Litteraturenkäten: Theodor Hildeman Togner

16:40 8 Jun 2015

Theodor Hildeman Togners Ut är en plågsamt vacker historia. En prosadikt som vibrerar av rosor och språkliga smärtpunkter. Texten bygger som en egen flora, ett rum där metaforiken ständigt slår ut, som kött och blod. Ett förtvivlat motstridigt flickcollage där orden spricker upp över den vita sidan i våldsamma blomsterarrangemang. 

Här finns ett diktjag som genomgår en sorts terapisessioner. Som vistas i ett rum, med en spegel. Tiden rivs upp av rosorna, flickorna. Begäret. Kroppen som vemodigt, förrädiskt material. Kan man bränna sig på flickan? 

I sitt debutantporträtt skriver Theodor Hildeman Togner: ”Minnesbilder dränkta i mitt eget ljus. Jag letar efter henne. Jag går ut som flicka som om det skulle kunna få mig att hitta henne. Rosen. I spegeln. Det här materialet. Ut. Hör du mig? Men jag är ingen flicka. Jag ser henne i min kropp. Ut. Jag vill inte minnas flickorna såsom jag minns dem.” 

Ut är stundtals vagt trevande, stundtals rasande, stundtals tungt akut som sin korta titel. Kompromisslöst modig i sin politiska ambivalens. Theodor Hildeman Togner kartlägger kroppsdysforin och feminineten med en blommande lyrisk skärpa. Hans bok är viktig i en värld där kroppar gång på gång förväntas ”hänga ihop”. 

Theodor Hildeman Togner är född 1992 och bosatt i Stockholm. Ut, som är ges ut på Lesbisk Pocket är hans först bok. Här är hans litteraturenkät.


Därför skriver jag (när jag vet att jag kommer behöva svara på frågan om ”varför jag skriver”):
Det finns ett tjockt sjok av längtan instängt i mig som jag bara kan få utlopp för i skrivandet. Någonting med mig, eller med min längtan, eller min energi, verkar alltid falla utanför ramarna för det tydliga. Bara när man skapar är det okej att helt dedikerat ägna sig åt något som inte har någon klar riktning. 

Ungefär såhär disciplinerad är jag i mitt skrivande:
Skrivandet är det enda med förmågan att uppta hela mig på samma gång. Det är både befriande och skrämmande. Jag både dras till den där särskilda närvaron och undviker den. Det ställer till det för disciplinen. Jag får tygla mig själv rätt hårt för att våga. 

Det här saknar jag i det svenska litteraturklimatet:
Verk som vågar blotta sin inre ambivalens och obestämbarhet. Verk som vågar göra väldigt stora gester. 

Det här vill jag säga till litteraturvärlden sekunderna innan jag somnar:
Sov bort fegheten, och gör mig inte besviken igen. 

Det här vill jag säga sekunderna efter att jag vaknat:
Jaha, ännu en morgon i det här trånga, lyhörda och harmsna huset. 

Bästa jag läst i år:
Utkastet till Lyra Ekström Lindbäcks nästa roman. 

Bästa jag läst i mitt liv:
Nattens skogar av Djuna Barnes. 

Vem skriver mest relevant litteraturkritik i Sverige idag?
Det är svårt att skriva bra litteraturkritik när man hela tiden har känslan av att behöva försvara poesin. 

Vad är relevant litteraturkritik? 
Jag tror att det kan hända något bra om kritikern för en stund inte behandlar kritiken som en identitetsmarkör, vågar röra sig bortom att visa om något är bra eller dåligt.

Känslor inför ”recensionsdagen”: 
Jag är rädd att bli söndersliten som av ett hungrigt djur för att jag är ”så ung” och glänsande som ett nykläckt körsbär. 

Tankar kring författarens offentliga roll: 
Jag tycker inte om att det jag skapar görs till ett kategoristyrt litet paket som ska sälja.

Litterära förebilder:
Alla som skriver och fortsätter skriva och fortsätter kalla sig författare och poeter eller konstnärer för den delen och vågar hålla fast vid sina egna darrande hjärtans längtan efter skönhet är mina förebilder. 

Poesins största utmaning:
Att hålla sig vid liv. 

Är allt poesi? Varför/varför inte? 
Den här frågan provocerar mig oerhört. Känner mig filosofiskt indignerad. 

Vilken författare, levande eller död, skulle jag ha helst ha en kontinuerlig, livslång mailväxling med? Varför?
Den enda litterära divan jag har någon lust att mailväxla med just nu är Heidi Kemppe. 

Min finaste mening: 
"Rosor...".

Ett poetiskt samarbete jag skulle vilja läsa en 500 sidor lång kollektivskriven diktsamling av: 
Några som vill leka hela havet stormar med litteraturvärlden. 

Några ord om litteraturens politiska potential: 
När litteraturen förmår tränga in i platserna och kropparna och förändra dem inför våra ögon är den så bra den kan bli. 

Litteraturens framtid tillhör: 
Ett modigt, frodigt fält av blommande stolta sjungande antihjältar.

”Ut” är utgiven på Lesbisk Pocket, förlaget som även kan stoltsera med Queer Nation-manifestet och Ann Bannons kiosklitterära lesbiska klassiker ”En omaka flicka” bland sina titlar. 

Stad: 
Kategori: