Text: Rasmus Blom och Pontus Tenggren Foto: Walti Hösli
I en tid då det börjar bli mer unikt att inte vara tatuerad accepteras inte velighet. Vi har pratat med en tatuerare och en laserterapeut för att hjälpa en tvekande förstagångare att fatta ett beslut.
Vi måste prata om tatueringar. Av flera olika anledningar måste vi prata om tatueringar. Dels för det faktum att alla är tatuerade. Tatueringen som sådan spänner sig numera över alla samhällsklasser, yrkeskårer, musiksmaker, kön, sexuella läggningar och etniciteter. Tatueringen känner inga gränser på det sättet. Fotbollsspelaren, hiphoparen, stekaren, förortskidet, innerstadskidet, medievetaren, börshajen, modellen, skådespelaren, musikern. Ja, till och med den där otroligt blyge killen med timanställning på Ica har lagt sig under nålen. Du gör inte revolt genom att rista in ”ONLY GOD CAN JUDGE ME” över ryggen längre, din mamma kommer inte att gråta, för även hon har en liten, liten delfin i ljumsken.
Men varför vi framförallt måste prata om det här med tatueringar är för att hjälpa en känd musiker från Göteborg att bilda sig en uppfattning huruvida han själv ska tatuera sig eller inte. Ett dilemma som allt fler svenskar verkar ställas inför med tanke på tatuerandets ständigt ökande popularitet. Vi kan kalla artisten ”Mårten”. Namnet är fingerat för att Mårten vill vara anonym. Så här ligger det till: 2010 fick Mårten ett presentkort av sina vänner i 30-årspresent. Presentkortet berättigade Mårten en tatuering som enligt tatueraren skulle räcka till en gadd i färg och vara ungefär som en fryspizza i storlek. Att permanent märka huden låg inte överst på listan över saker som måste göras, men det var ändå något han funderat på under en längre tid, så presenten var uppskattad. För att han inte skulle fega ur bokade vännerna en tid ett par veckor senare, så att han i lugn och ro kunde bestämma sig för motiv och tatueringens placering. Men saker kom emellan och Mårten hittade ständigt nya ursäkter att inte skaffa den där tatueringen. Två år senare är han fortfarande otatuerad. Vännerna har sedan länge slutat hoppas. Därför bestämde vi oss för att försöka hjälpa Mårten på traven. Vi vrider och vänder på begreppet för att ge honom en så bra grund som möjligt att stå på inför sitt vardande beslut.
Men tatueringar är som bekant inget nytt under solen. Julius Caesar har skrivit texter om tatueringar innan oss. Det går att spåra långt tillbaka till uråldriga indianstammar och kunde ses på egyptiska mumier. Alpmannen Ötzi som levde 3 300 år före Kristus och som hittades nedfrusen i en glaciär hade tatueringar bakom sitt vänstra knä, på sin högra ankel och till och med en i ryggslutet. Alpmannen Ötzi är med andra ord fadern till det vi idag kallar ”tramp stamps”.
Men det är bara fram tills alldeles nyligen vi slutade associera tatueringar med Hell’s Angels eller som japanerna slutade göra detsamma med deras organiserade brottslighet Yakuza. Det är just den där gängtillhörigheten som ju tatueringen bottnar i. I fängelsekulturerna indikerade en tatuerad tår vid ögat att vederbörande begått mord och ett spindelnät vid armbågen visade att man överhuvudtaget suttit inne. För vidare läsning och fantastiska bilder om just fängelsetatueringar kan vi tipsa om böckerna Russian Criminal Tattoo Encyclopedia.
Tatueringen avslöjar vilka du tillhör och vilken person du är. I överförd bemärkelse kan en liten arty fjäder på skuldran visa att du är hipster. En liten ironisk mustasch på ditt pekfinger att du är en rolig hipster. En felciterad text över bröstet att du är en intellektuell dokusåpakändis. Och att inte ha några tatueringar alls kommer förmodligen att ses som ett ställningstagande i sig vad det lider.
Men nu ska vi hjälpa Mårten att fatta det där beslutet. För att göra det lite lättare för honom träffar vi två experter. Den som gör tatueringarna och den som tar bort dem. Vi börjar med att träffa Jonas Nyberg på Göteborg Classic Tattooing, en studio som anses vara en av stans bästa.
Varför tror du att tatueringar har blivit så stort?
– För att innerst inne vill alla se tuffa ut, och tatueringar är lika tufft som att äta mat med stark sås på.
Finns det några risker med att tatuera sig?
– Det finns risker med allt, men som kund kan man minimera den risken genom att tatuera sig på en seriös studio och inte hemma hos någon som har tittat för mycket på tv och köpt sig ett tattoo-kit på eBay, med instruktionsvideo och allt. ”Jag ska minsann bli tatuerare jag också, det ser ju ut och vara hur lätt som helst!” Andra risker är ju att din tatuering kommer att se ut som skit om den är gjord av någon lite mindre seriös eller av någon som tar sig vatten över huvudet och trasslar in sig i för många olika stilar. Till exempel om du vill ha ett realistiskt porträtt av någon som inte behärskar den stilen kommer du antagligen inte bli så nöjd i slutändan. Så kontentan av allt detta dravel om stilar hit och dit är att det är du som kund som bär ansvaret för hur bra din tatuering blir. Bara för att din kompis tatuerade sig hos den och den betyder inte det att han eller hon är bra på allt. Titta noga i tatuerarens portfolio innan du bokar tid. Lägg ner tid på att hitta den som passar ditt motiv bäst. Åk runt på olika studios och titta i alla olika portfolios eller på hemsidor för olika studios. Ibland kan det löna sig att betala lite mer direkt istället för att först betala lite och sedan gå och göra en dyr cover-up.
Bortsett från det uppenbara; hakkors och andra stötande symboler. Vad skulle du aldrig tatuera?
– Allt som jag känner att jag inte behärskar. Annars gör jag allt.
Vem skulle du aldrig tatuera?
– Någon som känns som om de egentligen borde fundera några varv till på vad det är de vill tatuera. Jag ber hellre en kund att gå hem och fundera på sitt motiv än att göra något som hen känner sig osäker på, eller som jag tycker blir dåligt.
Vilken är den vanligaste första tatueringen folk gör?
– Allt beror på vilken studio du frågar, på vår studio kan jag tänka mig att det kanske är en ros eller en skalle. Två bra motiv som alltid kommer att vara tuffa och tidlösa. Jag hade kunnat göra skallar och rosor varje dag resten av mitt liv om jag fick chansen, jag hade varit lycklig varje sekund!
Vilken var den första tatueringen du skaffade själv?
– En drake på vänstra överarmen. När jag just fyllt 18 år, drakar är ju tufft, haha.
Vilken var den första du gjorde på någon annan?
– Opium och Afrika på arabiska på min vän Jamie från Botkyrka, när vi bodde i Spanien. Tack Jamie!
Vilket klientel kommer in till er på Göteborg Classic Tattooing?
– Det är unga som gamla från när och fjärran. För det mesta är det människor som är relativt insatta i traditionell tatuering, och som vill ha något som håller i längden. ”Bold will hold” som man säger. Oftast ges vi ganska fria händer vad gäller själva utförandet av tatueringen, medan motivet brukar vi arbeta fram tillsammans.
Hur ser den genomsnittliga kunden ut?
– Jag tänker inte särskilt mycket på hur kunderna ser ut, man ser ju mest en väldigt utvald del av just den personen under några timmar som till exempel en underarm eller en vad, och just på så nära håll är vi alla mycket lika. Det händer ofta att någon kommer fram och säger ”hallå där” och man har inte en aning om vem personen är förrän han eller hon säger ”du gjorde den här tatueringen på mig”, först då kommer man ihåg vem personen är och vad man samtalade om medan man tatuerade. Hoppas att folk har förståelse för detta fenomen, ibland kan det vara svårt att komma ihåg alla man träffar varje dag. Ursäkta för det!
Vilken är den fulaste tatueringen du har sett?
– Oj, det vettefan, jag har sett en hel del fula tatueringar, men jag har nog ingen som jag kommer ihåg som den fulaste. Jag tror nog att det finns bra mycket fler fula tatueringar än bra tatueringar på världens gator. Men det känns som att det är något som håller på att förändras, kunden kräver mer av sin tatuerare nuförtiden. De är mer pålästa, har ofta en relativt klar bild av vad de vill ha, och är bra på att leta sig fram till den tatuerare som hade utfört deras tatuering på bästa sätt. Men något som jag personligen har svårt för, det är traditionella tatueringar som har alldeles för lite svart i sig, det ser sällan bra ut tyvärr. Återigen, det är kundens ansvar vad den vill bära med sig på sin kropp för resten av livet, men lägg några dagar extra på att hitta den tatuerare som passar ditt motiv bäst.
Efter vår pratstund med Jonas Nyberg träffar vi laserterapeuten Oskar Lundblad på Scandinavian DermaCare, en klinik som tar bort tatueringar. Den ligger på behagligt gångavstånd från Göteborg Classic Tattooing.
Varför tar folk bort sina tatueringar?
– Skälen till att folk vill ta bort sina tatueringar varierar. Det kan vara tatueringar som man gjorde för länge sedan och som man inte står för idag. I vissa fall har vi haft kunder med gängtatueringar och högerextrema motiv. En stor del av våra kunder bleker ner sina gamla tatueringar för att göra cover-ups.
Vilka tar bort sina tatueringar?
– Det kan vara alla typer av människor men den genomsnittliga kunden är nog en kvinna i 30-årsåldern som vill ta bort en tatuering som hon gjorde i 18–20-årsåldern.
Vilka motiv är vanligast att folk tar bort?
– Svårt att säga, men tribaltatueringar på armar är ganska vanligt.
Händer det att ni skrattar när ni ser folks tatueringar?
– Nej, det försöker vi att inte göra såvida inte kunden själv inbjuder till det. För vissa kan det vara väldigt jobbigt att ha en tatuering som man inte trivs med.
Hur lång tid tar det?
– Beroende på storlek: 5–45 minuter.
Hur ont gör det?
– Ungefär lika ont som att göra tatueringen, våra kunder erbjuds bedövningssalva vid behov.
Finns det några risker med att ta bort sina tatueringar? Något man behöver tänka på inför behandlingen?
– Alla våra kunder fyller i ett hälsointyg innan vi påbörjar behandling. Vår läkare gör en bedömning i de fall vi är osäkra. Det är viktigt att man inte är solbränd på området som man ska inleda behandling på.
Försvinner den helt?
– Vissa färger kan vara svåra att ta bort helt. Vi kan aldrig garantera att tatueringen försvinner helt men de flesta blir nöjda.
Har du eller någon av dina kollegor tatueringar?
– Nej.
Är det för att ni själva har tagit bort dem?
– Haha, nej det har helt enkelt inte blivit av för någon av oss, men vem vet?
Och nu över till Mårten själv som alltså står i begrepp att göra den där efterlängtade första tatueringen. Den som inte helt sällan resulterar i en till och kanske en till. Vi samlar ihop de rön vi fått från våra experter och stämmer träff med Mårten.
Vad är din uppriktiga åsikt om tatueringar?
– Det är fint. Och fult. Det beror naturligtvis på vad man har. Men jag tycker nog ändå att det är finare med tatueringar än utan. Jag imponeras av folk som väljer ett motiv och håller fast vid det livet ut. Det verkar kul att vara tatuerad. Något att titta på när de visar skit på tv.
Varför har du då inte tatuerat dig än?
– Ingen anledning egentligen. Jag kunde inte komma på vad jag skulle tatuera och mådde länge fysiskt illa för att jag inte kom på något. Jag har ändå varit hos tatueraren och snackat om motiv, men har hela tiden reviderat mina tankar.
Dina vänner som gav dig tatueringen verkar ha gett upp hoppet om att du ska skrida till verket. Och de vi har talat med verkar tycka att du ska låta bli just för att det har dröjt så länge. Har det förvärrat saken?
– Det visste jag inte. Har någon sagt så? Då blir ju det här ännu värre.
Har du några uppslag om vad du vill tatuera in?
– Hade jag vetat hade jag ju sluppit den här ångesten. Jag hade bestämt mig för en uggla på cykel, men fick reda på att det var hipstertatueringen som var mest populär 2009 så jag lade ner det. Katten har varit en favorit länge. Den känns alltid bra efter tre, fyra öl, men sällan dagen efter. Men jag har haft katter, så jag skulle kunna tillägna tatueringen till min gamla katt Stephan.
Var placerar du den?
– På underarmen där den inte syns så mycket.
Du är medveten om att det gör jätteont där? Skräms du av smärtan?
– Jag har hört talas om det. Men armbågen ska tydligen vara ännu värre, så jag är glad att jag övergav spindelnätet. Men helt ärligt, jag är lite orolig.
Folk använder sina kroppar som de vore sociala medier och tatuerar in sjukt banala grejer. Vill du ha något som är Miami Ink? Något som betyder något på riktig?
– Herregud, nej. Ink-programmen är helt vidriga. De är en av anledningarna till att jag har skjutit upp det. De sitter där och talar perfekt amerikanska och tatuerar bara in grejer som betyder oerhört mycket.
Så du vill ha något lite mer lättsamt?
– Jag vet inte. Å ena sidan vill jag ha något fånigt, å andra sidan vill jag ha något som håller över tid. Det är svårt. Helst av allt ska man ha tatuerat något när man är tolv som är lika smart 20 år senare. Och då menar jag inte något spindelnät på armbågen. Det ville jag i och för sig ha när jag var yngre. Eller i alla fall något på armbågen. När man är ung har man ju gärna skitdålig smak. Så det är ju lite av ett moment 22.
Du är en ung man full av populärkulturella referenser – du borde inte ha svårt att hitta på något smart. Dessutom skriver du texter och målar upp bilder i dessa. Ska det verkligen vara så svårt för dig att hitta på något som är personligt och samtidigt smart?
– Man får ju inte sno andras tatueringar! Men du har rätt, jag borde kunna komma på något som betyder något för mig. Något som är kopplat till musiken eller något snyggt tecken. Typ hakkors, men inte alls något så laddat. Kanske en rebus som bara jag förstår och vet svaret på. Sedan är jag orolig för att tatueraren inte ska förstå. Men han gör väl vad man ber honom om? Jag vill alltså INTE ha ett hakkors, men någon sorts symbol kan vara fint. Inget kinesiskt tecken kanske, men, ja du förstår.
Bortsett från det mest uppenbara, vad skulle du aldrig tatuera?
– Tribaler, romerska siffror eller något på latin och saker jag själv har skrivit. Det vore sjukt förmätet att bära omkring på något eget.
Efter vårt samtal är Mårten knappast klokare, men han verkar ha bestämt sig. Det blir bläck i sommar. Om det blir ugglan, katten eller en Tom Hanks-svår da Vinci-kodsrebus återstår att se. Men han ska skaffa sig en tatuering. Och när tatueringen är klar lovar han att vi på Nöjesguiden ska få ta del av den.
