Hur kommer det sig att en punkrocksångare slår sig in i bryggeribranschen? Ja, det kanske inte är första gången en skomakare inte blir vid sin läst, men faktum är att bryggerivärlden har berikats av många olika typer av inspirerande infall.
Med en smula mod och galenskap tillsammans med ett jävlaranamma och med smaklökarna på sin spets kan ölet utvecklas och varieras oändligt. Ett populärt sätt att komma dessa nya bryggartalanger in på livet och få möjlighet att prova deras öl har varit så kallade tap-take-overs. En pub köper in och serverar öl från lokala bryggerier för att kunden ska få prova på det småskaliga även utanför ölmässor och det så kallade nålsögat för kameler - Systembolaget.
Idag finns det otroligt många begåvade bryggare och konkurrensen hårdnar men klimatet är dock av det trevligare slaget och när relativt nystartade Mikrofonbryggeriet med säte i Göteborg packade faten och drog mot Stockholm hade de sällskap av lite mer etablerade Beerbliotek. Stockholms bryggarelit trängdes med andra ölkonnesörer när Bishops Arms på Hornsgatan öppnade tapparna för en helkväll med västkustens nya bryggarstjärna. Under kvällen fanns ett flertal öl att prova och favoriterna visade sig snart att vara den lent humlade och lite fruktiga Hopzest IPA, den friska och lite mer kaxiga Lead Singer Syndrome IPA, den utmärkt syrade Sour Days IPA och den svarta bomben Black Milk IPA. Nöjesguiden fanns också på plats och fick ett par ord med sångaren i punkbandet Millencolin, tillika ölbryggaren Nikola Sarcevic.
– Det handlar framförallt om att jag drivs av en nyfikenhet och en längtan till att hitta nya sätt att vara kreativ och utrycka mig på. Samtidigt har det inom musikbranschen aldrig varit långt till ölkylen. Så intresset för öl har kommit naturligt. Intresset växte sig större när hela hantverksöls-boomen uppstod i Sverige för cirka tio år sedan. Jag började älska hantverksöl och några år senare började jag dagdrömma om att ha ett eget litet mikrobryggeri. För fyra år sedan fick jag tummen ur och började äntligen brygga hemma. Efter det har målet hela tiden varit att bilda bolag och börja sälja.
"Jag hade egentligen namnet innan jag började brygga öl"
Namnet är ju fyndigt och kul, vad ligger bakom och var kommer den snygga loggan ifrån?
– Jag hade egentligen namnet innan jag började brygga öl. Det brukar vara så. Mitt första band Seigmenn hade både namn och klistermärken uppklistrade över hela stan i Örebro innan vi i princip hade börjat repa. Namnet har med min koppling till musiken att göra. Jag sjunger ju i vanliga fall och bryggeriet är också ett sätt att göra sig hörd och uttrycka sig på, en annan typ av mikrofon. Logotypen har Erik, min kära kollega i Millencolin, tagit fram. Han gör allt grafiskt till bandet och driver egen firma inom gebitet.
Vad brygger du för öl då?
– Jag brygger nästan enbart nya ölrecept varje gång jag brygger. Det är roligast och kan bli lite vad som helst. Oftast det jag för tillfället är sugen på. På senare tid har det blivit mycket av ganska hårt humlade ales i amerikansk stil (IPA, APA) eller olika fruktvarianter av sura tyska ölstilar som Gose och Berliner Weisse. Jag hoppas att fler och fler vanliga öldrickare ska upptäcka dessa lite enklare suröl då de är väldigt trevliga att både dricka och att brygga.
Har du några favoritingredienser att jobba med?
– Jag gillar att kombinera olika sorters frukt med olika humlesorter i sura öl. Ha i salt och mjölksocker. Hitta rätt balanser och nivåer. Testa olika jästsorter till det, kombinationerna är nästan oändliga, lite som att skriva musik.
Hur ser framtiden ut för Mikrofonbryggeriet?
– Ljus hoppas jag. Jag håller som bäst på att spåna på hur jag ska ta det hela vidare. Då jag har mitt lilla bryggeri i mitt hem har jag väldigt små möjligheter att växa. Jag vill nå ut bredare och få in vissa av mina öl på Systembolaget. Vägen dit blir nog genom att brygga delar av min produktion hos andra bryggerier. En stor utmaning blir också att hitta tid till att kunna kombinera musikkarriären med bryggandet. Jag älskar ju både öl och musik.
