Patrik Lundberg är krönikör på Aftonbladet. Varje vecka är det hans uppgift att leverera en lagom personlig, journalistiskt påläst och berörande text som kommenterar samtiden. Med sin nya bok vill han försöka förklara vetenskapen kring krönikeskrivande och lära ut hantverket till fler.
I augusti kommer din nya bok Facit – konsten att skriva krönikor ut, hur kom du på idén att skriva en handbok i krönikeskrivande?
Jag har kokat ner krönikekonsten till en vetenskap, och det är slöseri om inte alla som vill får ta del av resultatet. Jag brinner för bildning och solidaritet.
Vad är egentligen en krönika?
Under antiken var det en sorts kronologisk berättelse. I dag är det främst en journalistisk (eller tyckonomisk) genre som används för att kommentera samtiden.
Vilka är de tre viktigaste ingredienserna i en riktig bra krönika?
Retorikens tre element: Etos, logos och patos. Du ska veta hur du vill framstå för läsarna. Det du skriver ska vara logiskt och framför allt sant. Du ska veta vilka känslor du vill att läsarna ska känna. Skrivande är tankeöverföring. En riktigt bra krönika kommunicerar med läsarna.
Hur kom det sig att du började skriva krönikor och hur gjorde du för att få dem publicerade?
Ursäkta om jag låter som ett sommarprat, men: Som tioåring blev jag besatt av Aftonbladets krönikor. Så jag släppte min dröm om att bli statsminister och bestämde mig för att bli söndagskolumnist i Aftonbladet. Kort sagt läste och övade jag varje dag. Inte minst tillät jag mig att misslyckas. Jag skrev i skoltidningar, bloggade, pluggade till journalist och jobbade på lokaltidningar. Till slut fick jag min egen krönika i Helsingborgs Dagblad och på den vägen är det.
Krönikor kan ju skilja sig ganska mycket åt; ibland är det vardagliga, humoristiska betraktelser från en hängmatta och ibland ett inlägg i en större samhällelig debatt; hur hittar en som krönikör balansen mellan det personliga och det politiska?
Du får vara hur personlig du vill. Men. Det du säger måste berätta någonting som berör fler än dig och din gruppchatt på Facebook. Annars sviker du läsarna. Samtidigt är det du som skriver, och ingen annan. Din text ska gestalta din blick på världen, även om texten sällan tjänar på att ha ett utskrivet ”jag”.
Du är krönikör på Aftonbladet sedan 2013, var hittar du inspiration till dina texter och har du en tematik som du gärna återkommer till?
Jag läser, lyssnar och ser. Nyheter, magasin, dokumentärer, böcker, statliga rapporter. Jag lever, försöker röra mig utanför mina egna kretsar. Lyssnar på människor i stället för att bara prata. Mitt mål är alltid att skriva nya kapitel i berättelsen om Sverige.
2011 skrev du en krönika i Helsingborgs Dagblad som blev starten på en stor diskussion kring rasism och förlöjligande karikatyrer av asiater. Upplever du krönikan som en bra plattform för politiska frågor och startplats för diskussioner?
Ja, men det får aldrig vara för min egen skull. Det måste vara för läsarnas skull. I det här fallet var och är det hundratusentals svenskar som berörs. Varje vecka pekas östasiatiska kvinnor ut som horor, men nästan ingen pratar om det. Då är krönikan en bra textform för att gestalta det.
Efter att krönikan publicerats fick du mycket hot och kritik, har detta påverkat ditt fortsatta skrivande på något sätt?
När folk väljer att hota mig ligger problemet hos dem. Hot och hat kommer aldrig att påverka mitt sätt att utöva min profession. Kritiken grundade sig i lögner och vandringssägner. Hade kritiken däremot varit befogad hade jag givetvis fått omvärdera mitt sätt att arbeta.
Vem är din favoritkrönikör och vad är det som gör hen så bra?
Natalia Kazmierska på Aftonbladet. Hon är en mästare på att hitta detaljer som säger allting om helheten.
Vad krävs för att bli en bra krönikör? Vilket är ditt främsta tips till den som vill satsa på skrivandet?
Långsiktighet. Alla kan skriva en fem plus-krönika, men få kan skriva en fyra plus-krönika i veckan. Det kan bara den som på allvar lär sig hantverket. Mitt främsta tips är att skippa adjektiven och träna varje dag.
