Vi känner henne som rappare och sångerska men i maj sätter Mapei, Jacqueline Cummings, upp en egenskriven musikalisk monolog på Statsteatern i Stockholm.
Råttkungen är berättelsen om en kvinna som gör allt hon kan för att vara en funktionell medborgare men som på grund av sin psykiska sjukdom blir sviken av vänner och skyddsnät – uppäten av de andra råttorna.
Beskriv vad en råttkung är.
– När råttor fastnar i svansen på varandra och blir till en enda organism. De rör sig alla tillsammans och skaffar mat tillsammans. Det är en referens till samhället. Att alla sitter ihop och är influerade av varandra. Om en överlever så överlever den andra för vi lever i symbios.
Du får en råttkung att låta vacker, men det ser sjukt äckligt ut.
– Jag tycker det är fint att vi behöver varandra för att överleva. Ingen vill dö ensam och alla vill vara i ett samhälle som fungerar, där den ena matar den andra. Men det är en romantisk bild som inte stämmer – om någon är svag så käkar man upp den istället. Om en råtta dör i råttkungen äts den upp. Det är två sidor av samma mynt. Världen kan vara vacker men vi förorenar den hela tiden genom att skapa ojämlikheter.
När känner du dig som del av en råttkung?
– Man brukar säga att New York är rat city och jag är från Rhode Island som brukar kallas baby New York. Det är vackert men också fult och ghetto med råttor och kackerlackor. Men jag har också tänkt mycket på att musikscenen är en råttkung. Jag har varit i den i tio år. Det finns ingen ledare, alla härmar den som är cool just då, alla känner varandra men ingen har bjudit någon, alla går runt och hälsar men ingen frågar hur man faktiskt mår.
"Det är en romantisk bild som inte stämmer – om någon är svag så käkar man upp den istället"
Vad vill du med Råttkungen?
– Jag vill prove a point och väcka folk lite, så att vi går ihop och hjälper varandra istället för att inte göra det.
Handlar Råttkungen om dig?
– Både ja och nej. Den handlar om utanförskap och att falla mellan stolarna. Pjäsen har kopplingar till mitt liv och är inte helt fiktiv, men den är såklart överdriven. Karaktären är inte jag men har mycket av mina tankar och lite av vad jag har gått igenom. Jag hade värsta hypen ett tag med min musik och det var 45 personer runt mig hela tiden, sen började jag må dåligt och då försvann alla.
Varför dras vi in i råttkungar?
– För att vi är rädda. Istället för att fungera som stöttepelare som håller upp på olika sidor står vi på samma plats och faller som dominos. Vi är indoktrinerade i att vi ska konsumera och se bra ut, operera oss den ena värre än den andra. Ingen vill hamna utanför kretsloppet.
Hur gör man för att inte dras in i en råttkung?
– Man slutar att bry sig. Men det är svårt. Jag är väldigt svensk. När det var inne med hängselbyxor hade jag det och när det var inne med buffalos hade jag det. Det tog mig 33 år att komma hit. Nu gör jag det jag vill istället för för att jaga någonting andra gör. Men det krävs ledare och mentorer som tar ansvar och vill utveckla personer efter vilka de är istället för att bry sig om näsa trend. Jag tror att nästa generation är modigare och det beror delvis på att de har haft förebilder.
Tycker du att det är jobbigt att bli intervjuad om Råttkungen, känner du att det kan leda till att dras in i en råttkung?
– De säger att det är ett dåligt omen att prata om råttkungen och jag är lite vidskeplig på det sättet. Men jag tycker det är viktigt och kul också.
Råttkungen spelas på Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby under maj månad.
Läs också: Mapei sa "han skiter piss" och vann.
