andra medlemmarna i föreningen. De personliga berättelserna är kärnan, ett försök till att verkligen se människorna vi filmar och inte minst visa på värdet i att ungdomar engagerar sig och visa hur jävla fint det är. Det är fan vackert!

Roxy Farhat berättar vidare att filmen inte nödvändigtvis följer dokumentärfilmens vanliga mall punkt till pricka, utan att det snarare är en blandning av humor, poesi, dokumentära tagningar och iscensatta bilder.

Jag får intrycket av att det här projektet är särskilt givande för dig. Stämmer det?
– Det stämmer verkligen, även om en grundförutsättning för alla mina projekt är att de ska vara givande. Jag ser filmens tema som otroligt viktigt och ständigt aktuellt, ungdomar som av egen kraft arbetar för att uppnå ett bättre lokalsamhälle och en bättre värld. De vill visa varandra och världen att de alla är värdefulla och kapabla, även de personer som samhället i övrigt inte tror på eller lyfter på ett positivt sätt. Sedan ser jag det här som ett otroligt privilegium, att få jobba med människor och ta del av deras tankar, liv, drömmar, rädslor och ambitioner. Att Rebaz, Rim, Sadmir och de andra i HUR öppnat sina dörrar och hjärtan för mig och filmen betyder allt. Och rent kreativt är det alltid en dröm att jobba med Iga Mikler, filmfotografen jag samarbetar med. Vi är både vänner och kollegor och jag älskar hennes ambition, driv och förmåga att se människor och fånga det på bild. Att jobba med henne gör mig till en bättre regissör och konstnär. MEN det här projektet är ingen dans på rosor. Det är också utmanande och skrämmande och ibland undrar jag vad fan jag håller på med men det är väl sånt som är viktigt för att kunna utvecklas i det en gör.


Stillbild från ett av inspelningstillfällena. Foto: Ricard Estay

Hur förhåller du som videokonstnär dig annars till att blanda ”nytta med nöje” när du väljer projekt? Är det något man överhuvudtaget tänker på?
– En viktig grej för mig i mitt arbete är att inte behöva kompromissa med det jag tror på och därför väljer jag bort uppdrag som inte kombinerar ”nytta med nöje”. Sen tar jag frilansuppdrag vid sidan av mina projekt för att kunna leva, men jag vill inte göra saker jag inte kan stå för. Jag kan inte svara på hur det är att vara videokonstnär i allmänhet men för mig är processen runtom lika viktig som det färdiga arbetet. Jag tänker såhär: om jag ska bidra till sorlet som hela tiden omringar oss så vill jag i alla fall att det jag bidrar med ska kännas värdefullt, givande och på något sätt pusha saker framåt både för mig och för publiken.

Filmen kommer att premiärvisas på Southbank Centre i London den 8 juli. Malmöpremiären sker något senare, först med en lokal visning på Holma och sedan på Malmö Konstmuseum med tillhörande workshops.

Roxy Farhat själv har som vanligt många järn i elden, varav de flesta tycks förbli hemliga i nuläget.

– Men en ohemlig plan är att jag ska vara scenograf för teaterensemblen Livet Bitch!:s nya scenföreställning i samarbete med Grafikens hus. Hela föreställningen görs av och med unga tjejer i Södertälje där Grete Havnesköld och Johanna Thor projektleder. Som scenograf kommer jag att jobba med en grupp unga tjejer där vi tillsammans arbetar fram hur scenografin ska se ut. Det blir ett nytt sätt att jobba på, jag har hållit i olika deltagande workshops innan men det blir första gången som jag ska framställa en scenografi på det här sättet och det ser jag verkligen fram emot. Konsten tillhör alla!

Du har väl inte glömt att följa Nöjesguiden på Facebook?

 

Stad: 
Kategori: 
Se alla artiklar om: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2017.