Mark Cousins – irländaren med en förkärlek till Stockholm

14:27 21 Nov 2016

Mark Cousins, regissör och författare, hade under Stockholms filmfestival premiär för filmen Stockholm, my love. Filmen är en hyllning till Stockholm och människans förmåga att kunna läka alla sår.

Mark Cousins växte upp i Belfast under kriget i Nordirland. Framtiden såg inte ljus ut, staden hade inget kulturliv och familjen var fattig. Mark sökte tillflykt till biografen i staden som var ett av få tillgängliga nöjen.
 När jag gick på bio kunde jag känna hur jag slappnade av. Att bara sitta i mörkret gav mig en slags frigörelse som jag aldrig hade känt innan. Eftersom det var billigt och tillgängligt har jag alltid känt att bio och film är den lilla människans konst.

Det var den tillflykten som fångade Marks uppmärksamhet. Bilderna och känslorna film kunde ge var mycket större än någon bok han hade läst.
 Jag var inte bra på att läsa. Jag har förmodligen någon form av diagnos. Men bildspråket fångade mig och jag tänkte ”Wow!”. Jag kände ingen som jobbade med film. Allt jag ville var att få vara så nära det som möjligt, så länge som möjligt.

Mark började studera filmhistoria och filosofi i Skottland i ett försök att hålla det verkliga livet ifrån sig. Han hade ingen aning om att det skulle leda till att han tillslut skulle producera egen film.
 Jag var på ett kafé och det bara kom till mig, så jag skrev ner fem eller sex filmidéer på en servett och skickade in servetten, komplett med en kaffefläck, till ett produktionsbolag.

 

"Jag fick hänga med David Lynch"

 

Produktionsbolaget accepterade den smutsiga servetten och vid 22-års ålder regisserade Mark sin första kortfilm, helt utan tidigare erfarenhet eller utbildning. Han medger att han inte var något vidare bra, men lärde sig otroligt mycket. Strax därefter jobbade han som filmkritiker tillsammans med några av branschens tyngsta namn.
 Jag fick hänga med David Lynch, Rod Stagger och alla dessa fantastiska människor. Jag bara tog in allt, sög åt mig så mycket kunskap jag kunde. Det blev min filmskola.

Sina idéer får han främst från människors förmåga att frodas och lyckas i de mest extrema och tragiska miljöerna, vilket han tror bottnar i att växa upp i ett krig. Trots allt elände han har varit med om är han en mycket positiv person.
 Jag försöker att inte använda manus, om möjligt. Jag tror jag arbetar mer som musiker gör. Typ, post-punk. Du skapar konsten i dit sovrum.

När Mark Cousins skulle göra Stockholm, my love, vandrade han runt på Stockholms gator med sin lilla röda anteckningsbok. Istället för att besöka de typiska turistställena, tog han tunnelbanan till slutstationen och försökte hitta de gömda skatterna.
 Att promenera runt själv fungerar så bra när jag ska få en känsla för den typiska ensamvargen. Jag har gått igenom hela Stockholm, tagit tunnelbanan till slutstationerna och bara varit.

Med Stockholm, my love, ville Mark visa upp en annan sida av Stockholm. Han har kommit hit flera gånger de senaste 25 åren och har en nära relation med staden. Det som fascinerar honom mest är kontrasten mellan ljus och mörker som är så tydligt i norden.
 Jag älskar verkligen den här känslan som hela norden och Stockholm förmedlar. En slags melankoli som gör att man uppskattar de fina stunderna mycket mer. Det här med att vintern är så mörk men så när ljuset kommer blir det så mycket vackrare. Precis som att gå igenom något traumatiskt och sedan kunna läka.

Läs även: Alankrita Shrivastava – "Jag vill ändra sättet man tittar på kvinnor".

Stad: 
Kategori: