Nästa Utøya?

Anders Karnell 16:05 13 Oct 2011

På biografen Skandia går Jägarna 2, men det är inte därför jag har tagit mig dit en lördag mitt på dagen. Det är för de gratis popcornen som jag utlovats. Och för att se 1395 Days Without Red av Anri Sala. Det är rätt bra uppslutning, trots det vackra vädret utanför. Jag gissar på ungefär 40 konstisar och hangarounds.


Inne i biofoajén stöter jag på min kompis Karen. Hon berättar att hon var nere på konsthallen Röda Sten när nationella insatsstyrkan vid midnatt stormade och utrymde lokalerna. ”Trots att biennalens chef sa att ’det här inte var en performance’, trodde vi att det var det…” För vem skulle börja mörda på ett konstevenemang? ”När vi kom ut stod en uniformerad polis och pekade vart vi skulle gå. Men då blev jag rädd, för jag tänkte på honom i Norge som klätt ut sig till polis… Hur kunde vi veta att han faktiskt var polis?”.
Dagen efter händelserna i Göteborg får Bonniers konsthall ta emot två hotbrev som lämnas till polisen. Ett par dagar senare twittrar en kompis att Malmö Konsthall är full med poliser. Nu verkar det vara konstnären Lars Vilks som var målet i Göteborg och Malmö. Men hotet mot Bonniers konsthall är ett mysterium.
Jag kan inte låta bli att tänka att konstvärlden i Stockholm är som Utøya. Den är isolerad trots att den ligger mitt i staden (metaforen haltar lite här, eftersom Utøya mer ligger nära än i Oslo, men ni fattar). Personerna som befinner sig där har en gemensam övertygelse. Man tror på etnisk och kulturell mångfald. De uppfattas av andra som en elit.
Samtidigt är konstvärlden helt öppen, så vem som helst kan komma och gå som de vill. På de flesta vernissager kollar man inte ens inbjudningskortet. Det behövs inte, för alla är välkomna. Skulle någon vilja, är det hur lätt som helst att smälla en bomb eller skjuta ner gästerna och en stor och viktig del av tungviktarna skulle försvinna. Ingen skulle gissa att det kunde hända. Där.
Anri Salas verk bygger på belägringen av Sarajevo, då stadens invånare under
1 395 dagar inte kunde bära starka färger av rädsla för att bli mål för prickskyttar. Även om svart är den vanligaste färgen i konstvärlden, undrar jag om det inte är dags att börja bära rött?

1 Fittja Open
Botkyrka Konsthall, till och med den 16 oktober
En av fördelarna med Botkyrka är att man inte behöver resa runt i hela världen. Den finns där. Konsthallen ordnar dessutom gratis bussresor med guidning jorden (kommunen) runt. När de sedan tar dit några riktigt vassa konstnärer kan det inte bli annat än succé. Missa inte!

2 This Man Refused To Open His Eyes
Fotografins Hus, till och med den 22 oktober
New South Wales Police visar bilder på brottslingar ur sitt arkiv. Men vänta lite, ser det ändå inte lite ut som det där modereportaget i Dazed & Confused..? Det är fantastiska bilder. Det är världens första crime chic.

3 Paul Housley
Peter Bergman, Torsgatan 41, den 6 oktober–12 november
Det finns de som säger att alla bilder redan är gjorda. De har fel. Paul Housley är en ghostbuster som lockar fram måleriets gamla spöken för att sedan fästa dem på sin duk. So, who you gonna call?

4 Kate Millett Farm
Marabouparken, till och med den 27 november
Sisters of Jam, Mikaela och Moa Krestesen, visar var det moderna feministiska skåpet ska stå. De bjuder in både män och kvinnor att tillsammans bygga på porträttet av den nu 77-åriga aktivistikonen Kate Millett. Det här är Rättviseförmedlingen 2.0.

5 De ou par Marcel Duchamp par Ulf Linde
Konstakademin, till och med den 13 november
Marcel Duchamp är 1900-talets viktigaste konstnär. Ulf Linde tycker att han är lika viktig. Tillsammans är de oslagbara. Lite som Filip & Fredrik före Breaking News. Smart och raffinerat med attityd.
 

Stad: 
Kategori: