Litteraturenkäten: Jack Hildén

11:44 26 Aug 2014

Jack HildénFotograf: Jan-Åke Eriksson

I höst kommer Jack Hildéns debutbok, Vi, vi vaktmästare, ut på Norstedts förlag. 

Det är en roman vars struktur stundtals bryts upp i en sorts vemodigt humoristisk medvetandeström till prosadikt, en roman som kretsar kring Eskil och hans arbete som vaktmästare. Här finns hierarkier som görs smärtsamt tydliga av våningsplan, här finns lunchraster och stulen grillad kyckling. Här finns osynligheten och kollegorna, varav en sticker ut med sin obehagliga, märkligt attraktiva karisma. 

I Vi, vi vaktmästare gestaltas en monotonins komplexitet. Relativt lågmält, men också rasande. Resultatet: en modern arbetarroman vars säkra ton bjuder in, sveper med och lämnar läsaren med en bitter eftersmak istället för facit.

Jack Hildén är också skribent på Aftonbladet Kultur. Här är hans litteraturenkät. 


Därför skriver jag (när jag vet att jag kommer behöva svara på frågan om ”varför jag skriver”):
Litteraturkritik skriver jag nuförtiden för pengarnas skull. Men för inte så länge sedan fick jag inga pengar alls, och så hade det varit i flera år. Så någonting är det ju, nånting bra, inifrån. Det är att använda en brist hos en själv till något konstruktivt. Länge skrev jag med tanken att jag skulle bli lycklig när jag fick en bok publicerad. Det tror jag inte längre. Nu ser jag istället lyckan i själva skrivandeögonblicket, när det blir till. Allt som händer efteråt är bara att skända det minnet.

Ungefär såhär disciplinerad är jag i mitt skrivande:
Jätte! Det är nog det jag är bäst på. Jag håller alltid deadlines. Skrivandet går aldrig att kontrollera, men då är det fan upp till en själv att hålla koll på själva ramverket.

Det här saknar jag i det svenska litteraturklimatet:
Mod! Lägg i det ordet vad ni vill.

Lidija Praizovic, utnämnd till den mest relevanta litteraturkritikern idag.

Finns det litterära ”genimyter” som är befogade att odla? Vilka? Varför?
Det gör ju det. Tror jag. Eller inte just odla, men det finns egenskaper som lattjar bra med konstnärskap. Jag vet i alla fall vad som funkar för mig och då kan jag strunta i om det gör mig till kulturmannen formulär 1A. Vad folk kategoriserar in en som är sekundärt, det är produkten som räknas. Jag skriver bäst ensam och tror att en ensamhet krävs för att skriva bra. Folk pratar alltid föraktfullt om att ”sitta på sin kammare”, men det där är ju bara påhitt. Vem har en kammare? Vad fan är ens en kammare? Jag tror att tryckta böcker på stora förlag oftast är bättre än till exempel det som trycks digitalt av några få, eftersom förlag gör en strängare granskning. Jag tror att den som vill skriva mycket och bra måste vara beredd att förlora något dyrbart. Man måste vara beredd att offra något i sitt privata liv. I could do this all day.

Om jag fick uppdraget att spökskriva en visdom till en lyckokaka (ämnad för mig själv) så skulle jag skriva:
Något tal till ett pris, så jag är förberedd.

Snille eller smak? Motivera!
Har aldrig riktigt förstått det där. Inte snille i alla fall. Talang är otroligt överskattat.

Det här vill jag säga till litteraturvärlden sekunderna innan jag somnar:
Var inte så himla ängslig. Alla bryr sig ändå bara om sig själva.

Det här vill jag säga sekunderna efter att jag vaknat:
Seså, skriv nu.

Bästa jag läst i år:
Hohaj av Elisabeth Rynell. Vilken jävla bok! Det roliga är att jag kämpade mig igenom de första 80 sidorna, och tänkte nästan ge upp. Vilket jag nästan aldrig gör. Varje bok är ju ett ganska allvarligt åtagande och förtjänar att läsas från början till slut. Men det här var en sådan bok som fick mig att komma ihåg varför man ägnar sig åt något på förhand så torftigt som LITTERATUR.

Bästa jag läst i mitt liv:
Livdikt av Johan Jönson. Jobbade på posten då och RELATERADE, 700 sidor har aldrig gått så fort. Jag kommer aldrig kunna läsa den boken för första gången igen.

Vem skriver mest relevant litteraturkritik i Sverige idag?
Anneli Jordahl, Victor Malm, Lidija Praizovic.

Vad är relevant litteraturkritik?
I de två första fallen finns det som jag själv försöker uppnå. Att lyssna till verket, att försöka ta sig utanför sin egen föreställningsvärld. Att försöka förstå istället för att döma. De är dessutom sanslöst intelligenta, men behöver inte flasha med det. Lidija Praizovic skriver sjukt bra, relevant, motsägelsefull kritik. Men alla texter bedöms utifrån samma checklista, det tycker jag är en brist. Sen kan man ju titta på någon som Stig Larsson, och hur han gör. En recension som är en A4 lång anekdot om när han träffade Öijer på en bar, men det är ju i alla fall något annat. Får man skriva såhär, undrar man. Det måste vara Stig Larsson, tänker man. På gott och ont. Unga kritiker (jag själv inräknad) är ofta så ängsliga, av förståeliga skäl. Vi vågar knappt skriva något som inte står på Amazons hemsida. Och när den personliga rösten försvinner är det himla synd.

Känslor inför ”recensionsdagen”:
Kan tänka mig att det finns mycket i min bok som kritiker kan störa sig på. Den är nog lätt att angripa, för den som vill. Jag har gjort mitt, kan inte kontrollera hur folk läser. Och jag vet att boken är bättre än det mesta just nu. Samtidigt så törstande efter bekräftelse, och inget beröm räcker. So need your love, so fuck you all, sjunger Robbie Williams i Come Undone. På tal om genimyter är det väl den största, men då kanske det ligger något i den myten?

Tankar kring författarens offentliga roll:
Det låter kul. Jag är som Jim Carrey i Yes Man, om någon vill mig något så ska jag säga ja direkt. Jag vill vara med. SAMTIDIGT. På min mac har jag klippt ut en Johan Jönson-dikt som sitter där äpplet brukade lysa. Det står att han är självupptagen, motbjudande och förmodligen också ointressant: ”Precis på ett sånt sätt som jag föraktat så hos andra och svurit på att själv aldrig upprepa”.
 

 Derek ShaptonAlice Munro är Jack Hildéns favoritförfattare just nu.

Favoritpoeter/författare just nu:
Alice Munro.

Litterära förebilder:
Johan Jönson då. Att kunna skriva så brutalt och radikalt, utan att jaget har ”rätt”. Att våga vara patetisk.

Poesins största utmaning:
Att vara ärlig.

Är allt poesi? Varför/varför inte?
Mycket av det som kallas poesi är inte ens poesi.

Bästa titeln (någonsin):
Någon av Hemingways. Den killen kunde konsten att sätta titlar. Jag tyckte att Och solen har sin gång var överlägsen tills jag såg den engelska: The Sun Also Rises. I den titeln finns att det är något mer, som också stiger. Vad är det? Samma sak med Farväl till vapnen, som är en sjukt bra titel, men men: A Farewell to Arms. Där går det att tänka att arms faktiskt är armar.

Vilken författare, levande eller död, skulle jag ha helst ha en kontinuerlig, livslång mailväxling med? Varför?
Har inget behov av att mailväxla med författare. Det låter som att man skulle prata om respektive skrivande och sånt blir väl alltid pajigt? Hade mailväxling med Sami Said ett tag dock, det var roligt. Vi pratade inte så mycket om skrivande. Han pratade om sig själv och teveserier. Jag med.

Mest underskattade litterära genre:
Rap känns som en genre där texterna alltid är genomtänkta samtidigt som de ofta bortses? Å andra sidan kanske det är överskattat att säga att ”hiphop är som poesi”. Lil Wayne blir assur i en intervju där han kallas poet.

Min finaste mening:
Jag är inte kylskåpspoesi-killen. Helheten räknas.

Karin BoyeÖnskvärt: en Karin Boye/landslaget -94-collab.

Ett poetiskt samarbete jag skulle vilja läsa en 500 sidor lång kollektivskriven diktsamling av:
Kanskeee... Karin Boye och landslaget som tog brons i VM -94. De skulle behandla I rörelse och applicera den på fotboll, så som Tommy Svensson försökte göra med truppen och misslyckades för att de inte fattade dikten.

Några ord om litteraturens politiska potential:
Tror inte poesi kan åstadkomma skillnad, i en större bemärkelse. Men fiktion kan rädda liv bara genom förmågan att förflytta läsaren.

Litteraturens framtid tillhör:
Mig.

Sista ordet:
Skönt att få skriva sina svar! Så borde alla sociala möten vara. Om detta varit som en muntlig intervju hade jag aldrig vågat svara såhär dräpande.

"Vi, vi vaktmästare" skulle ha utkommit den 5 augusti men är uppskjuten till senare i höst.

Stad: 
Kategori: 
Se alla artiklar om: 

Fler artiklar

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!